2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes:

9509. ‘Et facies binos cherubos’: quod significet intromissionem et aditum ad Dominum non nisi quam per bonum amoris, constat ex significatione ‘cheruborum’ quod ¹ sint custodia et providentia ne adeatur Dominus ² nisi per bonum amoris; quia id per cherubos significabatur, ideo ponebantur super propitiatorio quod super ³ arca, et ideo facti sunt ex auro solido; nam per ‘arcam’ significatur caelum ubi Dominus, n. 9485, et per ‘aurum’ bonum amoris, n. 9490. Quod non sit aditus ad Dominum quam per bonum amoris, est causa quia amor est conjunctio spiritualis, et omne bonum est amoris; qui itaque in bono amoris in Dominum sunt, illi ad Ipsum in caelo introducuntur, quia Ipsi sunt conjuncti; similiter qui in bono amoris erga proximum sunt, nam proximus est bonum concivis, bonum patriae, bonum Ecclesiae, bonum totius regni Domini, et in supremo sensu Ipse Dominus, quia ab Ipso id bonum apud hominem.

[2]. Sunt bini status homini ⁴ dum regeneratur, et succedit unus alteri, unus qui ⁵ primus, est cum ducitur per ⁶ vera fidei ad bonum amoris, alter cum in bono amoris est, in quo cum est, in caelo apud Dominum est; inde patet quod id bonum sit ipsum caelum apud hominem, quia id bonum est Dominus apud illum, est enim a Domino; de binis illis statibus successivis apud hominem qui regeneratur, videatur n. 7923, 7992, 8505, 8506, 8510, 8512, 8516, 8643, 8648, 8658, 8685, 8690, 8701, 9224, 9227, 9230, 9274, et quod homo in caelum veniat quando in bono est, hoc est, quando per bonum ducitur a Domino, n. 8516, 8539, 8722, 8772, 9139.

[3]. Quod ‘cherubi’ significent custodiam et providentiam ne Dominus, nec caelum, ⁷ adeatur nisi per bonum amoris, hoc est, nisi ab illis qui in bono amoris sunt, tum quoque ne bonum quod a Domino in caelo, et apud hominem, laedatur, constat a locis in Verbo ubi ‘cherubi’ nominantur, ut ⁸ Gen. 3, Et ejecit hominem, et habitare fecit ab oriente ad hortum Edenis cherubos, et flammam gladii vertentis se, ad custodiendum viam arboris vitarum, vers. 24; quod ibi ‘cherubi’ sint custodiae, patet, nam dicitur ad custodiendum viam arboris vitarum; arbor vitarum est bonum amoris quod a Domino, ita Dominus, et custoditur per quod non adeatur nisi per bonum amoris.

[4]. Creditur quod Dominus adiri possit per vera fidei, ⁷ sed per illa separata a bono amoris non ⁹ adiri ¹⁰ potest, ne quidem caelum, ¹¹ sed ut primum vera separata intrare volunt, occluditur caelum, ita via ad Dominum; et quia verum non potest ex se intrare nisi in eo sit bonum, et per id factum boni, ita nec potest intellectuale, et minus scientifica separata a bono ¹² voluntatis.

[5]. Quia custodia et providentia ne adeantur Dominus, ita nec caelum, nisi per bonum amoris, significatur per ‘cherubos’, ideo in Verbo dicitur ‘Jehovah ¹³ insidere cherubis’, tum ¹⁴ ‘equitare et habitare super cherubis, ’ ut apud Davidem,

Pastor Israelis, adverte aures; Qui sedes super cherubis, effulge Ps. 80:2 [KJV Ps. 80:1]:

apud eundem,

Jehovah regnabit, commovebuntur populi, insidens cherubi Ps. 99:1:

apud eundem,

Jehovah equitavit super cherubo, et volavit, Ps. 18:11 [KJV Ps. 18:10]:

et apud Esaiam,

Jehovah Zebaoth habitans cherubis, 37:16:

et ideo ¹⁵ cherubi erant super aulaeis habitaculi, et super velo, Exod. 25:1, 31, 36:35,

et quoque super parietibus templi circumcirca, et super foribus ibi, 1 Reg. 6:23-29, 31-35;

similiter in novo templo, de quo apud Ezechielem, ¹⁶ 41:18-20;

quod cherubi essent super aulaeis ¹⁷ habitaculi, super velo, super parietibus templi, et super foribus ibi significabat custodiam Domini ne adiretur Sanctum Divinum nisi per bonum amoris, et quod essent cherubi super arcam, significabat quod Ipse Dominus non adiretur nisi per illud bonum; ideo quoque cherubi facti sunt ex auro solido, et in templo ¹⁸ Hierosolymitano ex ligno olei, nam per ‘aurum’ et per ¹⁹ 'oleum' significatur bonum amoris.

[6]. Custodia et providentia illa Domini describitur per quattuor: animalia, quorum unicuique quattuor facies, infra thronum ubi Dominus, apud Ezechielem 1:1-fin. , et 10:1-fin. ; ²⁰ et quoque per quattuor animalia circum thronum ubi Dominus, apud Johannem in Apocalypsi 4:6-10, 5:6, 8, 9, 14; per ‘quattuor animalia’ significatur bonum sub varia specie procedens a Domino, et custodiens ac tutans ne intro mittatur aliud quam bonum amoris in Dominum et bonum amoris erga proximum; per thronum super quo Dominus significatur caelum n. 5313.

Footnotes: