2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Notas de rodapé:

2442. ‘Et Lot venit Zoarem’: quod significet illos qui: affectione veri quod salvati, constat a significatione ‘Zoaris’ quod sit affectio veri, de qua n. 2439; inde quoque constare potest quod salventur etiam qui in fide sunt, modo in fide eorum sit bonum, hoc est, afficiantur veris fidei propter bonum, quod est ex bono; omnis vita fidei non e aliunde: quod charitas sit essentiale fidei, immo ut sit ipsa fides, quia est ipsum fidei, videatur n. 379, 389, 654, 724, 809, 916, 1162, 1176, ¹ 1798, 1799, 1834, 1844, 2049, 2116, 2189, 2190, 2228, 2261, ² 2343, 2349, ³ 2417.

Notas de rodapé:

2228. Quod ‘benedicentur in illo omnes gentes terrae’ significet quod ab Ipso omnes qui in charitate sunt, salvabuntur, constat a significatione ‘benedici’ quod sit domini omnibus bonis quae sunt a caelesti origine, de qua n. 981, 1096, 1420, 1422: qui donantur bonis a caelesti origine, hoc est, bonis caelestibus et bonis spiritualibus, de quibus mox supra n. ¹ 2227, illi quoque donantur salute aeterna, hoc est, salvantur: per ‘omnes gentes terrae’ intelliguntur in sensu interno illi qui in bonis amoris et charitatis sunt, ut constat a significatione ‘gentis’ quod sit bonum, [de qua] n. 1159, 1258-1260, 1416, 1849: quod per ‘omnes gentes terrae’ non significentur omnes in universo terrarum orbe, constare potest cuivis, quia permulti inter illos sunt qui non salvantur, sed modo illi qui in charitate sunt, hoc est, qui charitatis vitam adepti sunt.

[2] Ne quemquam lateat quomodo se habet cum salvatione hominum post decessum, paucis dicendum; sunt plures qui dicunt quod salvetur homo per fidem aut, ut aiunt, si modo fidem habeat, sed inter illos plurima pars est qui non sciunt quid fides; putant aliqui quod sit mera cogitatio, aliqui quod sit agnitio alicujus credendi, alii quod sit tota doctrina fidei, quae credenda, alii aliter; ita in sola cognitione quid sit fides, errant, consequenter in eo quid sit quo salvetur homo: sed usque non est mera cogitatio, nec est agnitio credendi, nec cognitio omnium quae sunt doctrinae fidei; ex illis nemo salvari potest, nam non altius radicem possunt agere quam in cogitationem; cogitatio non aliquem salvat, sed est vita quam sibi in mundo comparavit per cognitiones fidei; haec vita manet, at omnis cogitatio quae non convenit vitae ejus, perit, usque adeo ut fiat nulla; consociationes caelestes sunt secundum vitas et nusquam secundum cogitationes quae non sunt vitae; cogitationes quae non sunt vitae, sunt simulatoriae quae prorsus rejiciuntur:

[3] in genere duplex est vita, una infernalis, altera caelestis; vita infernalis contrahitur ex omnibus illis finibus, cogitationibus et operibus quae fluunt ex amore sui, consequenter ex odio contra proximum; vita caelestis ex omnibus illis finibus, cogitationibus et operibus quae sunt amoris erga proximum; haec vita est quam spectant omnia quae ‘fides’ vocantur, et comparatur per omnia fidei; inde constare potest quid fides ² , nempe quod sit charitas, nam ad illam ducunt omnia quae doctrinae fidei vocantur, in illa sunt omnia illa, et ex illa derivantur omnia illa: anima ³ post vitam corporis [talis] est qualis ejus amor.

Notas de rodapé: