Из Сведенборгових дела

 

Om Himlen och om Helvetet # 2

Проучите овај одломак

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Фусноте:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

Из Сведенборгових дела

 

Arcana Coelestia # 5290

Проучите овај одломак

  
/ 10837  
  

5290. ‘Et praeficiat praefectos super terram’: quod significet ordinationem communium in naturali, constat ex significatione ‘praeficere’ quod sit ordinare; ex significatione ‘praefectorum’ quod sint communia, de qua sequitur; et ex significatione ‘terrae’ hic terrae Aegypti, quod sit mens naturalis, ut mox supra n. 5288; quod ‘praefecti’ sint communia, est quia communia sunt in quibus et sub quibus sunt particularia, videatur n. 1 917, 4269, 4325 fin. , 4329, 4345, 4383, 5208; per ‘principes’ autem significantur primaria, n. 1482, 2089, 5044.

Фусноте:

1. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Из Сведенборгових дела

 

Arcana Coelestia # 1050

Проучите овај одломак

  
/ 10837  
  

1050. ‘Et inter omnem animam vivam in omni carne’: quod significet universum genus humanum, constat a significatione ‘animae vivae in omni carne’: omnis homo ‘anima viva’ dicitur ex vivo quod apud eum; nusquam aliquis homo vivere potest, minus ut homo, si non vivum quid apud se habeat, hoc est, nisi habeat aliquid innocentiae, charitatis et misericordiae, aut inde aliquid simile vel aemulum; hoc innocentiae, charitatis et misericordiae accipit homo a Domino cum infans est et cum in aetate puerili, ut constare potest a statu infantum, tUm quoque a statu pueritiae; quod homo tunc accipit, conservatur apud hominem; quae conservantur, vocantur in Verbo ‘reliquiae’, quae solius Domini sunt apud hominem; haec quae conservantur, sunt quae faciunt ut homo dum ad adultam aetatem venit, possit esse homo; de quibus reliquiis videantur quae n. 468, 530, 560-563, 576.

[2] Quod status innocentiae, charitatis et misericordiae quos homo habuit in infantia et in annis pueritiae, faciant quod homo possit esse homo, constat manifeste ex eo quod homo in nullum exercitium vitae sicut bruta animalia nascatur, sed quod omnia et singula addiscat; et quae addiscit, quod ea ex exercitio tunc trahant habitum et sicut naturam; ne quidem ambulare potest homo nisi addiscat, nec loqui, ita in reliquis omnibus; haec per usum fiunt ei quasi naturalia; ita se habet cum statu innocentiae, charitatis et misericordiae quibus similiter imbuitur ab infantia, qui status nisi adsint apud hominem, foret multo vili bruto; sed hi status sunt quos homo non addiscit, sed dono acci: a Domino, et quos apud eum Dominus conservat; suntque illi, et una cum veris fidei, qui appellantur reliquiae, et sunt solius Domini quantum homo in adulta aetate hos status exstinguit, tantum mortuus fit: cum regeneratur homo, sunt hi status principia regenerationis et in hos inducitur, nam Dominus per reliquias, ut prius dictum operatur.

[3] Hae reliquiae apud unumquemvis hominem sunt quae vocantur hic ‘anima viva in omni carne’: quod ‘omnis caro’ significet unumquemvis hominem ac ita universum genus humanum, consta potest a significatione ‘carnis passim in Verbo, videantur quae ostensa n. 574; ut apud Matthaeum, Nisi abbreviarentur dies isti, non conservaretur ulla caro 24:22; Marcus 13:20:

apud Johannem, Jesus dixit, Pater... glorifica Filium Tuum, ... sicut dedisti Ipsi potestatem omnis carnis, xvii [1, ] 2:

apud Esaiam,

Revelabitur gloria Jehovae, et videbunt omnis caro, 40:5:

apud eundem,

Cognoscent omnis caro, quod Ego Jehovah Salvator tuus, 49:26.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.