A Bíblia

 

2 Mosebok 8

Estude

   

1 Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och säg till honom: Så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.

2 Men om du icke vill släppa dem, se, då skall jag hemsöka hela ditt land med paddor.

3 Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din säng, och in i dina tjänares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktråg.

4 Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare skola paddorna stiga upp.»

5 Och HERREN sade till Mose: »Säg till Aron: Räck ut din hand med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna, och låt så paddor stiga upp över Egyptens land

6 Då räckte Aron ut sin hand över Egyptens vatten, och paddor stego upp och övertäckte Egyptens land.

7 Men spåmännen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och läto paddor stiga upp över Egyptens land.

8 Då kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: »Bedjen till HERREN, att han tager bort paddorna från mig och mitt folk, så skall jag släppa folket, så att de kunna offra åt HERREN

9 Mose sade till Farao: »Dig vare tillstatt att förelägga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja för dig och dina tjänare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna från dig och dina hus, så att de finnas kvar allenast i Nilfloden.

10 Han svarade: »Till i morgon.» Då sade han: »Må det ske såsom du har sagt, så att du får förnimma att ingen är såsom HERREN, vår Gud.

11 Paddorna skola vika bort ifrån dig och dina hus och ifrån dina tjänare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden.»

12 Så gingo Mose och Aron ut ifrån Farao. Och Mose ropade till HERREN om hjälp mot paddorna som han hade låtit komma över Farao.

13 Och HERREN gjorde såsom Mose hade begärt: paddorna dogo och försvunno ifrån husen, gårdarna och fälten.

14 Och man kastade dem tillsammans i högar, här en och där en; och landet uppfylldes av stank.

15 Men när Farao såg att han hade fått lättnad, tillslöt han sitt hjärta och hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

16 Därefter sade HERREN till Mose: »Säg till Aron: Räck ut din stav och slå i stoftetjorden, så skall därav bliva mygg i hela Egyptens land

17 Och de gjorde så: Aron räckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftetjorden; då kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev mygg i hela Egyptens land.

18 Och spåmännen ville göra detsamma genom sina hemliga konster och försökte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom på människor och boskap.

19 Då sade spåmännen till Farao: »Detta är Guds finger.» Men Faraos hjärta förblev förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

20 Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao -- han går nämligen då ut till vattnet -- och säg till honom: så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla guds tjänst åt mig.

21 Ty om du icke släpper mitt folk, de, då skall jag sända svärmar av flugor över dig och dina tjänare och ditt folk och dina hus, så att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvärmar, ja, själva marken på vilken de stå.

22 Men på den dagen skall jag göra ett undantag för landet Gosen, där mitt folk bor, så att inga flugsvärmar skola finnas där, på det att du må förnimma att jag är HERREN här i landet.

23 Så skall jag förlossa mitt folk och göra en åtskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.»

24 Och HERREN gjorde så: stora flugsvärmar kommo in i Faraos och i hans tjänares hus; och överallt i Egypten blev landet fördärvat av flugsvärmarna.

25 Då kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: »Gån åstad och offren åt eder Gud här i landet

26 Men Mose svarade: »Det går icke an att vi göra så; ty vi offra åt HERREN, vår Gud, sådant som för egyptierna är en styggelse. Om vi nu inför egyptiernas ögon offra sådant som för dem är en styggelse, skola de säkert stena oss.

27 Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, såsom han befaller oss

28 Då sade Farao: »Jag vill släppa eder, så att I kunnen offra åt HERREN, eder Gud, i öknen; allenast mån I icke gå alltför långt bort. Bedjen för mig.

29 Mose svarade: »Ja, när jag kommer ut från dig, skall jag bedja till HERREN, så att flugsvärmarna i morgon vika bort ifrån Farao, ifrån hans tjänare och hans folk. Allenast må Farao icke mer handla svikligt och vägra att släppa folket, så att de kunna offra åt HERREN.

30 Och Mose gick ut ifrån Farao och bad till HERREN.

31 Och HERREN gjorde såsom Mose sade begärt: han skaffade bort flugsvärmarna ifrån Farao, ifrån hans tjänare och hans folk, så att icke en enda fluga blev kvar.

32 Men Farao tillslöt sitt hjärta också denna gång och släppte icke folket.

   

Das Obras de Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 7454

Estudar Esta Passagem

  
/ 10837  
  

7454. 'It is ill-advised to do so, for we would be sacrificing the abomination of the Egyptians to Jehovah our God' means that what was vile, foul, and hellish would enter in. This is clear from the meaning of 'ill-advised to do so' as something that cannot be done; from the meaning of 'the abomination' as what is vile, foul, and hellish; and from the meaning of 'sacrificing to Jehovah God' as worshipping their God, dealt with above in 7452. Consequently 'sacrificing to Jehovah God the abomination of the Egyptians' means that they would be worshipping God with a type of worship which was abominated by those steeped in falsities because of a hellish influence that was antagonistic to that worship and would molest it. What all this entails is also evident from things that reveal themselves in the next life. Each spirit there, and especially each community, is encompassed by a sphere consisting of his or its own faith and life. This sphere is a spiritual sphere, and from it the character of the spirit is recognized, and especially that of the community; for those who have the gift of perception perceive it, sometimes from quite a long way off. They can perceive it even though they may be hidden from view and make no contact through thought or speech. This spiritual sphere may be compared to the material sphere which surrounds a person's body in the world. This sphere is a sphere consisting of odours emanating from him, and is detected by keen-scented animals. Regarding the spiritual sphere surrounding spirits, see 1048, 1053, 1316, 1504, 1519, 2401, 2489, 4464, 5179, 6206 (end).

[2] From all this it becomes clear that if hellish spirits were present near where people offering Divine worship were they would by means of their sphere molest those people; for in those circumstances those people offering Divine worship would perceive what was vile and abominable. This shows how one should understand the explanation that what was vile, foul, and hellish would enter in if they worshipped God in a place near them. From what has been stated about the spiritual sphere, or sphere consisting of faith and life, which emanates from each spirit, and especially from each community of spirits, it may also be recognized that nothing whatever of a person s thought, speech, or action in the world is hidden but is open to view, since they are what constitute that sphere. Such a sphere also emanates from a person's spirit while he is in the body, in the world. And from this too one knows what kind of person he is. Do not suppose therefore that the things which a person thinks in secret or does in secret are hidden. They are as plainly evident in heaven as things seen in the light of the midday sun, as accords with the Lord's words in Luke,

Nothing has been hidden that will not be revealed, or concealed that will not be made known. Therefore whatever you have said in the dark will be heard in the light; and what you have spoken in the ear in bedchambers will be proclaimed on the housetops. Luke 12:1, 7.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

A Bíblia

 

Genesis 11

Estude

   

1 The whole earth was of one language and of one speech.

2 It happened, as they traveled east, that they found a plain in the land of Shinar, and they lived there.

3 They said one to another, "Come, let's make bricks, and burn them thoroughly." They had brick for stone, and they used tar for mortar.

4 They said, "Come, let's build ourselves a city, and a tower whose top reaches to the sky, and let's make ourselves a name, lest we be scattered abroad on the surface of the whole earth."

5 Yahweh came down to see the city and the tower, which the children of men built.

6 Yahweh said, "Behold, they are one people, and they have all one language, and this is what they begin to do. Now nothing will be withheld from them, which they intend to do.

7 Come, let's go down, and there confuse their language, that they may not understand one another's speech."

8 So Yahweh scattered them abroad from there on the surface of all the earth. They stopped building the city.

9 Therefore its name was called Babel, because there Yahweh confused the language of all the earth. From there, Yahweh scattered them abroad on the surface of all the earth.

10 This is the history of the generations of Shem. Shem was one hundred years old and became the father of Arpachshad two years after the flood.

11 Shem lived five hundred years after he became the father of Arpachshad, and became the father of sons and daughters.

12 Arpachshad lived thirty-five years and became the father of Shelah.

13 Arpachshad lived four hundred three years after he became the father of Shelah, and became the father of sons and daughters.

14 Shelah lived thirty years, and became the father of Eber:

15 and Shelah lived four hundred three years after he became the father of Eber, and became the father of sons and daughters.

16 Eber lived thirty-four years, and became the father of Peleg.

17 Eber lived four hundred thirty years after he became the father of Peleg, and became the father of sons and daughters.

18 Peleg lived thirty years, and became the father of Reu.

19 Peleg lived two hundred nine years after he became the father of Reu, and became the father of sons and daughters.

20 Reu lived thirty-two years, and became the father of Serug.

21 Reu lived two hundred seven years after he became the father of Serug, and became the father of sons and daughters.

22 Serug lived thirty years, and became the father of Nahor.

23 Serug lived two hundred years after he became the father of Nahor, and became the father of sons and daughters.

24 Nahor lived twenty-nine years, and became the father of Terah.

25 Nahor lived one hundred nineteen years after he became the father of Terah, and became the father of sons and daughters.

26 Terah lived seventy years, and became the father of Abram, Nahor, and Haran.

27 Now this is the history of the generations of Terah. Terah became the father of Abram, Nahor, and Haran. Haran became the father of Lot.

28 Haran died before his father Terah in the land of his birth, in Ur of the Chaldees.

29 Abram and Nahor took wives. The name of Abram's wife was Sarai, and the name of Nahor's wife, Milcah, the daughter of Haran who was also the father of Iscah.

30 Sarai was barren. She had no child.

31 Terah took Abram his son, Lot the son of Haran, his son's son, and Sarai his daughter-in-law, his son Abram's wife. They went forth from Ur of the Chaldees, to go into the land of Canaan. They came to Haran and lived there.

32 The days of Terah were two hundred five years. Terah died in Haran.