1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Бележки под линия:

10672. ‘Tribus vicibus in anno videbitur omnis masculus tuus ad facies Domini Jehovae Dei Israelis’: quod significet continuam apparentiam et praesentiam Domini etiam in veris fidei, constat ab explicatione horum n. 9297.

6574. ‘Ad vivificandum populum magnum’: quod significet quod inde vita illis qui in veris boni, constat ex significatione ‘vivificare’ quod sit vita spiritualis, de qua n. 5890, 6032; ex significatione ‘populi’ quod sit verum, de qua n. 1259, 1260, 3295, 3581, 4619, hic verum boni, quia dicitur ‘populus magnus’, verum enim quod ex bono, magnum est prae vero ex quo bonum, nam illud verum, nempe quod ex bono, est in se bonum quia formatum a bono, ita bonum in sua forma.

[2] Verba, quae Josephus ad fratres suos nunc locutus est, nempe ‘Vos cogitastis super me malum, Deus cogitavit id in bonum, propter facere secundum diem hunc, ad vivificandum populum magnum’, sunt verba quae arcanum caeli in se continent; arcanum quod continent, est hoc: Dominus permittit infernalibus in altera vita ut inducant bonos in ¹ tentationem, consequenter ut infundant falsa et mala; quo etiam faciunt omni conatu, nam cum ² id faciunt, in sua vita et vitae jucundo sunt; sed tunc Dominus Ipse immediate, et per angelos mediate, apud illos qui in tentatione sunt, adest ac resistit, falsa spirituum infernalium refellendo et malum illorum dissipando, inde recreatio, spes et victoria; sic vera fidei et bona charitatis apud illos qui in veris boni sunt, interius implantantur et fortius confirmantur; hoc medium est per quod vita spiritualis donatur;

[3] ex his constare potest quid in sensu interno significatur per verba in hoc versu, quod nempe qui abalienati sunt a vero et bono, ut sunt spiritus qui inducunt tentationes, nihil nisi malum intendant, sed quod Divinum vertat id in bonum, et hoc secundum ordinem ab aeterno, unde vita illis qui in veris boni. Sciendum enim quod infernales spiritus quibus permittitur ³ bonos ita lacessere, ‘intendant nihil’ nisi malum, volunt enim ⁴ omni vi illos e caelo detrahere et in infernum conjicere; perdere enim aliquem quoad animam, ita in aeternum, est ipsum jucundum vitae eorum; ⁵ ast ne hilum illis permittitur a Domino nisi ob finem ut inde eveniat bonum, ⁶ nempe ut ⁷ confirmetur et corroboretur apud ⁸ illos, qui in tentatione ⁹ sunt, verum et bonum. In ¹⁰ universo mundo spirituali regnat finis qui procedit a Domino, qui est ut nihil prorsus, ne quidem minimum, existat nisi ut bonum inde eveniat; inde regnum Domini vocatur ¹¹ regnum finium et usuum.

Бележки под линия: