2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Footnotes:

9230. ‘Et carnem in agro ¹ discerptam non comedetis’: quod significet quod non conjungetur bonam fidei falsificatum, constat ex significatione ‘carnis’ quod sit bonum, de qua n. 7850, 9127, ex significatione ‘agri’ quod sit Ecclesia quoad bonum, ita bonum Ecclesiae, de qua n. 2971, 3766, 7502, 7571, ² 9139, 9141, ex significatione ‘discerpti’ quod sit per falsa destructum, ita quoque falsificatum, de qua n. 5828, et ex significatione ‘comedere’ quod sit ³ appropriare et conjungere, de qua n. 2187, 3168, 3513 fin. , 3596, 4745, 5643, 8001; inde patet quod per ‘carnem in agro discerptam non comedetis’ significetur quod bonum Ecclesiae, seu bonum fidei falsificatum non appropriandum seu conjungendum.

[2] Paucis hic dicetur quid sit bonum fidei et quid verum fidei: bonum fidei dicitur omne id Ecclesiae quod concernit vitam et usum ex illis quae doctrina fidei Ecclesiae docet, verbo, quod concernit velle illa et facere illa ex oboedientia, nam vera fidei Ecclesiae per velle et facere illa fiunt bona; at verum fidei dicitur omne id quod adhuc est absque fin usus aut propter vitam ⁴ , proinde quod scitur et in memoria tenetur, et inde capitur intellectu, et ex eo docetur; vera enim Ecclesiae quamdiu non ⁵ ulterius vadunt, sunt modo ⁶ cognitiones et scientifica, et sunt, respective ad bona, extra ipsum hominem; nam memoria ac intellectus hominis sunt velut atria, et voluntas est ⁷ velut conclave, nam voluntas est ipse homo; inde patet quid verum fidei et quid bonum fidei; sed bonum quod homo facit in primo statu cum regeneratur, vocatur bonum fidei, at bonum quod homo facit in altero statu, cum nempe regeneratus est, vocatur bonum charitatis; quare cum homo bonum facit ex bono fidei, ex oboedientia bonum facit, at cum bonum facit ex bono charitatis, ex affectione bonum facit; de binis illis statibus apud hominem qui regeneratur, videatur n. 7923, 7992, 8505, 8506, 8510, 8512, 8516, 8643, 8648, 8658, 8685, 8690, 8701, 9224, 9227.

Footnotes: