2460. Med orden ’han bodde på berget’ förstås att de då närmade sig ett slags gott är tydligt av det som menas med ’berg’ som kärlek i varje bemärkelse, det vill säga himmelsk och andlig kärlek, nr 795, 1430, och också kärlek till sig själv och världen, nr 1691. Uttrycket har dessa betydelser, därför att det mesta i Ordet också har en motsatt innebörd. Och som nu allt gott härstammar från något slag av kärlek, så betecknas här med ’berg’ ett gott. Men hur beskaffat detta goda är beskrivs i det som följer, nämligen att det var dunkelt och hade blivit orent, ty det sägs strax därefter att ’han bodde i en grotta’ och sedan att oheliga handlingar ägde rum där.