1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

9086. ¹ ‘Et ceciderit illuc bos vel asinus’: quod significet quod pervertit bonum aut verum in naturali, constat ex significatione ‘cadere’ quod sit pervertere, de qua sequitur, ex significatione ‘bovis’ quod sit affectio mali in naturali, ita malum ibi, de qua supra n. 9065, et ex significatione ‘asini’ quod sit verum in naturali, de qua n. 2781, 5492, 5741, 7024, 8078. Quod ‘cadere in foveam’ cum dicitur de bono et vero in naturali, quae significantur per ‘bovem et asinum’, sit pervertere, patet ex illis quae in versu sequente ² continentur, ibi enim agitur de emendatione per verum, quod fieri potest cum bonis et veris perversis, non autem cum illis exstinctis; nam cum bonum aut verum pervertitur usque manet, sed perverse explicatum ³ ; ‘cadere’ etiam est labi per errorem.

[2] Quia hoc significatum est per ‘cadere in foveam’, ideo dictum est a Domino, Cujus vestrum asinus aut bos in puteum cadit, quem non statim extrahitis in die sabbati? Luc. 14:5;

hoc dictum est a Domino cum hydropicum in die sabbati sanavit; dies sabbati erat sanctissimus in illa Ecclesia quia significabat conjugium caeleste, quod est conjunctio boni et veri ex Domino, n. 8495, 8510; inde sanationes a Domino fiebant in die sabbati, nam sanatio involvebat sanationem vitae spiritualis, et morbus hydropicus veri et boni perversionem, ita sanatio veri perversi ⁴ emendationem et restitutionem; nam omnia miracula Domini involvebant et significabant status Ecclesiae, n. ⁵ 8364, quemadmodum in genere omnia miracula Divina, n. 7337; inde nunc est quod a Domino dictum, ‘Cujus vestrum asinus aut bos in puteum cadit, quem non statim extrahitis in die sabbati?’ per quae in sensu spirituali id quod dictum est ⁶ significabatur; nam quicquid Dominus locutus est, ex Divino locutus est, et cum ex Divino, singulis sensus internus inest, n. 9049, 9063 fin. ; per ‘puteum’ ibi simile significatur quod per foveam, nempe falsum, n. 1688. Et quia ‘fovea’ est falsum, ideo quoque' Dominus cum de falsis Ecclesiae locutus est, dixit, Quando caecus caecum ducit, ambo in foveam cadunt, Matth. 15:14;

‘caecus’ est qui in erroneis, ‘cadere in foveam’ est pervertere verum ⁷ ; haec comparative dicta sunt, sed omnes comparationes in Verbo ex significativis sumptae ⁸ sunt, n. ⁹ 3579, 8989.

[3] Qui credunt quod sanctum Divinum quod in Verbo, non altius reconditum lateat quam in sensu qui apparet in littera, is in his et in reliquis Verbi non aliunde videt sanctum quam ex fide quod omnia quae ibi Divinitus inspirata sint ¹⁰ ; et quod ¹¹ inexplicabilia ibi sint arcana soli Deo ¹² nota, at qui in hac fide non sunt Verbum contemnunt, solum ob stilum ad apparentiam magis humilem, quam est stilus qui ad genium mundi applicatus est, qualis est apud plures scriptores antiquos et hodiernos; at ¹³ sciant quod sanctum Divinum lateat in omnibus et singulis Verbi, sed consistat in eo quod omnia et singula agant ¹⁴ de Domino, de ¹⁵ Ipsius regno et ¹⁶ Ecclesia; haec sanctissima sunt, quia sunt Divina a Domino, in quibus sic est vita aeterna secundum Domini verba apud Johannem, Verba quae Ego loquor vobis, spiritus sunt et vita sunt, Joh. 6:63 ¹⁷ ; sed sanctissima illa Divina patent coram angelis in caelo, quia hi non capiunt Verbum naturaliter secundum sensum litteralem sed spiritualiter secundum sensum internum; secundum hunc sensum etiam homines caperent Verbum si angelicam vitam viverent, nempe vitam fidei et amoris; quae in sensu interno Verbi continentur nec aliud sunt quam quae genuina doctrina Ecclesiae docet; genuina doctrina Ecclesiae docet Dominum, fidem in Ipsum, amorem in Ipsum, et amorem boni quod ab Ipso; hic amor est charitas erga proximum, n. 6709, 6710, 8123; qui hanc vitam vivunt illustrantur a Domino et vident sancta Verbi, et nullatenus alii; videatur Praefatio ad Gen. xviii.

Footnotes:

8875. ‘Deus zelotes’: quod significet quod inde falsum et malum, constat ex eo quod ‘Deus zelotes’ in genuino sensu sit Divinum Verum Divini Boni, ‘Deus’ enim praedicatur de vero, n. 2585, 2769, 2837, 2822, 3921 fin. , 4287, 4402, 7010, 7268, 8301, et ‘zelotes’ de bono, ut ¹ videbitur infra; at ‘Deus zelotes’ respective ad illos qui non recipiunt Divinum Verum Divini Boni Domini, est falsum et malum, nam qui in opposito sunt percipiunt Divinum Verum ut falsum, ac Divinum Bonum ut malum; quisque enim ex quali suo videt illa; inde est quod zelus Domini, qui in se est amor et miseratio, appareat illis ut ira, nam cum Dominus ex amore ac misericordia tutatur Suos in caelo, illi qui in malo sunt indignantur et irascuntur contra bonos, et irruunt [n] sphaeram ² ubi Divinum Verum ac Divinum Bonum, conatu perdendi illos qui ibi, et tunc Divinum Verum Divini Boni ³ operatur apud ⁴ illos, ac facit ut sentiant cruciatus quales in inferno; inde est quod tribuant Divino excandescentiam et iram, et quoque omne malum, cum tamen in Divino prorsus nihil irae est et prorsus nihil mali ⁵ , sed pura clementia et misericordia;

[2] ex quibus patet cur ‘zelotes’ significat falsum et malum, et cur ‘zelus’ iram; videantur quae de his prius ostensa sunt, nempe quod excandescentia et ira tribuantur Domino, cum tamen sunt ⁶ apud illos qui in malo sunt, seu qui in ira contra Divinum, n. 5798, 6997, 8284, 8483; quod mala, punitiones, et vastationes similiter tribuantur Domino, cum tamen apud Dominum non ⁷ nisi quam amor et misericordia est, n. 2447, ⁸ 6071, 6559, ⁹ 6991, 6997, 7533, 7632, 7643, 7679, 7710, 7877, 7926, 8214, 8223, 8226-8228, 8282, 8632; quod mali seipsos devastent, inque damnationem ac infernum conjiciant, per quod conantur destruere bonum et verum, n. ¹⁰ 7643, 7679, 7710, 7926, 7989; quod Dominus appareat unicuique secundum quale ejus, n. 1861 fin. , 6832, 8197.

[3] Quod ‘zelus Domini’ sit amor et misericordia, et quod cum Dominus tutatur bonos contra malos, appareat sicut hostilitas et quoque sicut ira, constat ex sequentibus locis in Verbo: quod zelus Domini sit amor et misericordia, apud Esaiam,

Prospice e caelis, et vide ex habitaculo sanctitatis Tuae et ¹¹ decoris Tui, et ubi zelus Tuus et virtutes Tuae; commotio viscerum Tuorum et miserationes Tuae erga me se continuerunt, 63:15;

‘zelus’ ibi pro misericordia, quae est ‘commotio viscerum’, et praedicatur de bono, nam dicitur ‘zelus Tuus et virtutes Tuae’, ubi ‘zelus’ dicitur de bono, et ‘virtutes’ de vero, pariter ‘commotio viscerum’ de bono, ac ‘miserationes’ de vero; pariter ‘habitaculum sanctitatis’ pro caelo ¹² ubi illi qui e ¹³ regno caelesti, et ‘habitaculum decoris’ pro caelo ¹⁴ ubi illi qui e regno spirituali; inde etiam patet quod in Verbo ubi dicitur de bono etiam dicatur de vero, ob conjugium caeleste, quod est ¹⁵ boni et veri, in singulis Verbi, ita Dominus quoad sua bina nomina, Jesus et Christus, quae significant conjugium Divinum quod in Domino ¹⁶ , de quibus videatur n. 683, 793, 802, 2516, ¹⁷ 4138 fin. , 5138, 5502, 6343, 8339 fin. , 7945, 8339:

[4] apud eundem,

Puer natus est nobis, Filius datus est nobis, super Cujus umero principatus; vocavit ¹⁸ nomen Ipsius Mirabilis, Consiliarius, Deus, Heros, Pater ¹⁹ aeternitatis, Princeps pacis: multiplicanti principatum et pacem non erit finis; zelus Jehovae faciet hoc, ²⁰ 9:5, 6 [KJV 6, 7];

ibi de Domino ac Ipsius Adventu; ‘zelus Jehovae faciet hoc’ pro quod ex ardente amore salvandi genus humanum:

apud eundem,

Ex Hierosolyma exibunt reliquiae, et evasio e monte Zione; zelus Jehovae faciet hoc, 37:32;

‘zelus Jehovae faciet hoc’ pro quod ex amore et misericordia:

[5] apud Ezechielem,

Sic dixit Dominus Jehovih, Nunc reducam captivitatem Jacobi, et miserebor totius domus Israelis; et zelabo pro nomine sanctitatis Meae, 39:25;

‘zelare’ pro misereri:

apud Davidem,

Zelus domus Tuae consumpsit me, Ps. 69:10 [KJV Ps. 69:9];

ibi de Domino; ‘zelus domus Jehovae’ pro amore erga illos qui recipiunt bonum et verum, nam illi sunt domus Jehovae. '

[6] Quod zelus seu misericordia Domini cum tutatur bonos, appareat sicut hostilitas, apud Esaiam,

Jehovah sicut heros exibit, sicut vir belli excitabit zelum, vociferabitur et clamabit, super hostes Suos invalescet, 42:13:

et apud Joelem,

Zelabit Jehovah pro terra Sua, et parcet populo Suo, 2:18.

[7] Quod zelus Domini dicatur ira et excandescentia quia misericordia ita apparet malis, apud Moschen ²¹ ,

Non ibitis post deos alios, de diis populorum qui circum vos, nam Deus zelotes Jehovah Deus tuus in medio tui; ne forte exardescat ira Jehovae Dei tui contra te, et perdet te desuper faciebus terrae, Deut. 16:14, 15:

apud eundem,

Ad zelum provocarunt Ipsum per alienos, per abominationes iratum reddiderunt Ipsum; sacrificant daemonibus, illi zelum Meum moverunt per non deum, ad iram provocarunt Me vanitatibus suis, Deut. 32:16, [17, ] 21:

apud Ezechielem,

Cum consummabitur ira Mea, et excandescentiam Meam quiescere faciam in illis, paenitebit Me, ut cognoscant quod Ego Jehovah locutus sim ²² in zelo Meo, cum consummaverim excandescentiam Meam in iis, 5:13:

apud Sachariam, Dixit ad me angelus Jehovae in me, Clama dicendo, Sic dixit Jehovah Zebaoth, Zelavi pro Hierosolyma, et pro Zione zelo magno; indignatione enim magna Ego indignatus contra gentes securas, 1:14, 15, 8:2:

apud Zephaniam, Effundam super illos indignationem Meam, omnem excandescentiam irae Meae, quia in igne zeli Mei comedetur tota terra, 3:8:

apud Moschen, Non placebit Jehovae condonare illi, sed tunc fumabit ira Jehovae; et zelus Ipsius contra virum istum, et requiescet omnis maledictio super illo, [Deut. ] 29:19 [KJV 29:20]:

apud Davidem,

Quousque, Jehovah, succensebis in perpetuum? ardebit sicut ignis zelus Tuus; effunde iram Tuam super gentes, quae non noverunt Te, Ps. 79:5, 6:

pariter zelus Jehovae ut ira, Ps. 38:2 ²³ [KJV Ps. 38:1]; Ezech. 16:42, 23:25, 38:19. Ex his constare potest quid ‘zelus Jehovae’, seu quid ‘Deus zelotes’, quod nempe in sensu genuino sit amor et misericordia; in sensu autem non genuino, qualis apparet illis qui in malis et falsis, quod sit ira et vastatio.

[8] Sciendum quod tunc imprimis Jehovah, hoc est, Dominus, dicatur zelotes aut vindex ²⁴ , cum corrumpitur id quod universaliter apud hominem Ecclesiae ²⁵ regnabit, nempe Divinum, quod super omnia amabitur, vel cogitabitur, vel timebitur; id cum ‘corruptum seu’ deletum est, tunc pro luce caelesti mera caligo subit, nam non amplius est influxus ejus ²⁶ a Divino, quia nulla receptio; inde est quod dicatur, Ego Jehovah Deus tuus, Deus zelotes, visitans iniquitatem patrum super filios, super tertios et quartos osoribus Meis; et hoc si deos alios colerent, aut sculptile aut similitudines sibi facerent; nam haec corrumpunt Divinum quod universaliter regnaturum est;

[9] ideo similiter alibi apud Moschen, Cavebitis ne faciatis vobis sculptile ²⁷ ullius figurae, nam Jehovah Deus [tuus] est ignis comedens, Deus zelotes, Deut. 4:23, 24:

et apud eundem,

Non adorabis Deum alium, quia Jehovah nomen zelotes, zelotes Ille, Exod. 34:14.

Apud gentem Israeliticam id tam severe interdictum fuit quia adoratio aliorum deorum, sculptilium, et imaginum, delevit omne repraesentativum Ecclesiae apud illos; in caelo enim est Jehovah, hoc est, Dominus, universale ²⁸ regnans; Divinum Ipsius implet omnia ibi ²⁹ , et facit vitam omnium; ³⁰ si aliud pro Divino coleretur, periisset omne repraesentativum, et sic communicatio caeli.

Footnotes: