¹ Och Besalel och Oholiab och alla andra konstförfarna män, åt vilka HERREN har givit vishet och förstånd till att veta huru de skola utföra allt arbete vid helgedomens förfärdigande, skola utföra det, i alla stycken såsom HERREN har bjudit.»

² Därefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de andra konstförfarna männen, åt vilka HERREN hade givit vishet i hjärtat, alla som av sitt hjärta manades att träda fram för att utföra arbetet.

³ Och de mottogo från Mose hela den gärd som Israels barn hade burit fram till utförande av arbetet vid helgedomens förfärdigande. Men man fortfor att bära fram till honom frivilliga gåvor, morgon efter morgon.

⁴ Då kommo alla de konstförfarna män som utförde allt arbetet till helgedomen, var och en från det arbete som han utförde,

⁵ och sade till Mose: »Folket bär fram mer än som behöves för att verkställa det arbete som HERREN har bjudit oss att utföra.»

⁶ Då bjöd Mose att man skulle låta utropa i lägret: »Ingen, vare sig man eller kvinna, må vidare arbeta för att göra något till helgedomen.» Så avhölls folket ifrån att bära fram flera gåvor.

⁷ Ty vad man hade skaffat samman var tillräckligt för allt det arbete som skulle göras, och man hade till och med över.

⁸ Så gjorde nu alla de konstförfarna arbetarna tabernaklet av tio tygvåder; av tvinnat vitt garn och av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn gjorde man dem, med keruber på, i konstvävnad.

⁹ Var våd gjordes tjuguåtta alnar lång och fyra alnar bred; alla våderna fingo samma mått.

¹⁰ Och man fogade tillhopa fem av våderna med varandra; likaså fogade man tillhopa de fem övriga våderna med varandra.

¹¹ Och man satte öglor av mörkblått garn i kanten på den ena våden, ytterst på det hopfogade stycket; så gjorde man ock i kanten på den våd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.

¹² Femtio öglor satte man på den ena våden, och Femtio öglor satte man ytterst på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket, så att öglorna svarade emot varandra.

¹³ Och man gjorde femtio häktor av guld och fogade våderna tillhopa med varandra medelst häktorna, så att tabernaklet utgjorde ett helt.

¹⁴ Man gjorde och tygvåder av gethår till ett täckelse över tabernaklet; elva sådana våder gjorde man.

¹⁵ Var våd gjordes trettio alnar lång och fyra alnar bred, de elva våderna fingo samma mått.

¹⁶ Fem av våderna fogade man tillhopa till ett särskilt stycke,

¹⁷ och likaledes de sex övriga våderna till ett särskilt stycke. Och man satte femtio öglor i kanten på den våd som satt ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio öglor satte man i kanten på motsvarande våd i det andra hopfogade stycket.

¹⁸ Och man gjorde femtio häktor av koppar för att foga tillhopa täckelset, så att det kom att utgöra ett helt.

¹⁹ Vidare gjorde man ett överdrag av rödfärgade vädurskinn till täckelset, och ytterligare ett överdrag av tahasskinn att lägga ovanpå detta.

²⁰ Bräderna till tabernaklet gjorde man av akacieträ och ställde dem upprätt.

²¹ Tio alnar långt och en och en halv aln brett gjordes vart bräde.

²² På vart bräde sattes två tappar, förbundna sinsemellan med en list; så gjorde man på alla bräderna till tabernaklet.

²³ Och av tabernaklets bräder satte man tjugu på södra sidan, söderut.

²⁴ Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att sätta under de tjugu bräderna, två fotstycken under vart bräde för dess två tappar.

²⁵ Likaledes satte man på tabernaklets andra sida, den norra sidan, tjugu bräder,

²⁶ med deras fyrtio fotstycken av silver, två fotstycken under vart bräde.

²⁷ Men på baksidan av tabernaklet, västerut, satte man sex bräder.

²⁸ Och två bräder satte man på tabernaklets hörn, på baksidan;

²⁹ och vartdera av dessa var sammanfogat av två nedtill, och likaledes sammanhängande upptill, till den första ringen. Så gjorde man med dem båda, i de båda hörnen.

³⁰ Således blev det åtta bräder med tillhörande fotstycken av silver, sexton fotstycken, nämligen två fotstycken under vart bräde.

³¹ Och man gjorde tvärstänger av akacieträ, fem till de bräder som voro på tabernaklets ena sida,

³² och fem tvärstänger till de bräder som voro på tabernaklets andra sida, och fem tvärstänger till de bräder som voro på tabernaklets baksida, västerut.

³³ Och man satte den mellersta tvärstången så, att den gick tvärs över, mitt på bräderna, från den ena ändan till den andra.

³⁴ Och bräderna överdrog man med guld, och ringarna på dem, i vilka tvärstängerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och tvärstängerna överdrog man med guld.

³⁵ Man gjorde ock förlåten av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvävnad, med keruber på.

³⁶ Och man gjorde till den fyra stolpar av akacieträ och överdrog dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man göt till dem fyra fotstycken av silver.

³⁷ Och man gjorde ett förhänge för ingången till tältet, i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn,

³⁸ och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar och deras kransar överdrog man med guld, och deras fem fotstycken gjordes av koppar.

¹ For Yahweh will have compassion on Jacob, and will yet choose Israel, and set them in their own land. The foreigner will join himself with them, and they will unite with the house of Jacob.

² The peoples will take them, and bring them to their place. The house of Israel will possess them in Yahweh's land for servants and for handmaids. They will take as captives those whose captives they were; and they shall rule over their oppressors.

³ It will happen in the day that Yahweh will give you rest from your sorrow, from your trouble, and from the hard service in which you were made to serve,

⁴ that you will take up this parable against the king of Babylon, and say, "How the oppressor has ceased! The golden city has ceased!"

⁵ Yahweh has broken the staff of the wicked, the scepter of the rulers,

⁶ who struck the peoples in wrath with a continual stroke, who ruled the nations in anger, with a persecution that none restrained.

⁷ The whole earth is at rest, and is quiet. They break out song.

⁸ Yes, the fir trees rejoice with you, with the cedars of Lebanon, saying, "Since you are humbled, no lumberjack has come up against us."

⁹ Sheol from beneath has moved for you to meet you at your coming. It stirs up the dead for you, even all the rulers of the earth. It has raised up from their thrones all the kings of the nations.

¹⁰ They all will answer and ask you, "Have you also become as weak as we are? Have you become like us?"

¹¹ Your pomp is brought down to Sheol, with the sound of your stringed instruments. Maggots are spread out under you, and worms cover you.

¹² How you have fallen from heaven, morning star, son of the dawn! How you are cut down to the ground, who laid the nations low!

¹³ You said in your heart, "I will ascend into heaven! I will exalt my throne above the stars of God! I will sit on the mountain of assembly, in the far north!

¹⁴ I will ascend above the heights of the clouds! I will make myself like the Most High!"

¹⁵ Yet you shall be brought down to Sheol, to the depths of the pit.

¹⁶ Those who see you will stare at you. They will ponder you, saying, "Is this the man who made the earth to tremble, who shook kingdoms;

¹⁷ who made the world like a wilderness, and overthrew its cities; who didn't release his prisoners to their home?"

¹⁸ All the kings of the nations, sleep in glory, everyone in his own house.

¹⁹ But you are cast away from your tomb like an abominable branch, clothed with the slain, who are thrust through with the sword, who go down to the stones of the pit; like a dead body trodden under foot.

²⁰ You will not join them in burial, because you have destroyed your land. You have killed your people. The seed of evildoers will not be named forever.

²¹ Prepare for slaughter of his children because of the iniquity of their fathers, that they not rise up and possess the earth, and fill the surface of the world with cities.

²² "I will rise up against them," says Yahweh of Armies, "and cut off from Babylon name and remnant, and son and son's son," says Yahweh.

²³ "I will also make it a possession for the porcupine, and pools of water. I will sweep it with the broom of destruction," says Yahweh of Armies.

²⁴ Yahweh of Armies has sworn, saying, "Surely, as I have thought, so shall it happen; and as I have purposed, so shall it stand:

²⁵ that I will break the Assyrian in my land, and tread him under foot on my mountains. Then his yoke will leave them, and his burden leave their shoulders.

²⁶ This is the plan that is determined for the whole earth. This is the hand that is stretched out over all the nations.

²⁷ For Yahweh of Armies has planned, and who can stop it? His hand is stretched out, and who can turn it back?"

²⁸ This burden was in the year that king Ahaz died.

²⁹ Don't rejoice, O Philistia, all of you, because the rod that struck you is broken; for out of the serpent's root an adder will emerge, and his fruit will be a fiery flying serpent.

³⁰ The firstborn of the poor will eat, and the needy will lie down in safety; and I will kill your root with famine, and your remnant will be killed.

³¹ Howl, gate! Cry, city! You are melted away, Philistia, all of you; for smoke comes out of the north, and there is no straggler in his ranks.

³² What will they answer the messengers of the nation? That Yahweh has founded Zion, and in her the afflicted of his people will take refuge.