Begreppet en "kyrka" i skrifterna är både komplexa och vackert organiska, kopplade till läror om Herrens natur och människans resulterande natur.

Skrifterna säger att Herren, i hans väsen - hans verkliga substans - är perfekt, oändlig kärlek, en kärlek som drivit skapelsen, det är den ultimata källan till verkligheten och som upprätthåller verkligheten ständigt. Den kärleken uttrycks i form som perfekt, oändlig visdom, som gav formen till skapelsen och ger formen till verkligheten.

Djupa grejer! Du kan läsa mer om det någon annanstans, men det som är viktigt här är att hela skapelsen, från de minsta elementen till hela universum, återspeglar samma struktur. Den är närvarande i naturen själv, drivs av solens värme (kärlek) och ljus (visdom). Det är närvarande i de väsentliga livsformerna, med växter (som är förankrade; som förändras lite; som är avsmakade; som drivs av ljus) som representerar element av visdom och djur (varm, känsla, mobil, ständigt förändrad, drivs av värme ) representerar former av kärlek. Det finns i den nästan universella uppdelningen i både manliga (visdom) och kvinnliga (kärlek) aspekter av både växter och djur.

Den strukturen finns också i var och en av oss. På vanligt språk kan vi kalla dessa våra hjärtan och våra sinnen - vad vi vill och vad vi tycker. Skrivningarna talar ofta om dem som bra (kärlek; vad vi vill ha i våra hjärtan) och sanning (visdom; vad vi vet i våra sinnen) eller som vilja (hjärta) och förståelse (sinne). Dessa element definierar oss inte bara, de är också nyckeln till våra andliga öden. Vi kan använda dem för att acceptera Herrens kärlek, komma till livets bästa och i slutändan gå till himlen. Vi kan också använda dem för att förkasta Herrens kärlek och springa till helvetet.

Och det finns ytterligare lager. I skrifterna sägs att alla mänskliga samhällen är i mänsklig form, med funktioner som är analoga med människokroppen. Detta gäller från små grupper som familjer till stora företag till hela nationer och i slutändan både till hela mänskligheten i denna värld och hela himlen i nästa.

Bland de viktigaste mänskliga samhällena är naturligtvis kyrkor. Eftersom begreppet "kyrka" är baserat på den mänskliga formen, kan kyrkor enligt skrifterna dock ta många former. I ena änden av skalan är varje person som har riktiga idéer om rätt och fel och lever av dem en kyrka själv. I den andra änden av skalan utgör alla de i hela världen som tror på kärleken till grannen - och agerar utifrån denna tro - tillsammans en kyrka.

Många andra varianter ligger mellan dessa två ytterligheter, men de flesta hänvisningar till "kyrka" i skrifterna betyder samhället för dem som har Ordet, känner Herren och följer hans bud. Dessa människor har tillgång till bästa möjliga sanning och djupaste förståelse för Herrens natur och vad han vill ha från oss.

En sådan kyrka spelar en viktig roll: Herren arbetar genom den för att få idéer om att vara bra i människors sinnen och önskan att vara bra i sina hjärtas inre urtag och når långt bortom själva kyrkan för att beröra alla i världen. I själva verket säger skrifterna att det i själva verket är ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, med kyrkan i rollen som bruden och hustrun, som producerar sanna idéer och goda önskemål hur en fru skapar barn.

För att skydda denna funktion har Herren säkerställt att det genom historien (och en liten förhistoria) alltid har funnits en kyrka som fyller denna roll.

Den första av dessa var den äldsta kyrkan, representerad av Adam; det inspirerades av Herrens kärlek. Den andra var den forna kyrkan, representerad av Noah; det inspirerades av kärleken till grannen och kunskap om Herren. Den tredje var den israelitiska kyrkan, som inte hade någon inre kärlek till goda men bevarade idéer från Herren. Den fjärde var den primitiva kristna kyrkan, som hade en ny, mer direkt förståelse baserad på Herrens läror. Den femte, enligt skrifterna, ska baseras på den djupare förståelse som erbjuds genom skrifterna och deras förklaringar av Bibeln.

Det finns mycket mer som kan sägas, men vi vill bara betona en annan punkt:

Vi som individer är vem vi är baserade på vad vi älskar, inte vad vi vet. Vi kommer till himlen eller helvetet baserat på vad vi älskar, inte vad vi vet. Att känna, tänka och söka sanning är viktiga saker, men deras syfte är att forma, vägleda och tjäna våra kärleken; kärlek är i slutändan det som betyder. I skrifterna framgår det i överflöd och upprepade gånger att det är samma sak med kyrkor: De är i slutändan baserade på kärlek, inte kunskap, på deras beslutsamhet att tjäna grannen, inte deras yttre former för tillbedjan. Och om kyrkor delar det gemensamma syftet med att tjäna grannen så är de i huvudsak ett, där doktrinella variationer har liten konsekvens.

(Ссылки: Uppenbarelseboken uppenbarad 533; Himmelska Hemligheter 407, 768, 1799 [3-4], 2048, 2853 [2-3], 2910, 2982, 3310, 3773, 3963 [2], 4292, 4672, 4723, 5826 [2-3], 6637, 6648, 8152, 9256 [4-5], 9276 [2]; Conjugial Love 116; Himmel och helvete 57; The Word 8; Läran om den Heliga Skrift 99, 104)

2910. 'And Abraham came to mourn for Sarah and to weep for her' means a state in which the Lord grieved, that is to say, because it was night as regards the truths of faith within the Church. This is clear from the representation of 'Abraham' as the Lord, dealt with in 1893, 1965, 1989, 2011, 2172, 2501, 2833, 2836. That 'mourning' and 'weeping' mean a state involving grief is clear without explanation. 'Mourning' has regard to grief on account of its being night as regards goods within the Church, and 'weeping' as regards truths. These two verses have dealt with the end of the Church, which arrives when charity does not exist any longer. The end of the Church is the subject many times in the Word, especially in the Prophets and in John, in the Book of Revelation. The Lord too in the Gospels describes that end extensively, calling it the close of the age, and also night.

[2] The situation with all Churches is that initially every Church regards charity as being fundamental. At that time every individual person loves every other as his brother and is moved by good - not on his own account but on account of that person, of the general good of all, of the Lord's kingdom, and above all of the Lord Himself. But with the passage of time charity starts to grow cold and to cease to exist. After that, hatred of one person against another enters in, which - though not apparent outwardly because people in organized society are subject to laws and to external restraints which keep them in check - is nevertheless being fostered inwardly. The external restraints keeping them in check stem from self-love and love of the world, being the love of position and importance, the love of wealth and also of the power that wealth brings, and so the love of reputation. Beneath these loves there lurks hatred of the neighbour, such as leads people to desire dominion over all and to possess everything that belongs to anyone else. And when these desires are opposed, such persons harbour in their mind contempt for that neighbour, breathe revenge, and take delight in his ruin, and indeed perform acts of cruelty on him insofar as they dare. It is into ways such as these that the charity of the Church ultimately goes when it reaches its end. At that time it is said of the Church that faith does not exist any longer, for when there is no charity there is no faith, as has been shown many times.

[3] There have been many Churches, which are known of from the Word, that have come to an end in this fashion. The Most Ancient Church breathed its last in such circumstances around the time of the Flood. So in a similar way did the Ancient Church which existed after the Flood, as also did the second Ancient Church called the Hebrew Church; and later on the Jewish Church. This never was a Church that had charity at the outset, but was merely the representative of a Church whose role was to preserve by means of representatives a communication with heaven until the Lord came into the world. After that a new Church was established by the Lord, which was called the gentile Church and was an internal Church since interior truths from the Lord had then been revealed. But even this Church has now reached its end, for now not only is charity non-existent but also hatred is present instead of charity. Although that hatred is not apparent outwardly it is nevertheless there inwardly and breaks out when at all possible, that is, as often as external restraints do not keep people in check.

[4] In addition to these Churches there have been many others which have not been described so specifically [in the Word] but which deteriorated in a similar way and destroyed themselves. There are many reasons why they have so deteriorated and destroyed themselves. One reason is that parents pile up evils, and from practicing these frequently until at length they become habitual, introduce them into their own nature and disposition, and in so doing hand them down by heredity to their offspring. For what parents acquire through frequent practice in their actual living takes root within their natural disposition and is transmitted by heredity to their descendants. And unless these are reformed or regenerated, that which is transmitted is perpetuated in succeeding generations, increasing all the time as it is passed down. Consequently the will becomes even more bent on evils and falsities. But when the Church reaches its close and perishes the Lord always raises up a new Church somewhere else. Yet rarely, if ever, has He done so from members of the previous Church, but from gentiles who dwelt in ignorance. Those gentiles are the subject in what follows next.