2431. Att med orden ’är den inte liten?’ förstås: Hade han ändå inte litet grand av det? är uppenbart av det som anförts ovan i nr 2429, således utan vidare förklaring. Denna fråga framställs därför att Herren allena vet hur mycket gott som finns i det sanna, alltså hur mycket sant som finns hos människan.

2429. Att med orden ’den är liten’ menas på grund av den lilla mängd av det sanna som han hade kan man inse av det som förstås med ’stad’ som är det sanna, behandlat strax ovan. När det sägs att den är ’liten’, så betecknas med det en föga mängd av sant, här att handla utifrån den lilla mängd av det som han hade, något som framgår av det som föregår och följer. Vad själva saken angår, nämligen att de som är i böjelse för det sanna har föga sant i jämförelse med dem som är i böjelse för det goda kan man inse av att de ser det sanna från det obetydliga och dunkla goda som finns hos dem.

[2] Det sanna hos människan förhåller sig i enlighet med det goda hos henne. Där föga gott finns, där finns föga sant. Det goda och det sanna förekommer i samma proportion och är av samma grad, eller som man säger, de håller jämna steg med varandra. Detta kan väl förefalla som en paradox, men är inte desto mindre sant. Det goda är det sannas egentliga väsen, och utan detta väsen är det sanna inte sant. Trots att det ser ut som om det vore sant, så är det ändå bara någonting som låter och är liksom ett tomt kärl.

[3] För att en människa skall ha något sant hos sig krävs att hon inte bara känner till det sanna, utan också att hon erkänner det och sätter tro till det. När så sker, då, men först då, äger hon det sanna, ty i detta fall påverkar det henne och blir kvar. Annorlunda förhåller det sig när hon blott vet det sanna, men inte erkänner det och sätter tro till det. Då har hon inte det sanna i sig, såsom fallet är bland många av dem som låter sig ledas av det onda. De kan mycket väl känna till det sanna, stundom bättre än någon annan, men de har trots allt inte det sanna i sig. De har det i själva verket så mycket mindre som de i sitt hjärta förnekar det.

[4] Herren sörjer för att ingen människa skall äga mera sant, det vill säga att erkänna och tro på mer av det sanna än det goda som hon tar emot. Det är därför som det här sägs om staden, som betecknar det sanna, att ’den är liten’ och med upprepning i samma vers ’är den inte liten?’ samt likaså i vers 22 att ’därför fick staden namnet Soar’, vilket på grundspråket betyder litet eller föga. Orsaken till detta är att det här handlar om dem med böjelse för det sanna och inte så mycket med böjelse för det goda.