Begreppet en "kyrka" i skrifterna är både komplexa och vackert organiska, kopplade till läror om Herrens natur och människans resulterande natur.

Skrifterna säger att Herren, i hans väsen - hans verkliga substans - är perfekt, oändlig kärlek, en kärlek som drivit skapelsen, det är den ultimata källan till verkligheten och som upprätthåller verkligheten ständigt. Den kärleken uttrycks i form som perfekt, oändlig visdom, som gav formen till skapelsen och ger formen till verkligheten.

Djupa grejer! Du kan läsa mer om det någon annanstans, men det som är viktigt här är att hela skapelsen, från de minsta elementen till hela universum, återspeglar samma struktur. Den är närvarande i naturen själv, drivs av solens värme (kärlek) och ljus (visdom). Det är närvarande i de väsentliga livsformerna, med växter (som är förankrade; som förändras lite; som är avsmakade; som drivs av ljus) som representerar element av visdom och djur (varm, känsla, mobil, ständigt förändrad, drivs av värme ) representerar former av kärlek. Det finns i den nästan universella uppdelningen i både manliga (visdom) och kvinnliga (kärlek) aspekter av både växter och djur.

Den strukturen finns också i var och en av oss. På vanligt språk kan vi kalla dessa våra hjärtan och våra sinnen - vad vi vill och vad vi tycker. Skrivningarna talar ofta om dem som bra (kärlek; vad vi vill ha i våra hjärtan) och sanning (visdom; vad vi vet i våra sinnen) eller som vilja (hjärta) och förståelse (sinne). Dessa element definierar oss inte bara, de är också nyckeln till våra andliga öden. Vi kan använda dem för att acceptera Herrens kärlek, komma till livets bästa och i slutändan gå till himlen. Vi kan också använda dem för att förkasta Herrens kärlek och springa till helvetet.

Och det finns ytterligare lager. I skrifterna sägs att alla mänskliga samhällen är i mänsklig form, med funktioner som är analoga med människokroppen. Detta gäller från små grupper som familjer till stora företag till hela nationer och i slutändan både till hela mänskligheten i denna värld och hela himlen i nästa.

Bland de viktigaste mänskliga samhällena är naturligtvis kyrkor. Eftersom begreppet "kyrka" är baserat på den mänskliga formen, kan kyrkor enligt skrifterna dock ta många former. I ena änden av skalan är varje person som har riktiga idéer om rätt och fel och lever av dem en kyrka själv. I den andra änden av skalan utgör alla de i hela världen som tror på kärleken till grannen - och agerar utifrån denna tro - tillsammans en kyrka.

Många andra varianter ligger mellan dessa två ytterligheter, men de flesta hänvisningar till "kyrka" i skrifterna betyder samhället för dem som har Ordet, känner Herren och följer hans bud. Dessa människor har tillgång till bästa möjliga sanning och djupaste förståelse för Herrens natur och vad han vill ha från oss.

En sådan kyrka spelar en viktig roll: Herren arbetar genom den för att få idéer om att vara bra i människors sinnen och önskan att vara bra i sina hjärtas inre urtag och når långt bortom själva kyrkan för att beröra alla i världen. I själva verket säger skrifterna att det i själva verket är ett äktenskap mellan Herren och kyrkan, med kyrkan i rollen som bruden och hustrun, som producerar sanna idéer och goda önskemål hur en fru skapar barn.

För att skydda denna funktion har Herren säkerställt att det genom historien (och en liten förhistoria) alltid har funnits en kyrka som fyller denna roll.

Den första av dessa var den äldsta kyrkan, representerad av Adam; det inspirerades av Herrens kärlek. Den andra var den forna kyrkan, representerad av Noah; det inspirerades av kärleken till grannen och kunskap om Herren. Den tredje var den israelitiska kyrkan, som inte hade någon inre kärlek till goda men bevarade idéer från Herren. Den fjärde var den primitiva kristna kyrkan, som hade en ny, mer direkt förståelse baserad på Herrens läror. Den femte, enligt skrifterna, ska baseras på den djupare förståelse som erbjuds genom skrifterna och deras förklaringar av Bibeln.

Det finns mycket mer som kan sägas, men vi vill bara betona en annan punkt:

Vi som individer är vem vi är baserade på vad vi älskar, inte vad vi vet. Vi kommer till himlen eller helvetet baserat på vad vi älskar, inte vad vi vet. Att känna, tänka och söka sanning är viktiga saker, men deras syfte är att forma, vägleda och tjäna våra kärleken; kärlek är i slutändan det som betyder. I skrifterna framgår det i överflöd och upprepade gånger att det är samma sak med kyrkor: De är i slutändan baserade på kärlek, inte kunskap, på deras beslutsamhet att tjäna grannen, inte deras yttre former för tillbedjan. Och om kyrkor delar det gemensamma syftet med att tjäna grannen så är de i huvudsak ett, där doktrinella variationer har liten konsekvens.

(Ссылки: Uppenbarelseboken uppenbarad 533; Himmelska Hemligheter 407, 768, 1799 [3-4], 2048, 2853 [2-3], 2910, 2982, 3310, 3773, 3963 [2], 4292, 4672, 4723, 5826 [2-3], 6637, 6648, 8152, 9256 [4-5], 9276 [2]; Conjugial Love 116; Himmel och helvete 57; The Word 8; Läran om den Heliga Skrift 99, 104)

2853. Att orden ’i din säd skall alla folkslag på jorden välsignas’ betecknar frälsning av alla dem som är i det goda är uppenbart av det som menas med ’att bli välsignad’ som är att berikas med himmelskt och andligt gott, behandlat i nr 981, 1096, 1420, 1422. Och eftersom det är dessa som frälses, så förstås här med ’att välsignas’ att frälsas, ty – som är väl känt – har uttrycket ’att välsignas’ en vidsträckt betydelse. Detta framgår dels av det som menas med ’säd’, nämligen tro som är ett uttryck för människokärlek, behandlat i nr 1025, 1447, 1610, och dels av det som menas med ’folkslagen på jorden’ som är de som är begåvade med det goda, behandlat i nr 1159, 1258-1260, 1416, 1849.

[2] Dessutom innehåller dessa ord följande arkanum. Det är genom Kyrkan, här betecknad med ’jorden’, nr 662, 1066, 1068, 1262, som de frälses som är utom Kyrkan, ty, som framhållits menas med ’säd’ tro som är uttrycket för människokärlek. Tro som är uttrycket för människokärlek förekommer endast hos dem inom Kyrkan, därför att en sådan tro till sitt väsen är det sanna, vilket läran, förbundet med det goda i levernet, undervisar om. Ty till saken hör att Herrens rike på jorden består av alla dem som är begåvade med det goda, vilka, oaktat att de är spridda över hela jorden, är ett och liksom lemmar i en och samma kropp. På samma sätt är det med Herrens rike i himlarna. Där företer sig hela himlen som en enda människa, som därför kallas den Stora Människan, nr 684, 1276. Och vad som är underbart och hittills okänt är att alla kroppens delar svarar mot samhällen i himlen. Det är av denna orsak som det ibland sägs att den här gruppen av samhällen hör till huvudets provins, den där gruppen till ögats provins, andra grupper till bröstets, och så vidare. Denna motsvarighet skall, i Herrens Gudomliga barmhärtighet redogöras för i ett särskilt avsnitt.

[3] Det förhåller sig på liknande sätt med Herrens Kyrka på jorden. Här är Kyrkan liksom hjärtat och lungorna, och de utom Kyrkan jämförs med kroppsdelarna, som underhålls av och får sitt liv av hjärtat och lungorna. Av detta är uppenbart att människosläktet inte kan äga bestånd utan en Kyrka någonstans på jorden, liksom inte kroppen kan det, om inte hjärta och lungor finns i den, se nr 468, 637, 931, 2054. Detta är orsaken till att så ofta en Kyrka når sitt slut, det vill säga upphört att vara en Kyrka, eftersom inte längre någon människokärlek existerar, Herren då i Sin Försyn alltid uppväcker en ny Kyrka. När till exempel den Fornäldsta Kyrkan dog ut skapade Herren en ny som kallades Noa. Detta var den Forngamla Kyrkan som fanns efter floden. Och när den Kyrkan urartade och inte längre var en Kyrka instiftades den Judiska och Israelitiska förebildande Kyrkan. Och när så denna utslocknade kom Herren i världen och upprättade ånyo en ny. Detta blev av Honom ombesörjt för att förbindelse måtte äga rum mellan himlen och människosläktet genom en Kyrka. Det är också detta som betecknas med orden ’i din säd skall alla folkslag på jorden välsignas’.