0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

73. Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form.

I två föregående kapitel är visat, att hela himlen i en sammanfattning framställer en enda människa, och att likaledes varje samfund i himlen gör det. Av sammanhanget av de orsaker som där är anförda följer, att det förhåller sig på samma sätt med varje ängel. Såsom himlen är människa i största form och ett himlens samfund i en mindre, så är en ängel det i den minsta. Ty i den fullkomligaste form, sådan som himlens form är, är det en likhet av det hela i delen och av delen i det hela. Orsaken härtill är, att himlen är en gemenskap, ty den delar med sig allt sitt åt var och en, och var och en tager från gemenskapen emot allt sitt. Ängeln är ett mottag och därför en himmel i minsta form, såsom också är visat ovan i sin artikel. Det är med människan på samma sätt. I den mån hon tager emot himlen, i samma mån är hon också ett mottag, är en himmel och är en ängel (se ovan nr 57). Detta beskrives så i Uppenbarelseboken:

»Han mätte det heliga Jerusalems mur etthundrafyrtiofyra alnar, en människas mått, som är en ängels» (Uppenbarelseboken 21:17).

Jerusalem är här Herrens kyrka och i högre mening himlen ¹ ; muren är det sanna, som skyddar mot angrepp av falskheter och ondskor ² ; etthundrafyrtiofyra är alla sanningar och godheter i en sammanfattning ³ ; måttet är dess beskaffenhet ⁴ ; människa är den hos vilken allt detta finnes i det allmänna och i varje del, således den i vilken himlen är. Och eftersom en ängel även är en människa på grund av detta, därför säges det »en människas mått, som är en ängels». Detta är den andliga meningen i dessa ord. Vem skulle väl utan den meningen förstå, att det heliga Jerusalems mur var en människas mått, som är en ängels ⁵ .

Сноски:

2252. Att orden ’måhända finns det femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ betecknar att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet är uppenbart av det som ’femtio’ betecknar som är fullt eller fullhet, av det som ’rättfärdighet’ står för som är godhet, se nr 612, 2235, av det som ’mitt i’ står för som är det som finns inuti, nr 1074, och av det som ’staden’ står för som är sanning, nr 402. Således förstås i den invärtes meningen med ’femtio rättfärdiga människor mitt i staden’ att sanningarna kan vara fulla av olika slags godhet. Att denna mening ligger i dessa ord kan ingen inse av bokstavsmeningen, ty det historiska i bokstavsmeningen leder tanken i en helt annan riktning eller till att tänka på ett annat sätt. Men att dessa ord dock uppfattas så av dem som har tillgång till den invärtes meningen vet jag förvisso. Talen som sådana, såsom här femtio, fyrtiofem, fyrtio, trettio, tjugo och tio uppfattas aldrig av dem som tal, utan som företeelser eller tillstånd enligt vad som visats i nr 482, 487, 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075.

[2] Ty de gamle använde även tal för att ange tillståndet inom sin Kyrka. Hurdana de av dem utarbetade talen var kan man inse av den innebörd som talen hade enligt strax ovan anförda ställen. Denna innebörd av talen hade de från de förebildningar som finns i andarnas värld. När någonting där är liksom angivet till antal, då avses inte något bestämt tal, utan någonting verkligt existerande, eller ett tillstånd, något som är tydligt av vad ovan anförts i nr 2129 och 2130, och också i nr 2089 vad avser ’tolv’, att det betecknar allt i tron. Det förhåller sig likadant med talen som nu följer. Detta visar hurdant Ordet är i den invärtes meningen.

[3] Att ’femtio’ betecknar det som är fullt beror på att det är ett tal som följer efter sju gånger sju, eller fyrtionio, och alltså markerar en komplettering av sistnämnda tal. Detta förklarar varför i den förebildande Kyrkan de sju sabbaternas fest hölls på den femtionde dagen och varför jubelåret firades på det femtionde året. Om de sju sabbaternas fest heter det hos Mose:

Ni skall räkna sju hela sabbater från dagen efter sabbaten, från den dag ni bar fram viftofferskärven. Femtio dagar skall ni räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten, och då skall ni bära fram ett offer, en ny gåva åt Jehovah. 3 Mosebok 23:15-16.

Om jubelåret heter det hos densamme:

Ni skall räkna sju årssabbater, sju gånger sju år, och ni skall ha en tid av sju årssabbater, fyrtionio år. Och ni skall helga det femtionde året och proklamera frihet i landet för alla dess inbyggare.

3 Mosebok 25:8, 10.

Av detta är det tydligt att ’det femtionde’ betyder det som markerar sabbaternas fullhet.

[4] Varhelst talet ’femtio’ för övrigt förekommer i Ordet anger det vad som är fullt, eller komplett, såsom fallet var när det gällde leviternas inmönstring alltifrån deras trettionde intill deras femtionde år, 4 Mosebok 4:23, 35, 39, 43, 47; 8:25. Här står ’femtio’ för det fulla eller sista tillståndet på tjänstgöringsperioden som präst. En man som befanns ha legat med en ung kvinna som var jungfru måste ge den unga kvinnans fader femtio siklar silver och ta henne till hustru, och han skulle inte kunna förskjuta henne, 5 Mosebok 22:29. Här står ’femtio siklar silver’ för fullt straff och full gottgörelse. När David gav Arauna femtio siklar silver för tröskplatsen, där han byggde ett altare åt Jehovah, 2 Samuelsboken 24:24, då står detta för fulla värdet och för full betalning. Att Absalom skaffade sig vagn och hästar och hade femtio män som sprang före honom, 2 Samuelsboken 15:1, och att Adonia likaledes skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män som sprang före honom, 1 Konungaboken 1:5, står för deras fulla värdighet och storhet. Ty dessa människor hade från de gamle övertagit vissa tal, som var förebildande och bar på en andlig innebörd och som de iakttog. Dessa tal var också föreskrivna i deras religiösa ceremonier, men de flesta människor visste inte vad de betydde.

[5] Då nu ’femtio’ således står för det som är fullt, eller komplett, och detta tal, som framhållits, också var förebildande, så förstås med detsamma Herrens liknelse om förvaltaren, som sade till den som var skyldig olja:

Hur mycket är du skyldig min herre? Han sade: Hundra krus olja. Då sade han till honom: Tag ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. Lukas 16:5-6.

’Femtio’ står för full betalning av skulden. Eftersom det nu är ett tal, så ser det väl heller inte ut att vara annat än rätt och slätt ett tal, då likväl överallt i den invärtes meningen med detta tal menas det som är fullt, eller komplett, såsom också hos Haggai:

Man kom till vinpressen för att ösa upp femtio mått från vinpressen, och den gav endast tjugo. Hagg 2:16.

Med detta förstås att i stället för att vara fullt fanns det inte mycket. Talet ’femtio’ skulle inte ha förekommit hos profeten om det inte hade denna innebörd.