¹ En folkförskingrare drager upp mot dig; bevaka dina fästen. Speja utåt vägen, omgjorda dina länder bruka din kraft, så mycket du förmår.

² Ty HERREN vill återställa Jakobs höghet såsom Israels höghet, då nu plundrare så hava ödelagt dem och så fördärvat deras vinträd.

³ Hans hjältars sköldar äro färgade röda, stridsmännen gå klädda i scharlakan; vagnarna gnistra av eld, när han gör dem redo till strid; och man skakar lansar av cypressträ.

⁴ På vägarna storma vagnarna fram, de köra om varandra på fälten; såsom bloss äro de att skåda lika ljungeldar fara de åstad.

⁵ Han vet nogsamt vilka väldiga kämpar han äger; de störta överända, där de rusa framåt. De hasta mot stadens murar, och stormtaken göras redo.

⁶ Strömportarna måste öppna sig, och palatset försmälter av ångest.

⁷ Ja, domen står fast: hon bliver blottad, bortsläpad; hennes tärnor måste sucka likasom duvor och slå sig för sitt bröst.

⁸ I all sin tid var Nineve lik en vattenrik damm, men nu flyr vattnet bort. »Stannen! Stannen!» -- Nej, ingen vänder sig om.

⁹ Röven nu silver, röven guld. Här finnas skatter utan ände, överflöd på alla dyrbara håvor.

¹⁰ Ödeläggelse och förödelse och förstörelse! Förfärade hjärtan och skälvande knän! Darrande länder allestädes! Allas ansikten hava skiftat färg.

¹¹ Var är nu lejonens kula, den plats där de unga lejonen förtärde sitt rov, där lejonet och lejoninnan hade sin gång, där lejonungen gick omkring, utan att någon skrämde bort den?

¹² Var är lejonet som tog rov, så mycket dess ungar ville hava, och dödade åt sina lejoninnor, ja, uppfyllde sina hålor med rov och sina kulor med rövat gods?

¹³ Se, jag skall vända mig mot dig, säger HERREN Sebaot; dina vagnar skall jag låta gå upp i rök, och dina unga lejon skall svärdet förtära. Jag skall utrota ditt rövade gods från jorden och man skall ej mer höra dina sändebuds röst

¹ För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

² Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

³ Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

⁴ Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

⁵ HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

⁶ Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

⁷ Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

⁸ Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

⁹ Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

¹⁰ Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

¹¹ Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

¹² det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

¹³ Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

¹⁴ Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

¹⁵ Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

¹⁶ Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

¹⁷ Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

¹⁸ Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

¹⁹ Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

²⁰ HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.