La Biblia

 

4 Mosebok 20

Estudio

   

1 Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i öknen Sin i den första månaden, och folket stannade i Kades; där dog Mirjam och blev där också begraven.

2 Och menigheten hade intet vatten; då församlade de sig emot Mose och Aron.

3 Och folket begynte tvista med Mose och sade: »O att också vi hade fått förgås, när våra broder förgingos inför HERRENS ansikte!

4 Varför haven I fört HERRENS församling in i denna öken, så att vi och vår boskap måste här?

5 Och varför haven I fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd eller vinträd eller granatträd växa, och där intet vatten finnes att dricka

6 Men Mose och Aron gingo bort ifrån församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föllo ned på sina ansikten. Då visade sig HERRENS härlighet för dem.

7 Och HERREN talade till Mose och sade:

8 »Tag staven, och församla menigheten, du med din broder Aron, och talen till klippan inför deras ögon, så skall den giva vatten ifrån sig; så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och giver menigheten och dess boskap att dricka.

9 Då tog Mose stav en från dess plats inför HERRENS ansikte, såsom han hade bjudit honom.

10 Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan; där sade han till dem: »Hören nu, I gensträvige; kunna vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt eder?»

11 Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger; då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka.

12 Men HERREN sade till Mose och Aron: »Eftersom I icke trodden på mig och icke höllen mig helig inför Israels barns ögon, därför skolen I icke få föra denna församling in i det land som jag har givit dem.»

13 Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med HERREN, och där han bevisade sig helig på dem.

14 Och Mose skickade sändebud från Kades till konungen i Edom och lät säga: »Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som vi hava haft att utstå,

15 huru våra fäder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i Egypten i lång tid, och huru vi och våra fäder blevo illa behandlade av egyptierna.

16 Men vi ropade till HERREN, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten; och se, vi äro nu i Kades, staden som ligger vid gränsen till ditt område.

17 Låt oss tåga genom ditt land. Vi skola icke taga vägen över åkrar och vingårdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora vägen skola vi gå, utan att vika av vare sig till höger eller till vänster, till dess vi hava kommit igenom ditt område.»

18 Men Edom svarade honom: »Du får icke tåga genom mitt land. Om du det gör, skall jag draga ut emot dig med svärd

19 Men Israels barn sade till honom: »På den allmänna farvägen skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala det. Jag begär ju ingenting: allenast att få tåga vägen fram härigenom.»

20 Han svarade: »Nej, du får icke tåga härigenom.» Och Edom drog ut mot honom med mycket folk och ned stor makt.

21 Då alltså Edom icke tillstadde Israel att tåga genom sitt område, vek Israel av och gick undan för honom.

22 Och de bröto upp från Kades. Och Israels barn, hela menigheten, kommo till berget Hor.

23 Och HERREN talade till Aron på berget Hor, vid gränsen till Edoms land, och sade:

24 »Aron skall samlas till sina fäder: han skall icke komma in i det land som jag har givit åt Israels barn; ty I voren gensträviga mot min befallning vid Meribas vatten.

25 Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och för dem upp på berget Hor,

26 och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Så skall Aron samlas till sina fäder och I där.»

27 Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit; och de stego upp på berget Hor inför hela menighetens ögon.

28 Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp; men Mose och Eleasar stego ned från berget.

29 Och när hela menigheten förnam att Aron hade givit upp andan, begräto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

   

De obras de Swedenborg

 

Apocalypse Explained #747

Estudiar este pasaje

  
/ 1232  
  

747. Who accuseth them before God day and night.- That this signifies, and who have rebuked them and disputed with them continually from the Word, is evident from the signification of accusing, as denoting to fight against (concerning which see above, n. 746), consequently it means to rebuke and to dispute with, for he who accuses also disputes and rebukes; from the signification of before God, as denoting from the Word (of which we shall speak presently); and from the signification of day and night, as denoting continually and without intermission; for day and night signify all states of life, day signifying the state of the life when the mind is in clear thought, and night, when the mind is in obscure thought. These two states of life mean continually, because, in the spiritual world, there is no division of times into years, months, weeks, days, and hours, but instead of these there are changes of state; for angels and spirits there are sometimes in clear thought, and sometimes in obscure thought. That angels and spirits are alternately in a state of clear perception, and in a state of obscure perception, may be seen in Heaven and Hell 154-161). But individually their states succeed each other variously, as from one affection into another; and it is according to these states that angels and spirits reckon their times, they are thus in the place of times in the world, which are years, months, weeks, days, nights, and hours. Because then their states of life in general change as to clearness or obscurity of the understanding, and thus are in a continual succession, so days and nights signify continually. To accuse before God signifies to rebuke and dispute from the Word, because those who are meant by the dragon - and these are they who separate faith from life - argue and dispute from the Word; and to dispute from the Word is to dispute before God, for God is in the Word, since the Word is from God, and is Divine Truth proceeding from the Lord. This is why it is said in John, "In the beginning was the Word, and the Word was with God, and God was the Word" (1:1). These dispute in favour of faith separated from the life of charity, because they confirm their heresy from certain passages in the Word understood according to the letter only; and when they have thus confirmed it they believe it to be the essential truth of the church although it is a falsity. In general, to accuse day and night signifies the continual influx of falsity from those meant by the dragon; and as their falsities are from the Word falsified, therefore this is signified by accusing before God.

  
/ 1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

La Biblia

 

Deuteronomy 18:15

Estudio

       

15 Yahweh your God will raise up to you a prophet from the midst of you, of your brothers, like me. You shall listen to him.