0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

2900. Quod Verbum Novi Testamenti quod apud Evangelistas, attinet, quia Dominus ex ipso Divino locutus est, ideo quoque singula quae locutus, repraesentativa et significativa Divinorum, ita caelestium regni et Ecclesiae Ipsius, fuerunt, ut pluries in praecedentibus ostensum.

3952. ‘Et cubuit cum illa in nocte illa’: quod significet conjunctionem, constare etiam potest absque explicatione. Quod praecedentia ad maximam partem solum quoad vocum significationes in sensu interno explicata sint, in causa est quia talia sunt ut non comprehendi possint nisi in una serie exponantur; agitur enim de conjunctione veri cum bono et boni cum vero, quae conjunctio est conjugiale in spirituali sensu intellectum, hoc est, quae facit apud hominem et in Ecclesia conjugium caeleste; arcana conjugii hujus nempe caelestis in illis descripta sunt ac ibi revelata, quae sunt haec: conjugium caeleste est, ut dictum, boni cum vero et veri cum bono, sed non inter bonum et verum unius ejusdemque gradus, sed inter bonum et verum inferioris gradus et superioris, hoc est, non inter bonum externi hominis et verum ejusdem, sed inter bonum externi hominis et verum interni, seu quod idem, non inter bonum naturalis hominis et ejus verum, sed inter bonum naturalis hominis et verum spiritualis ¹ ;

[2] haec conjunctio est quae facit conjugium; similiter se habet in interno seu spirituali homine; ibi inter bonum et verum non est conjugium caeleste, sed inter bonum spiritualis hominis et verum caelestis hominis, caelestis enim homo est in superiore gradu respective; nec conjugium caeleste est inter bonum et verum ibi, sed inter bonum caelestis hominis et Verum Divinum quod procedit a Domino; inde quoque patet quod ipsum conjugium Divinum Domini non sit inter Bonum Divinum et Verum Divinum in ² Divino Humano Ipsius, sed inter Bonum ³ Divini Humani et Ipsum Divinum, hoc est, inter Filium et Patrem, nam Bonum ³ Divini Humani Domini est quod in Verbo vocatur ‘Filius ⁴ Dei’, et Ipsum Divinum ‘Pater’.

[3] Haec arcana sunt quae continentur in sensu interno ⁵ in illis quae dicuntur de dudaim: quisque videre potest quod inibi aliquod arcanum sit; nam memorare quod Reuben in agro invenerit dudaim, et Rachel desideraverit illos, et pro quod accepit illos, spoponderit quod vir eorum cubaret cum illa, et quod Leah obviam iverit Jacobo cum ex agro venit in vespera, et dixerit quod conduxerit illum pro dudaim, haec leviora forent quam ut aliquod historicum Verbi facerent nisi Divinum quoddam inibi reconditum esset; sed quodnam Divinum, nemo scire potest nisi sciat quid per filios Jacobi, et ⁶ per tribus ab illis nominatas significatur; tum nisi sciat seriem rei in sensu interno; et insuper nisi sciat ⁷ quid conjugium caeleste est, nam de hoc agitur, quod nempe sit conjunctio boni externi hominis cum affectione veri interni hominis; sed hoc arcanum ut manifestius sciatur, licet adhuc illustrare. '

[4] Externi hominis vera sunt scientifica et doctrinalia quae hausit ⁸ primum ⁹ per parentes, tum per magistros, ¹⁰ dein per libros, et tandem proprio studio; bonum externi hominis est volupe et jucundum quod percipit in illis; scientifica quae sunt vera, et jucunda quae sunt bonum, conjunguntur, sed non faciunt apud illum conjugium caeleste, nam apud illos qui in amore sui et mundi sunt et inde in malo et falso, etiam scientifica, immo doctrinalia, conjuncta jucundis sunt, sed sunt jucunda amorum illorum, cum quibus ¹¹ etiam vera conjungi possunt; sed usque sunt tales extra conjugium caeleste: at cum volupe aut jucundum, quod est bonum externi seu naturalis hominis, ex amore spirituali est, hoc est, ex amore erga proximum, erga patriam seu publicum, erga Ecclesiam, erga regnum Domini, et magis, ex amore caelesti qui est in Dominum, et haec ab interno seu spirituali homine influunt in jucundum externi seu naturalis hominis, et id faciunt, tunc conjunctio illa cum scientificis et doctrinalibus externi seu naturalis hominis, facit apud eum conjugium caeleste; hoc non dari potest apud malos, sed apud bonos, qui nempe pro fine habent illa; sed quomodo se habet cum influxu interni seu spiritualis hominis in externam seu naturalem, videantur quae prius n. 3286, 3288, 3314, 3321 de illis dicta sunt; haec cum prius cognita sunt, tunc sciri potest, quid per singula illa quae ¹² supra solum quoad sensum internum vocum explicata sunt, significatur, ut quod ‘Reuben’, qui est verum fidei quod primum regenerationis est, ‘dudaim invenerit’, quod ‘ad matrem suam Leam’, quae est affectio veri externi, ‘adduxerit’, quod ‘Rachel’, quae est affectio veri interioris, ‘illos desideraverit’, et quod etiam ‘ei dati sint’, quod ¹³ Leah ideo ‘cubuerit cum viro suo, Jacobo’, qui est bonum veri in naturali homine; tum in consequentibus quod ¹⁴ nati sint Jacobo filii ex Leah, ‘Jisaschar et Zebulun’, per quos significantur et repraesentantur illa quae amoris conjugialis sunt, ita quae conjugii caelestis, et ¹⁵ dein Josephus, per quem significatur et repraesentatur' regnum spirituale Domini, quod est ipsum conjugium de quo agitur.

Notas a pie de página: