1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Фусноте:

4728. ‘Et mittamus eum in unam fovearum’: quod significet inter falsa, constat a significatione ‘fovearum’ quod sint falsa; quod ‘foveae’ sint falsa, est quia homines qui in principiis falsi fuerunt, post mortem sub inferiore terra aliquantum temporis teneantur, usque dum falsa ab illis amota fuerint et quasi ad latera rejecta; loca ibi vocantur ‘foveae’; qui illuc veniunt, sunt qui erunt ¹ in vastatione, de qua n. 1106-1113, 2699, 2711, 2714

² ; inde est quod per ‘foveas’ in sensu abstracto significentur falsa; inferior terra est proxime sub pedibus ac regio circumcirca ad exiguam distantiam; ibi sunt plerique post mortem antequam elevantur in caelum; de hac ³ terra etiam passim memoratur in Verbo; sub illa sunt loca vastationis quae foveae vocantur; infra illa loca et circumcirca ad multam extensionem sunt inferna;

[2] inde aliquantum patet quid infernum, quid inferior terra, et quid fovea, ubi memorantur in Verbo; ut apud Esaiam,

Ad infernum demissus es, ad latera foveae; ... projectus es e sepulcro tuo sicut surculus abominabilis; vestimentum occisorum, confossi gladio, qui descendunt ad lapides foveae,

14:15, 19;

ibi de rege Babelis, per quem repraesentatur profanatio veri; ‘rex’ enim est verum, n. 1672, 2025, 2069, 3009, 4581, et ‘Babel’ profanatio, n. 1182, 1326; ‘infernum’ est ubi sunt damnati; damnatio illorum comparatur ‘surculo abominabili’, ac ‘vestimento occisorum et confossorum gladio descendentium ad lapides foveae’; ‘vestimentum occisorum’ est verum profanatum, ‘confossi gladio’ sunt apud quos verum exstinctum est, ‘fovea’ est falsum quod vastandum, ‘lapides’ sunt termini ⁴ , inde etiam vocantur ‘latera’, nam circumcirca foveas sunt inferna; quod ‘vestimentum’ sit verum, n. 2576, ⁵ ‘vestimentum occisorum’ est verum profanatum, ‘sanguis’ enim quo tinctum, est profanum, n. 1003; ‘confossi gladio’ sunt apud quos verum exstinctum est, n. 4503; ex his etiam patet quod absque sensu interno nullatenus sciri possit quid haec sunt:

[3] apud Ezechielem,

Cum fecero descendere te cum descendentibus foveam ad populum saeculi, et habitare fecero te in terra inferiorum; in desolationibus a saeculo cum descendentibus foveam ut non habites; tunc dabo decus in terra viventium, 26:20;

‘descendentes foveam’ pro illis qui mittuntur in vastationem; ‘non habitare cum illis qui descendunt ⁶ foveam’ pro liberari a falsis:

[4] apud eundem,

Ut non efferant se ob altitudinem suam omnes arbores aquarum, nec mittant ramum suum ad-inter implexa, nec stent super illis ob altitudinem suam omnes bibentes aquas; omnes tradentur morti ad terram inferiorem in medio filiorum hominis, ad descendentes foveam.... A sono ruinae ejus contremiscere faciam gentes, cum descendere fecero illum in infernum cum descendentibus foveam; et consolabuntur se in terra inferiore omnes arbores Edenis, selectio et praecipuum Libani, omnes bibentes aquas, 31:14, 16;

ibi de Aegypto per quam significatur scientia quae ex se in mysteria fidei intrat, hoc est, illi qui ita faciunt, n. 1164, 1165, 1186; ex supra dictis liquet quid per infernum, per foveam, et per terram inferiorem quae ibi apud Prophetam memorantur, significatur, nec aliunde quam ex sensu interno patet quid per arbores aquarum, per arbores Edenis, per ramum missum ad-inter implexa, per electionem ⁷ et praecipuum Libani, et per bibentes aquas:

[5] apud eundem,

Fili hominis, plange super multitudine Aegypti, et descendere fac illam ipsam et filias gentium magnificarum ad terram inferiorum cum, descendentibus foveam.... Ibi Asshur, ... cui data sunt sepulcra in lateribus foveae, ... omnes confossi gladio, 32:18, [22, ] 23;

haec quid sint, ab illis quae supra explicata sunt, constare potest:

apud Davidem,

Jehovah, ascendere fecisti ex inferno animam meam, vivificasti me ex descendentibus foveam, Ps. 30:4 [KJV 3]:

apud eundem,

Reputatus sum cum descendentibus foveam; factus ⁸ sum sicut vir non robur; ... posuisti me in fovea inferiorum, in tenebris, in profunditatibus, Ps. 88:5, 7 [KJV 4, 6]:

apud Jonam,

Ad excisiones montium descenderam, terrae vectes super me in aeternum, nihilominus ascendere fecisti e fovea vitam, 2:7 [KJV 6];

ibi de tentationibus Domini, et liberatione ab illis; ‘excisiones montium’ sunt ubi damnatissimi, nimbi enim caliginosi, qui circum illos apparent, sunt ⁹ montes.

[6] Quod ‘fovea’ sit vastatio falsi, et in sensu abstracto falsum, porro constat apud Esaiam,

Colligentur collectione vinctus ad foveam, et claudentur ¹⁰ in claustro, post tamen multitudinem dierum visitabuntur, 24:22:

apud eundem,

Ubi ira angustatoris? Festinabit educens ad aperiendum, et non morietur ad foveam, nec deficiet panis, 51:[13], 14:

apud Ezechielem,

Ecce ego adducens super te alienos, violentos gentium, qui evaginabunt gladios suos super pulchritudinem sapientiae tuae, et profanabunt splendorem tuum, in foveam demittent te, et morieris mortibus confossorum in corde marium, 28:7, 8

ibi de principe Tyri, per quem significantur qui in principiis falsi sunt:

[7] apud Zachariam,

Exsulta valde filia Zionis, clange filia Hierosolymae, ecce Rex tuus venit tibi justus, ... miser et equitans super asino, et super pullo filio asinarum:... per sanguinem foederis emittam vinctos tuos e fovea in qua nulla aqua, 9:[9, ] 11;

‘fovea in qua nulla aqua’ pro falso in quo nihil verum, ut quoque in sequentibus dicitur ‘quod miserint Josephum in foveam, et fovea vacua nulla in illa aqua’, vers. 24:

apud Davidem,

Ad Te Jehovah clamo, petra mea, ne sileas a me, ne forte sileas a me, et similis videar descendentibus in foveam, Ps. 28:1:

apud eundem,

Jehovah fecit ascendere e fovea VASTATIONIS, e caeno luti, et constituit super petra pedes meos, Ps. 40:3 [KJV 2]:

[8] apud eundem,

Ne obruat me fluctus aquarum, nec absorbeat me profunditas ¹¹ , nec claudat super me fovea os suum, Ps. 69:16 [KJV 15]:

apud eundem,

Misit verbum Suum, et sanavit eos, et eripuit eos ex foveis eorum, Ps. 107:20;

‘ex foveis’ pro ex falsis:

apud eundem,

Festina, responde mihi Jehovah, consumptus est spiritus meus, ne abscondas facies Tuas a me, ut similis fiam descendentibus in foveam, Ps. 143:7.

Quia ‘fovea’ significat falsum, et ‘caeci’ illos qui in falsis sunt, n. 2383, ideo Dominus dicit,

Sinite eos, duces caeci sunt caecorum, caecus enim caecum si duxerit, ambo in foveam cadent, Matth. 15:13, 14; Luc. 6:39.

Simile quod per Josephum, etiam repraesentatum est per Jeremiam prophetam, de qua re ¹² ipse ita,

Sumpserunt Jeremiam, et projecerunt illum in ¹³ foveam quae in atrio custodiae, et dimiserunt Jeremiam per funes in foveam ubi nulla aqua, 38:6;

hoc est, rejecerunt Divina Vera inter falsa in quibus nihil veri.

Фусноте: