597. Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet.
Det har ovan talats om jämvikten mellan himmel och helvete och visats, att denna jämvikt är en jämvikt mellan det goda, som är från himlen, och det onda, som är från helvetet, alltså att det är en andlig jämvikt, som i sitt väsen är frihet. Att den andliga jämvikten i sitt väsen är frihet, kommer därav, att den är mellan det goda och det onda samt mellan det sanna och det falska, och dessa är andliga. Att kunna vilja det goda eller det onda och tänka det sanna eller det falska och välja det ena framför det andra är därför den frihet, varom det här handlar. Denna frihet gives åt varje människa av Herren och tages aldrig bort. Den är visserligen på grund av sitt ursprung inte människans utan Herrens, eftersom den är från Herren, men den gives dock åt människan tillsammans med livet såsom hennes egen och detta av den orsak, att människan må kunna omdanas och frälsas, ty utan frihet är det ingen omdaning och frälsning. Var och en kan från någon förnuftig betraktelse se, att människan har frihet att tänka illa eller väl, uppriktigt eller ouppriktigt, rättrådigt eller orättfärdigt, och även att hon kan tala och handla väl, uppriktigt och rättrådigt, men inte illa, ouppriktigt och orättfärdigt för de andliga, moraliska och borgerliga lagarnas skull, genom vilka hennes utvärtes hålles i band. Härav är det klart, att människans ande, som är den som tänker och vill, är i frihet, men inte så den utvärtes människan, som talar och handlar, om det inte sker i överensstämmelse med ovannämnda lagar.
