1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Fotnoter:

4390. ‘Et aedificavit sibi domum’: quod significet incrementum boni a vero in illo statu, constat a significatione ‘aedificare domum’ quod sit instruere intelligentia et sapientia externum hominem, de qua n. 1488; et quia intelligentia est veri, et sapientia est boni, hic per ‘aedificare domum’ significatur incrementum boni a vero; quod ‘domus’ sit bonum, videatur n. 2233, 2234, 3128, 3142, 3652, 3720 quid bonum veri, supra n. 4337, 4353

dictum est, quod nempe sit verum voluntate et actu; id verum est quod ¹ bonum dicitur; et conscientia quae ex illo bono est, vocatur conscientia veri. Hoc bonum quod ex vero, tantum crescit quantum homo exercet charitatem ex velle bene, ita quantum et qualiter amat proximum.

[2] Quod toties in explicationibus bonum et verum nominentur, est causa quia omnia quae in caelo sunt, et inde omnia quae in Ecclesia Domini, se referant ad verum et bonum; haec bina includunt in genere omnia quae sunt doctrinae et quae sunt vitae, vera quae sunt doctrinae et bona quae sunt vitae: mens humana etiam in universali non alia objecta habet quam quae sunt veri et boni, ejus intellectus quae sunt veri, et ejus voluntas quae sunt boni; inde patet quod verum et bonum sint latissimae significationis, et quod derivationes eorum sint numero ineffabiles inde est quod toties verum et bonum nominentur.

Fotnoter:

1488. ‘Et domum ejus’: quod significet quae collegit, constare potest a significatione ‘domus’ quod hic sint scientifica quae colliguntur; scientifica colligere et per illa exstruere externum hominem ac aedificare illum, non dissimiliter se habet ac domum aedificare, quare etiam per aedificare, et aedificare domos, in Verbo passim similia significantur, ut apud Esaiam,

Ego creans caelos novos, et terram novam, ... aedificabunt domos, et inhabitabunt; et plantabunt vineas, et comedent fructum illarum; non aedificabunt, et alius inhabitabit, 65:17, 21, 22;

‘domus’ hic ubi sapientia et intelligentia, ita ubi cognitiones boni et veri, nam de regno Domini agitur, nempe de novis caelis et nova terra:

apud Jeremiam,

Aedificate domos, et inhabitate; et plantate hortos, et comedite fructus illorum, 29:5;

similiter:

apud Davidem,

Beatus vir qui timet Jehovam, praeceptis Ipsius delectatur valde; opes et divitiae in domo illius, et justitia illius stans in perpetuum, Ps. 112:1, 3;

ubi ‘opes et divitiae’ pro opibus et divitiis sapientiae et intelligentiae, ita pro cognitionibus, quae in domo ejus, hoc est, apud illum.

[2] Domus in contrario sensu, apud Zephaniam, Visitabo super... dicentes corde suo, Non benefecit Jehovah, et non malefecit; et erunt opes eorum in direptionem, et domus eorum in desolationem, et aedificabunt domos, et non inhabitabunt; et plantabunt vineas, et non bibent vinum, 1:12, 13:

apud Haggaeum, Ascendite in montem, et adducite lignum, et aedificate domum:... spectare ad multum, et ecce in parum, et induxistis in domum, et difflavi id; propter quid, dictum Jehovae, propter Domum Meam, quae illa deserta, et vos currentes, quilibet ad domum suam; propterea sunt super vobis clausi caeli a rore, 1:8-10;

‘domus’ pro scientificis per quae, media ratiocinatione, falsa:

apud Esaiam,

Vae adjungentibus domum domui, agrum agro appropinquare faciunt, usque ut non locus, et habitetis soli in medio terrae:... si non domus multae in desolationem erunt, magnae, et bonae, absque habitatore; vinea Jehovae domus Israelis, 5:8 ¹ , 9 [7];

etiam pro scientificis per quae falsitates:

apud Amos, Ecce Jehovah praecipiens, et percutiet domum magnam rimis, et domum parvam rupturis. Num current in petra equi? num arabit bobus? quod convertistis in fel judicium, et fructum justitiae in absinthium, 6:11, 12;

similiter ‘domus’ pro falsis et malis inde, ‘equi’ pro ratiocinatione, ‘judicium’ pro veris ‘quae convertuntur in fel’, et ‘fructus justitiae’ pro bonis, ‘quae convertantur in absinthium’.

[3] Ita passim in Verbo domus pro mentibus humanis in quibus erit intelligentia et sapientia; hic ‘domus Pharaonis’ pro scientificis per quae intelligentia et sic sapientia; similia quoque significata sunt per ‘domum quam aedificavit Salomo filiae Pharaonis’, I Reg. 7:8 seq. Quia domus pro mentibus in quibus intelligentia et sapientia et quibus affectiones quae sunt voluntatis, ideo vox ‘domus’ in Verbo latae significationis est, sed quid significat in specie, constare potest ab illis de quibus praedicatur; ipse homo quoque appellatur ‘domus’.

Fotnoter: