598. Att människan inte kan omdanas, om hon inte är i frihet, kommer därav, att hon födes i ondskor av alla slag, vilka dock måste avlägsnas, för att hon skall kunna frälsas, och de kunna inte avlägsnas, om hon inte ser dem i sig och erkänner dem och därefter inte vill dem och omsider avskyr dem; först då avlägsnas de. Detta kan inte ske, om inte människan är i såväl det goda som det onda, ty från det goda kan hon se ondskorna, men från det onda kan hon inte se godheterna. De andliga godheter, som människan kan tänka, lär hon från barndomen genom att läsa Ordet och från predikan, och de moraliska och borgerliga godheterna lär hon av livet i världen. Detta är den första orsaken till, att människan bör vara i frihet. Den andra orsaken är, att intet annat tillägnas människan än vad som sker från böjelsen som tillhör kärleken. Andra ting kunna visserligen ingå, men inte längre än i tanken och ej i viljan, och vad som inte ingår ända in i människans vilja blir ej hennes, ty tanken hämtar sitt från minnet, men viljan från själva livet. Intet är någonsin fritt, som ej är från viljan, eller, vad som är detsamma, från böjelsen som tillhör kärleken; ty vad helst en människa vill eller älskar, det gör hon i frihet. Därav kommer det, att människans frihet och böjelsen, som tillhör hennes kärlek eller vilja, är ett. Människan har alltså frihet, för att hon må kunna påverkas av det sanna och det goda eller älska dem, och de så må bliva såsom hennes egna. Med ett ord, det som inte ingår i frihet hos människan blir ej kvar, eftersom det inte tillhör hennes kärlek eller vilja, och det som inte tillhör människans kärlek eller vilja tillhör inte hennes ande. Människans andes vara (esse) är nämligen kärlek eller vilja. Det säges kärlek eller vilja, eftersom vad människan älskar, det vill hon. Detta är nu orsaken till, att människan inte kan omdanas annat än i frihet. Men flera saker om människans frihet kunna ses i Himmelska Hemligheter (Arcana Coelestia) på nedan anförda ställen.
