518. Det var andar som från sin föreställning i världen intalat sig, att de skulle komma till himlen och bliva mottagna framför andra, eftersom de varit lärda och vetat många ting ur Ordet och av kyrkans läror, i det de menade sig sålunda vara visa, och att det var de som förståtts med dem, om vilka det säges, att de skulle lysa såsom fästet lyser och såsom stjärnorna (Daniel 12:3) Men det blev utforskat, huruvida deras kunskaper hade sitt säte i minnet eller i livet. De som voro i äkta böjelser för det sanna, således för nyttors skull, skilda från kroppsliga och världsliga ting, vilka nyttor i sig själva är andliga, blev också, sedan de undervisats, mottagna i himlen, och då blev det dem givet att veta, vad det är som lyser i himlen, nämligen att det är det Gudomliga Sanna, som där är himlens ljus, i nyttan, vilken är den grundval som tager emot det ljusets strålar och vänder dem i mångahanda skiftningar av glans. Men de, hos vilka kunskaperna hade sitt säte endast i minnet och som genom dem förvärvat sig förmåga att resonera om sanningar och bekräfta vad de antagit som grundsatser, ha efter bekräftelsen sett dessa som sanna, ehuru de voro falska. Eftersom dessa inte varit i något himlens ljus och likväl från det högmod, som vanligtvis vidhänger en sådan intelligens, varit i den tron, att de voro lärdare än andra och därför skulle komma till himlen, och att änglarna skulle tjäna dem, blev de upplyfta till den första eller lägsta himlen för att införas i ett änglasamfund, för att de skulle avlägsnas från sin dåraktiga tro. Men när de voro i ingången, begynte det vid inströmmandet av himlens ljus att mörkna för ögonen på dem, sedan begynte de att förvirras till förståndet, omsider att draga efter andan, som om de skulle dö; och när de kände himlens värme, som är himmelsk kärlek, begynte de att plågas i sitt inre. De blev därför nedkastade därifrån och sedan undervisade om, att det inte är kunskaper som göra en ängel, utan själva det liv som förvärvas genom kunskaper, eftersom kunskaperna i sig själva betraktade är utanför himlen, men det genom kunskaper förvärvade livet är inom himlen.

7590. 'Jehovah is righteous, and I and my people are wicked' means that Divine Good could not tolerate the malevolence of the molesters, and that the current affliction had occurred as a result of this. This is clear from the consideration that Jehovah is Divine Good; for 'Jehovah' is used to mean the Divine Being (Esse), which is Divine Good, and 'God' to mean the Divine Coming-into-Being (Existere), which is Divine Truth, dealt with in 6905. Jehovah is said to be 'righteous' because He cannot tolerate the malevolence of molesters; for 'Pharaoh and his people' means those who engage in molestation, and malevolence is meant by their being 'wicked'.