От "Съчиненията на Сведенборг

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Проучете този пасаж

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Бележки под линия:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

От "Съчиненията на Сведенборг

 

Arcana Coelestia #1404

Проучете този пасаж

  
/ 10837  
  

1404. In his quae historica vera sunt, omnia et singula dicta et verba significant in sensu interno prorsus alia quam in sensu litterae, sed ipsa historica sunt repraesentativa: ‘Abramus’ de quo primum agitur, repraesentat in genere Dominum, in specie caelestem hominem; ‘Isacus’ de quo postea, similiter in genere Dominum, in specie spiritualem hominem; ‘Jacobus’ quoque in genere Dominum, in specie naturalem hominem; ita illa quae sunt Domini, quae sunt regni Ipsius, et quae sunt Ecclesiae.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

От "Съчиненията на Сведенборг

 

Arcana Coelestia #7268

Проучете този пасаж

  
/ 10837  
  

7268. ‘Vide, dedi te deum Pharaoni’: quod significet legem Divinam et ejus potentiam super illos qui in falsis, constat ex significatione ‘dare te in deum’ quod sit Divinum Verum, seu quod idem, 1 Divina Lex, et quoque ejus potentia; in Verbo enim ubi agitur de vero et quoque de potentia veri, dicitur Deus, ast ubi de bono, dicitur Jehovah, videatur n. 300, 2586, 2769, 2807, 2822, 3910, 3921 fin. , 4287, 4295, 4402, 7010; et ex repraesentatione ‘Pharaonis’ quod sint qui in falsis et infestant, de qua n. 6651, 6679, 6683. Quod significationem ‘DEI’ ulterius attinet, sciendum quod ‘Deus’ in supremo sensu sit Divinum quod supra caelos est, at ‘Deus’ in sensu interno est Divinum quod in caelis; Divinum quod supra caelos est Divinum Bonum, at Divinum in caelis est Divinum Verum; ex Divino enim Bono procedit Divinum Verum, et 2 facit caelum, ac 3 disponit illud; nam quod proprie caelum dicitur non est nisi quam Divinum ibi formatum, nam angeli qui 4 in caelo sunt formae humanae recipientes Divini, et constituentes communem formam quae est Hominis;

[2] et quia Divinum Verum in caelis est quod in Verbo Veteris Testamenti intelligitur per Deum, 5 inde est quod in lingua originali Deus dicatur Elohim in plurali; et quoque quod angeli qui in caelis, quia sunt recipientes Divini Veri, dicantur dii, ut apud Davidem,

Quis in caelo comparabit se Jehovae, assimilabitur Jehovae in filiis deorum? Ps. 89:7-9 [KJV Ps. 89:6-8]:

apud eundem,

Date Jehovae, filii deorum, date Jehovae gloriam et robur, Ps. 29:1:

apud eundem,

Ego dixi, Dii vos, et filii Altissimi omnes vos, Ps. 82:6:

apud Johannem, Jesus dixit, Nonne scriptum est in Lege vestra, Ego dixi Dii estis? sic illos dixit deos, ad quos Verbum Dei factum est 10:34, 35;

praeter in locis ubi Dominus 6 dicitur ‘Deus deorum’ et ‘Dominus dominorum’, ut Gen. 46:2, 3; Deut. 10:17; Num. 16:22; Dan. 11:36; 7 Ps. 136:2, 3;

ex his videri potest in quo sensu Moscheh vocatur ‘deus’, hic ‘deus Pharaoni’, et 8 ‘deus Aharoni’, Exod. 4:16, nempe quia Moscheh repraesentabat Divinam Legem, quae est Divinum Verum et vocatur Verbum; inde quoque est quod Aharon dicatur hic ‘propheta’ ejus, et in priore loco ‘os’ ejus, hoc est, qui adaequate ad intellectum enuntiat Divinum Verum quod a Domino immediate procedit, et quod omnem intellectum transcendit; et quia propheta est qui 9 docet et enuntiat Divinum Verum adaequate ad intellectum, est propheta quoque doctrina Ecclesiae; de qua re in nunc sequentibus.

Бележки под линия:

1. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

2. disponit

3. facit

4. constituunt coelum

5. ideo

6. vocatur

7. The Manuscript places this before Dan.

8. The Manuscript inserts prius.

9. enuntiat et docet

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.