De Bijbel

 

1 Mosebok 23

Studie

   

1 Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev Sara.

2 Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.

3 Därefter stod Abraham upp och gick bort ifrån den döda och talade så till Hets barn:

4 »Jag är en främling och gäst hos eder. Låten mig nu få en egen grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.»

5 svarade Hets barn Abraham och sade till honom:

6 »Hör oss, herre. Du är en Guds hövding bland oss; begrav din döda i den förnämligaste av våra gravar. Ingen av oss skall vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.»

7 Men Abraham stod upp och bugade sig för landets folk, Hets barn;

8 och han talade med dem och sade: »Om I tillstädjen att jag för ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut för mig hos Efron, Sohars son,

9 så att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhör honom, och som ligger vid ändan av hans åker. Mot full betalning i eder krets må han giva mig den till egen grav

10 Men Efron satt där bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade Abraham i närvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans stadsport; han sade:

11 »Icke så, min herre. Hör mig: Jag skänker dig åkern; grottan som finnes där skänker jag dig ock; jag skänker dig den inför mina landsmäns ögon; begrav där din döda.»

12 Men Abraham bugade sig för landets folk;

13 och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade: »Värdes dock höra mig. Jag vill betala åkerns värde; tag emot det av mig, och låt mig där begrava min döda.»

14 svarade Efron Abraham och sade till honom:

15 »Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig? Begrav du din döda.»

16 Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar silver, sådant silver som var gångbart i handel.

17 Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt Abraham till egendom

18 inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport.

19 Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.

20 Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten åt Abraham till egen grav.

   

Van Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #3164

Bestudeer deze passage

  
/ 10837  
  

3164. And the servant brought forth vessels of silver, and vessels of gold, and garments. That this signifies truth and good, and their adornments, is evident from the signification of “vessels of silver, vessels of gold, and garments,” in the internal sense. (That “silver” signifies truth, may be seen above, n. 1551, 2048; also that “gold” signifies good, n. 113, 1551, 1552.) “Vessels” of silver and “vessels” of gold are here mentioned, because they are predicated of the affection of truth, which here is “Rebekah;” for regarded in itself truth is but a vessel or recipient of good (n. 1496, 1832, 1900, 2063, 2261, 2269, 3068); “vessels of silver” specifically are memory-knowledges, for these are recipients of truth; “vessels of gold” specifically are truths, for these are recipients of good; and that “garments” denote adornments, is evident without explication. In ancient times such things were given to a virgin when she was betrothed; and this because of the representation and signification in order that the betrothed virgin might represent the truth of the church that is to be conjoined with good. So also is described the Ancient Church, in its first age.

In Ezekiel:

When it was the time of loves, I clothed thee with broidered work, I girded thee about with fine linen, and covered thee with silk, I decked thee also with ornament, and I put bracelets upon thy hands, and a necklace upon thy throat, and I put a jewel upon thy nose, and earrings in thine ears, and a crown of adornment upon thy head. Thus wast thou decked with gold and silver, and thy raiment was of fine linen and silk and broidered work (Ezekiel 16:8-13).

And when the same church fell away from truth and good, it is thus described in the same chapter:

Thou didst take of thy garments, and madest for thee high places with diverse colors; thou didst take the vessels of thine adornment, of My gold and of My silver, which I had given thee, and madest for thee images of a male; and thou tookest thy broidered garments, and coveredst them (Ezekiel 16:16-18).

From these passages it plainly appears that “silver, gold, and garments” denote nothing else than the things which are of the church, namely, truth and good, and the things which are of truth and good.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.