2765. Herrens allvarligaste och innersta frestelser beskrivs i verserna 1, 3–6, 9–11. Om det Mänskliga Väsendets förening med det Gudomliga, eller om Härliggörelsen, i verserna 2, 11, 12, 16. Om de andligas frälsning i kraft av Herrens Gudomliga Mänskliga – om dem inom Kyrkan som har människokärlek och tro, i verserna 2, 7, 8, 13–19, och om dem utom Kyrkan som har gott i sinnet, i verserna 20–24.