0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

5292. ‘In septem annis abundantiae annonae’: quod significet quae insinuata sunt illis temporibus cum multiplicata vera cum bonis, constat ex significatione ‘annorum’ quod sint status, et inde quoque tempora, de qua sequitur; et ex significatione ‘abundantiae annonae’ quod sit multiplicatio veri, seu multiplicatum verum, de qua supra n. 5276, 5278, 5280; hic itaque multiplicata vera cum bonis, quia vera non sunt aliquid nisi cum bonis, et vera non reconduntur in interiore homine, ¹ de qua re mox supra n. 5291, nisi quae conjuncta bonis. Quod ‘anni’ significent non solum status sed etiam tempora, est quia ‘anni’ in sensu interno significant integros status, hoc est, integras periodos a status principio ad finem; hae periodi non aliter exprimi possunt quam per tempora, nec aliter capi ab illis qui in tempore sunt quam sicut tempora; quod anni et dies sint et status et tempora, videatur n. 23, 487, 488, 493, 893, 2906.

Note a piè di pagina:

2284. ‘Forte inventi fuerint ibi decem’: quod significet si reliquiae usque essent, constat a significatione 'numeri ‘decem’ quod sint reliquiae, de qua in Parte Prima n. 576, 1738; quid autem reliquiae sunt, in variis locis prius, ut n. 468, 530, 560, 561, 660, 661, 1050, 1738, 1906 dictum et ostensum est, nempe quod sit omne bonum et omne verum apud hominem quod reconditum latet in ejus memoriis, et in ejus vita;

[2] notum est quod nihil bonum et nihil verum nisi a Domino; tum quod bonum et verum continue a Domino apud hominem influat, sed quod recipiatur diversimode; et quidem hoc secundum vitam mali, et secundum principia falsi, in quibus se homo confirmavit; haec sunt quae bona et vera a Domino continue influentia vel exstinguunt, vel suffocant, vel pervertunt; ne itaque bona malis et vera falsis commisceantur, si enim commiscerentur, periret homo in aeternum, Dominus separat illa, et bona ac vera quae accepit, recondit in interiore ejus homine, unde Dominus nusquam permittet ut prodeant (quamdiu in malo et falso est, sed tunc solum cum in aliquo statu sancto est ¹ , vel in quadam anxietate, vel ² in morbis, et similibus; haec quae Dominus ita recondidit apud hominem, sunt quae vocantur ‘reliquiae’, quarum mentio plurima fit in Verbo, sed nondum alicui notum, quod illa significent;

[3] homo secundum qualitatem et quantitatem reliquiarum, hoc est, boni et veri apud eum, fruitur beatitudine et felicitate in altera vita, nam ut dictum, reconditae sunt in interiore ejus homine, et tunc patent cum homo corporea et mundana reliquit; Dominus solus novit, quales et quantae hominis reliquiae sunt; homo nusquam hoc scire potest; nam hodie homo talis est ut mentiri possit bonum, cum tamen intus nihil nisi malum est; tum quoque homo apparere potest sicut malus, cum tamen intus habeat bonum; quare nusquam homini licet judicare de altero qualis ³ ejus vita spirituale est, solus enim Dominus, ut dictum, hoc novit; sed unicuique licet judicare de altero qualis est quoad vitam moralem et civilem, hoc enim societatis interest:

[4] communissimum est quod illi qui opinionem captarunt, de aliquo vero fidei, de aliis judicent quod salvari nequeant nisi similiter credant ac illi, quod tamen Dominus prohibuit, Matth 7:1, 2;

cum tamen ex multa experientia mihi notum factum sit quod ex omni religione salventur, modo per charitatis vitam reliquias boni et apparentis veri receperint; haec sunt quae intellecta per ‘si inventi fuerint decem, quod non perderentur propter decem’, quibus significatum, si reliquiae essent, quod salvarentur.

[5] Charitatis vita es bene cogitare de alio et ei bene velle, et percipere apud se gaudium ex eo quod alii etiam salventur; at charitatis vitam non habent qui volunt quod nulli alii salventur quam qui credunt sicut ii, et magi: qui indignantur quod aliter sit: hoc constare potest solum ex eo quod plures ex gentibus quam ex Christianis salventur; qui erunt eorum bene cogitarunt de proximo et ei bene voluerunt, melius quam qui Christiani vocantur, vera fidei in altera vita recipiunt, et prae Christianis agnoscunt Dominum; angelis enim nihil jucundius e felicius est quam instruere illos qui ex tellure in alteram vitam veniunt

Note a piè di pagina: