¹ Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

² Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var det då icke för hjorden som herdarna borde sörja?

³ I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, det gödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.

⁴ De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade förbunden I icke, det fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade uppsökten I icke, utan med förtryck och hårdhet fören I fram mot dem.

⁵ Så blevo de förskingrade, därför att de icke hade någon herde, de blevo till mat åt alla markens djur, ja, de blevo förskingrade.

⁶ Mina får gå nu vilse på alla berg och alla höga kullar; över hela jorden äro mina får förskingrade, utan att någon frågar efter dem eller uppsöker dem.

⁷ Hören därför HERRENS ord, I herdar:

⁸ Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom mina får hava lämnats till rov, ja, eftersom mina får hava blivit till mat åt alla markens djur, då de nu icke hava någon herde, och eftersom mina herdar icke fråga efter mina får ja, eftersom herdarna sörja för sig själva och icke sörja för mina får,

⁹ därför, I herdar: Hören HERRENS ord:

¹⁰ Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över herdarna och utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst; och herdarna skola då icke mer kunna sörja för sig själva, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de icke bliva till mat åt dem.

¹¹ Ty så säger Herren, HERREN: Se, jag skall själv taga mig an mina får och leta dem tillsammans.

¹² Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, när hans får äro förströdda omkring honom, så skall ock jag leta tillsammans mina får och rädda dem från alla de orter till vilka de förskingrades på en dag av moln och töcken.

¹³ Och jag skall föra dem ut ifrån folken och församla dem ur länderna, och skall låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och var man eljest kan bo i landet.

¹⁴ På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skola de få sina betesmarker; där skola de lägra sig på goda betesmarker, och fett bete skola de hava på Israels berg.

¹⁵ Jag skall själv föra mina får i bet och själv utse lägerplatser åt dem, säger Herren, HERREN.

¹⁶ Det förlorade skall jag uppsöka, det fördrivna skall jag föra tillbaka, det sargade skall jag förbinda, och det svaga skall jag stärka. Men det feta och det starka skall jag förgöra; ja, jag skall sköta det såsom rätt är.

¹⁷ Men I, mina får, så säger Herren, HERREN: Se, jag vill döma mellan får och får, mellan vädurar och bockar.

¹⁸ Är det eder icke nog att I fån beta på den bästa betesplatsen, eftersom I med edra fötter trampen ned vad som är kvar på eder betesplats? Och är det eder icke nog att I fån dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen vad som har lämnats kvar?

¹⁹ Skola mina får beta av det som edra fötter hava trampat ned, och dricka vad edra fötter hava grumlat?

²⁰ Nej; därför säger Herren, HERREN så till dem: Se, jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra fåren.

²¹ Eftersom I med sida och bog stöten undan alla de svaga och med edra horn stången dem, till dess att I haven drivit dem ut och förskingrat dem,

²² därför skall jag frälsa mina får, så att de icke mer bliva till rov, och skall döma mellan får och får.

²³ Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.

²⁴ Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.

²⁵ Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; jag skall göra ände på vilddjuren i landet, så att man i trygghet kan bo mitt i öknen och sova i skogarna.

²⁶ Och jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bliva till välsignelse. Jag skall låta regn falla i rätt tid; regnskurar till välsignelse skall det bliva.

²⁷ Träden på marken skola bära sin frukt, och jorden skall giva sin gröda, och själva skola de bo i sitt land i trygghet; och de skola förnimma att jag är HERREN, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människors hand, som hava hållit dem i träldom.

²⁸ De skola sedan icke mer bliva ett byte för folken, och markens djur skola ej äta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och ingen skall förskräcka dem.

²⁹ Och jag skall åt dem låta en plantering växa upp, som skall bliva dem till berömmelse; och de som bo i landet skola icke mer ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smälek av folken.

³⁰ Och de skola förnimma att jag, HERREN, deras Gud, är med dem, och att de, Israels hus, äro mitt folk, säger HERREN, HERREN.

³¹ Ja, I ären mina får, I ären får i min hjord, människor som I ären, och jag är eder Gud, säger Herren, HERREN.

¹ Afterward he brought me to the gate, even the gate that looks toward the east.

² Behold, the glory of the God of Israel came from the way of the east: and his voice was like the sound of many waters; and the earth shined with his glory.

³ It was according to the appearance of the vision which I saw, even according to the vision that I saw when I came to destroy the city; and the visions were like the vision that I saw by the river Chebar; and I fell on my face.

⁴ The glory of Yahweh came into the house by the way of the gate whose prospect is toward the east.

⁵ The Spirit took me up, and brought me into the inner court; and behold, the glory of Yahweh filled the house.

⁶ I heard one speaking to me out of the house; and a man stood by me.

⁷ He said to me, Son of man, [this is] the place of my throne, and the place of the soles of my feet, where I will dwell in the midst of the children of Israel forever. The house of Israel shall no more defile my holy name, neither they, nor their kings, by their prostitution, and by the dead bodies of their kings [in] their high places;

⁸ in their setting of their threshold by my threshold, and their doorpost beside my doorpost, and there was [but] the wall between me and them; and they have defiled my holy name by their abominations which they have committed: therefore I have consumed them in my anger.

⁹ Now let them put away their prostitution, and the dead bodies of their kings, far from me; and I will dwell in the midst of them forever.

¹⁰ You, son of man, show the house to the house of Israel, that they may be ashamed of their iniquities; and let them measure the pattern.

¹¹ If they be ashamed of all that they have done, make known to them the form of the house, and its fashion, and its exits, and its entrances, and all its forms, and all its ordinances, and all its forms, and all its laws; and write it in their sight; that they may keep the whole form of it, and all its ordinances, and do them.

¹² This is the law of the house: on the top of the mountain the whole limit around it shall be most holy. Behold, this is the law of the house.

¹³ These are the measures of the altar by cubits (the cubit is a cubit and a handbreadth): the bottom shall be a cubit, and the breadth a cubit, and its border around its edge a span; and this shall be the base of the altar.

¹⁴ From the bottom on the ground to the lower ledge shall be two cubits, and the breadth one cubit; and from the lesser ledge to the greater ledge shall be four cubits, and the breadth a cubit.

¹⁵ The upper altar shall be four cubits; and from the altar hearth and upward there shall be four horns.

¹⁶ The altar hearth shall be twelve [cubits] long by twelve broad, square in the four sides of it.

¹⁷ The ledge shall be fourteen [cubits] long by fourteen broad in the four sides of it; and the border about it shall be half a cubit; and its bottom shall be a cubit around; and its steps shall look toward the east.

¹⁸ He said to me, Son of man, thus says the Lord Yahweh: These are the ordinances of the altar in the day when they shall make it, to offer burnt offerings thereon, and to sprinkle blood thereon.

¹⁹ You shall give to the priests the Levites who are of the seed of Zadok, who are near to me, to minister to me, says the Lord Yahweh, a young bull for a sin offering.

²⁰ You shall take of its blood, and put it on the four horns of it, and on the four corners of the ledge, and on the border all around: thus you shall cleanse it and make atonement for it.

²¹ You shall also take the bull of the sin offering, and it shall be burnt in the appointed place of the house, outside of the sanctuary.

²² On the second day you shall offer a male goat without blemish for a sin offering; and they shall cleanse the altar, as they did cleanse it with the bull.

²³ When you have finished cleansing it, you shall offer a young bull without blemish, and a ram out of the flock without blemish.

²⁴ You shall bring them near to Yahweh, and the priests shall cast salt on them, and they shall offer them up for a burnt offering to Yahweh.

²⁵ Seven days you shall prepare every day a goat for a sin offering: they shall also prepare a young bull, and a ram out of the flock, without blemish.

²⁶ Seven days shall they make atonement for the altar and purify it; so shall they consecrate it.

²⁷ When they have accomplished the days, it shall be that on the eighth day, and forward, the priests shall make your burnt offerings on the altar, and your peace offerings; and I will accept you, says the Lord Yahweh.