Библия

 

Jeremia 29

Учиться

   

1 Detta är vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen, och till prästerna och profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort ifrån Jerusalem till Babel,

2 sedan konung Jekonja hade givit sig fången i Jerusalem, jämte konungamodern och hovmännen, Judas och Jerusalems furstar, så ock timmermännen och smederna.

3 Han sände brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias son, när Sidkia, Juda konung, sände dessa till Babel, till Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde så:

4 säger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort ifrån Jerusalem till Babel:

5 Byggen hus och bon i dem; planteren trädgårdar och äten deras frukt.

6 Tagen hustrur, och föden söner och döttrar; och tagen hustrur åt edra söner och given edra döttrar åt män, och må dessa föda söner och döttrar; och föröken eder där, och förminskens icke.

7 Och söken den stads bästa, dit jag har fört eder bort i fångenskap, och bedjen för den till HERREN; ty då det går den väl, så går det ock eder val.

8 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Låten icke bedraga eder av de profeter som äro bland eder, ej heller av edra spåman, och akten icke på de drömmar som I drömmen.

9 Ty man profeterar lögn för eder i mitt namn; jag har icke sänt dem, säger HERREN.

10 Ty så säger HERREN: Först när sjuttio år hava gått till ända i Babel, skall jag se till eder och uppfylla på eder mitt löftesord att föra eder tillbaka till denna plats.

11 Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp.

12 Och I skolen åkalla mig och gå åstad och bedja till mig, och jag vill höra på eder.

13 I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta.

14 Ty jag vill låta mig finnas av eder, säger HERREN; och jag skall åter upprätta eder och skall församla eder från alla de folk och alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, säger HERREN; och jag skall låta eder komma tillbaka till denna plats, varifrån jag har låtit föra eder bort i fångenskap.

15 Detta skriver jag, därför att I sägen: »HERREN har låtit profeter uppstå åt oss i Babel.»

16 Ty så säger HERREN om den konung som sitterDavids tron, och om allt det folk som bor i denna stad, edra bröder som icke hava med eder gått bort i fångenskap,

17 ja, så säger HERREN Sebaot: Se, jag skall sända mot dem svärd, hungersnöd och pest, och låta dem räknas lika med odugliga fikon, som äro så usla att man icke kan äta dem.

18 Ja, jag skall förfölja dem med svärd, hungersnöd och pest, och göra dem till en varnagel för alla rikenjorden, till ett exempel som man nämner, när man förbannar, till ett föremål för häpnad, begabberi och smälek bland alla de folk till vilka jag skall driva dem bort --

19 detta därför att de icke ville höra mina ord, säger HERREN, när jag titt och ofta sände till dem mina tjänare profeterna. Ty I villen ju icke höra, säger HERREN.

20 Men hören nu I HERRENS ord, alla I fångna som jag från Jerusalem har sänt bort till Babel:

21 säger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lögn för eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall låta dräpa dem inför edra ögon.

22 Och alla fångar ifrån Juda, som äro i Babel, skola från dem hämta ett förbannelsens ord; de skola »HERREN göre med dig såsom med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lät steka i eld

23 De hava ju gjort vad som är ens galenskap i Israel, de hava begått äktenskapsbrott med varandras hustrur och hava fört lögnaktigt tal i mitt namn, sådant som jag icke hade bjudit dem. Jag är den som vet det och betygar det, säger HERREN.

24 Och till nehelamiten Semaja skall du säga sålunda:

25 säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn sänt brev till allt folket i Jerusalem och till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna, så lydande:

26 »HERREN har satt dig till präst i prästen Jojadas ställe, för att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmän över alla vanvettingar som profetera, så att du kan sätta sådana i stock och halsjärn.

27 Varför har du då icke näpst Jeremia från Anatot, som profeterar för eder?

28 Därigenom att du har underlåtit detta har han kunnat sända bud till oss i Babel och låta säga: 'Ännu är lång tid kvar, byggen eder hus och bon i dem, och planteren trädgårdar och äten deras frukt.'»

29 Och prästen Sefanja har läst upp detta brev för profeten Jeremia.

30 Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:

31 Sänd bud till alla de fångna och låt säga dem: Så säger HERREN om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara sänd av mig, har profeterat för eder och förlett eder att sätta eder lit till lögn,

32 därför säger HERREN så: Se, jag skall hemsöka nehelamiten Semaja och hans avkomlingar. Ingen av dem skall få bo ibland detta folk, och han skall icke få Se det goda som jag vill göra med mitt folk, säger HERREN. Ty han har predikat avfall från HERREN.

   

Из произведений Сведенборга

 

Arcana Coelestia # 7052

Изучить этот эпизод

  
/ 10837  
  

7052. Verses 27-31 And Jehovah said to Aaron, Go to meet Moses, to the wilderness. And he went, and he came to meet him in the mountain of God, and kissed him. And Moses told Aaron all Jehovah's words with which He had sent him, and all the signs which He had commanded him. And Moses and Aaron went, and gathered together all the elders of the children of Israel. And Aaron spoke all the words which Jehovah had spoken to Moses, and did the signs before the eyes of the people. And the people believed, and heard that Jehovah had visited the children of Israel, and that He had seen their affliction; and they bowed, and bowed down.

'And Jehovah said to Aaron' means the truth presented by doctrinal teachings and perception from the Divine within it. 'Go to meet Moses' means that it was to be joined to truth going forth directly from the Divine. 'To the wilderness' means a situation prior to that in which no such thing exists. 'And he went, and he came to meet him in the mountain of God' means a joining together within the good of love there. 'And kissed him' means the affection belonging to the joining together. 'And Moses told Aaron all Jehovah's words' means an influx of truth going forth directly from the Lord's Divine into truth that goes forth in an indirect way, and instruction in specific doctrinal teachings. 'With which He had sent him' means which go forth. 'And all the signs which He had commanded him' means enlightenment together with corroboration as a result of that enlightenment. 'And Moses and Aaron went' means the life of both when joined together. 'And gathered together all the elders of the children of Israel' means the chief characteristics of wisdom that the spiritual Church possessed. 'And Aaron spoke all the words which Jehovah had spoken to Moses' means doctrinal teachings received thereby from the Divine. 'And did the signs before the eyes of the people' means a corroboration suited to the ability to grasp things. 'And the people believed, and heard' means faith and hope. 'That Jehovah had visited the children of Israel' means those who belonged to the spiritual Church - [their faith and hope] that they would be delivered and saved by the Lord's Coming. 'And that He had seen their affliction' means after such great temptations. 'And they bowed, and bowed down' means humility.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.