A Bíblia

 

1 Mosebok 1

Estude

1 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

2 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

3 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

4 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.

5 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

6 Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

7 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

8 Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

9 Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

10 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

11 Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

12 jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

13 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

14 Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,

15 och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.

17 Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,

18 och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

19 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

20 Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste

21 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

22 Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden

23 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

24 Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så;

25 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

26 Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden

27 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

28 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden

29 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.

30 Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde så.

31 Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

Das Obras de Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 9339

Estudar Esta Passagem

  
/ 10837  
  

9339. Verses 31-33 And I will set your boundary from the Sea Suph even to the Sea of the Philistines, and from the wilderness even to the River; 1 for I will give the inhabitants of the land into your hand, and you will drive them out 2 from before you. You shall not make a covenant with them and their gods. They shall not dwell in your land, lest perhaps they cause you to sin against Me when you serve their gods; for it will be a snare to you.

'And I will set your boundary from the Sea Suph even to the Sea of the Philistines' means the full range of truths from factual ones to interior truths of faith. 'And from the wilderness even to the River' means from delight belonging to the sensory level even to good and truth belonging to the rational level. 'For I will give the inhabitants of the land into your hand' means dominion over evils. 'And you will drive them out from before you' means the removal of them. 'You shall not make a covenant with them and their gods' means no contact with evils and falsities. 'They shall not dwell in your land' means that evils must not exist together with the Church's forms of good. 'Lest perhaps they cause you to sin against Me' means lest evils turn away forms of good from the Lord. 'When you serve their gods' means if worship is kindled by falsities. 'For it will be a snare to you' means owing to evils that are enticing and deceptive.

Notas de rodapé:

1. i.e. the Euphrates

2. The Latin means I will drive them out but the Hebrew means You will drive them out.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

Das Obras de Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 3819

Estudar Esta Passagem

  
/ 10837  
  

3819. 'The name of the elder was Leah' means the nature of the affection for external truth; 'and the name of the younger Rachel' means the nature of the affection for internal truth. This is clear from the representation of 'Leah' as the affection for external truth, and of 'Rachel' as the affection for internal truth, both dealt with in 3793; and from the meaning of 'the name' as the nature of, dealt with in 144, 145, 1754, 1896, 2009, 2724, 3006. Leah is called 'the elder' because external truth is learned first, and Rachel 'the younger' because internal truth is learned from then on after that; or what amounts to the same, a person first of all feels an affection for external truths, and from then on after that an affection for internal truths. external truths provide the basic outline for internal truths, for they are the general outlines into which particular details are added. Unless a person has a general outline of the idea of a thing he does not make sense of any particular aspect of it. This explains why the literal sense of the Word contains general truths but the internal sense particular truths. General truths are called external, but particular truths internal. And because truths devoid of affection are not truths because there is no life to them, the affections for them are therefore meant when external and internal truths are referred to.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.