1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Footnotes:

5291. ‘Et quintet terram ¹ Aegypti’: quod significet quae conservanda et dein recondenda, constat a significatione ‘quintare’ quod simile hic involvat quod decimare; ‘decimare’ in Verbo significat reliquias facere, et reliquias facere est vera et bona colligere et dein recondere; quod ‘reliquiae’ sint bona et vera recondita a Domino in interiore homine, videatur n. 468, 530, 560, 561, 661, 1050, 1906, 2284, 5135; et quod per ‘decimas’ in ² Verbo significentur reliquiae, n. 576, 1738, 2280; similiter per ‘decem’, n. 1906, 2284; inde quoque per ‘quinque’, qui numerus est dimidius numeri decem; dimidium et duplum quoad numeros in Verbo simile involvunt, sicut viginti simile cum decem, et quatuor simile cum duobus, sex cum tribus, viginti quatuor cum duodecim, et sic porro; et quoque simile numeri adhuc ³ multiplicati, sicut centum et quoque mille ⁴ cum decem, septuaginta duo, et quoque centum quadraginta quatuor simile cum duodecim; quid itaque numeri compositi involvunt, sciri potest a numeris simplicibus a quibus et cum quibus multiplicati sunt; quid etiam numeri magis simplices involvunt, sciri potest ab integris, sicut quid quinque a decem, et quid duo cum dimidio a quinque, et sic porro; in genere sciendum quod numeri multiplicati involvant simile sed plenius, et quod numeri divisi involvant simile sed non ita plenum.

[2] Quod ‘quinque’ in specie attinet, is numerus duplicem significationem habet, significat parum et inde aliquid, et significat reliquias; quod significet parum, est ex relatione ad illos numeros qui significant multum, nempe ad mille et ad centum, et inde quoque ad decem; quod ‘mille’ et ‘centum’ significent multum, videatur n. 2575, 2636; quod inde quoque ‘decem’, n. 3107, 4638; ex eo est quod ‘quinque’ significent parum et quoque aliquid, n. 649, 4638; quod ‘quinque’ significent reliquias, est cum se refert ad decem, et decem significant reliquias, ut supra dictum; quod omnes numeri in Verbo significent res, videatur n. 575, 647, 648, 755, 813, 1963, 1988, 2075, 2252, 3252, 4264, 4495, 4670, 5265.

[3] Qui non novit quod aliquis sensus internus Verbi sit qui non apparet in littera, is omnino mirabitur quod numeri in Verbo etiam significent res, ex causa imprimis quia non aliquam ideam spiritualem ex numeris formare potest, sed quod usque numeri ex spirituali idea quae angelis, fluant, videatur n. 5265; verum quaenam ideae sunt, seu quaenam res sunt, quibus numeri correspondent quidem sciri potest, at unde correspondentia illa, adhuc latet; sicut unde correspondentia ‘duodecim’ cum omnibus fidei, et correspondentia ‘septem’ cum sanctis, tum correspondentia ‘decem’, ut et ‘quinque’, cum bonis et veris in interiore homine a Domino reconditis, et sic porro; sed usque satis est scire quod correspondentia sit, et quod ex correspondentia illa omnes numeri in Verbo significent aliquid in spirituali mundo, consequenter quod Divinum etiam in illis inspiratum lateat reconditum; sicut pro exemplo in his sequentibus locis ubi quinque nominantur;

[4] ut in parabola Domini

De homine qui peregre abiit, ... et tradidit servis suis facultates suas, uni quinque talenta, alteri duo, et tertio unum... et qui quinque talenta accepit, negotiatus est cum illis et lucratus alia quinque talenta; similiter qui duo, lucratus est alia duo: at qui unum accepit, ... abscondidit argentum domini sui in terra, Matth. 25:14 seq. :

qui non ultra sensum litteralem cogitat, is non aliter scire potest quam quod numeri hi, nempe quinque, duo et unum, sint modo assumpti ad concinnandum parabolae historicum, et quod ⁵ praeterea non amplius quid' involvant, cum tamen ipsis his ⁶ numeris etiam inest arcanum; per ‘servum enim qui quinque talenta accepit’ significantur qui bona et vera a Domino admiserunt, ita qui reliquias acceperunt; per illum qui ‘duo accepit’ significantur qui in aetate provecta charitatem fidei adjunxerunt; et per illum ‘qui unum’, qui solam fidem absque charitate; de hoc dicitur quod argentum domini sui abscondiderit in terra, per argentum enim quod de illo praedicatur, ⁷ in sensu interno significatur verum quod fidei, n. 1551, 2954, nam lucrum facere seu ferre fructum nequit fides absque charitate; ⁸ talia numeris illis insunt.

[5] Similiter in aliis parabolis, sicut

De homine in regionem longinquam profecto ad accipiendum sibi regnum, ... quod dederit servis suis decem minas, et dixit illis ut negotiarentur cum illis usque dum venerit; ... cum rediit, dixit primus, Domine, mina tua lucrata est decem minas, cui dixit, Euge bone serve, quia super minimo fidelis fuisti, esto super decem urbes: dixit secundus, Domine, mina tua fecit quinque minas, cui etiam dixit, Tu quoque esto super quinque urbes: tertius reposuerat minam in sudario, . . sed dixit Dominus, Tollite ab illo minam et date ei qui decem minas habet, Luc. 19:12 seq. ;

hic similiter decem et quinque significant reliquias, ‘decem’ plures, ‘quinque’ pauciores; ⁹ ‘qui reposuit minam in sudario’ ¹⁰ sunt qui fidei vera sibi ¹⁰ comparant, nec illa bonis charitatis ¹⁰ conjungunt, quibus sic nihil lucri vel fructus;

[6] pariter ubi numeri illi alibi a Domino nominantur; ut de uno qui vocatus ad cenam, quod dixerit,

Juga boum quinque emi, et abeo ad probandum ea, Luc. 14:19:

de divite, quod dixerit ad Abrahamum,

Habeo quinque fratres; ut mittatur qui dicat illis, ne veniant in locum hunc cruciatus, Luc. 16:28:

De decem virginibus, quarum quinque prudentes, et quinque stultae, Matth. 25:1-13 : similiter in his Domini verbis,

Num putatis quod ad pacem venerim dandam in terra? non, dico vobis, sed divisionem; erunt namque ex nunc quinque in domo una divisi, tres contra duos, et duo contra tres, Luc. 12:51 [52]:

et quoque in ipsis his historicis,

Quod Dominus cibaverit quinque mille homines, quinque panibus et duobus piscibus; quodque tunc jusserit ut discumberent centeni et quinquageni; et postquam comederunt quod collegerint fragmentorum duodecim cophinos, Matth. 14:15-21, Marcus 6:38 seq. , Luc. 9:12-17, Joh. 6:5-13;

[7] ¹¹ in his quia historica sunt, vix potest credi quod ¹² numeri significent, sicut quod numerus quinque mille qui fuit hominum, ¹³ tum numerus quinque qui fuit panum, et duo qui fuit piscium, ut et ¹⁴ numerus centum, ut et quinquaginta, qui ¹⁵ fuit discubituum, et denique duodecim, qui fuit cophinorum in quibus fragmenta, ¹⁶ cum tamen in singulis arcanum sit; singula enim contigerunt ex Providentia, ob finem ut Divina repraesentarentur ¹⁷ .

[8] In sequentibus his locis etiam ‘quinque’ significant talia in spirituali mundo, ¹⁸ quibus correspondent in utroque sensu, genuino et opposito: apud Esaiam,

Relinquentur in eo racemationes sicut in decussione ¹⁹ olivae, duae tres baccae in capite rami, quatuor quinque in ramis fructiferae, 17:6, 7:

apud eundem,

In die illo erunt quinque urbes in terra Aegypti loquentes labiis Canaanis, et jurantes Jehovae Zebaoth, 19:18:

apud eundem,

Unum ²⁰ mille coram increpatione unius, coram increpatione quinorum ²¹ fugientes, donec supereritis sicut malus in capite montis, et sicut signum super colle, 30:17:

apud Johannem,

Quintus angelus clanxit, tunc vidi stellam e caelo lapsam in terram, cui data est clavis putei abyssi; ... locustis quae inde exibant, ... datum ... ut non occiderent homines qui non haberent sigillum Dei super frontibus, sed torquerentur menses quinque, Apoc. 9:[1, ] 5, 10:

apud eundem,

Hic intelligentia; si quis habet sapientiam, septem capita sunt montes septem, ubi mulier ²² sedet super illis, et reges septem sunt; quinque ceciderunt, et unus est, alter nondum venit, et quando veniat, brevi ²³ oportet illum manere, Apoc. 17:9, 10:

[9] similiter repraesentativum ²⁴ fuit in numero quinque in his,

Quod nempe aestimatio viri et feminae esset secundum annos a mense ad quinque annos, et a quinque annis ad viginti, Lev. 27:1-9:

tum, Si redimeretur ager, quod adderetur quinta, Lev. 27:19:

²⁵ Si redimerentur decimae, ²⁶ quod etiam adderetur quinta, Lev. 27:31:

²⁵ Superflui primogeniti quod redimerentur, quinque siclis, Num. 3:46 ad fin. :

²⁵ Primogenitum bestiae immundae quod redimeretur adjecta quinta, Lev. 27:27:

Quod in quibusdam praevaricationibus pro mulcta adderetur quinta, Lev. 22:14, 27:13, 15, Num. 5:6-8:

et quod

Qui furatus bovem aut pecudem, et id mactaverit vel vendiderit, quinque boves ²⁷ restituet pro bove, et quatuor pecudes pro pecude, Exod. 21:37 [KJV Exod. 22:1].

[10] Quod numerus quinque in se contineat arcanum caeleste, et simile cum decem, patet a cherubis de quibus in libro 1 Regum, Salomo fecit in adyto duos cherubos ex ligno olei, decem cubiti altitudo cujusque; quinque cubiti ala cherubi unius, et quinque cubiti ala cherubi alterius; decem cubiti a finibus alarum illius usque ad fines alarum illius; sic decem cubiti cherubus, mensura una et proportio una ambobus cherubis, 1 Reg. 6:23-25; ²⁸ et patet quoque a labris circa templum, tum a candelabris, de quibus in eodem libro, Quod positae fuerint bases labrorum quinque juxta humerum domus ad dextrum, et quinque juxta humerum domus ad sinistrum: ... ²⁹ tum quod posita candelabra quinque a dextra, et quinque a sinistra coram adyto, ³⁰ 1 Reg. 7:39, 49: Quod mare aeneum fuerit decem ulnarum a labro ad labrum, ... et quinque ulnarum altitudine, et triginta ulnarum circumferentia, ³¹ 1 Reg. 7:23;

erat ut significarentur sancta tam per numeros decem et quinque, quam per triginta, qui numerus ³² circumferentiae ³³ quidem non geometrice respondet diametro, sed usque spiritualiter involvit id quod per ³⁴ ambitum illius vasis significatur.

[11] Quod omnes numeri in Verbo significent res in spirituali mundo, patet manifeste ³⁵ a numeris apud Ezechielem, ubi agitur de nova terra, de nova civitate, et de novo templo, quae angelus quoad singula mensus, videantur capita ibi xl-xliii; xlv-xlix; descriptio sanctorum ibi paene omnium exhibetur per numeros, quare qui non scit quid numeri illi involvunt, vix aliquid de arcanis quae ibi, scire potest; numerus decem ³⁶ et numerus quinque, ibi occurrunt 40:7, 11, 48, 41:2, 9, 11, 12, 42:4, 45:11, 14, praeter numeros multiplicatos, nempe viginti quinque, quinquaginta, quingenta, quinque millia; quod nova terra, nova civitas, et novum templum ibi, significent regnum Domini in caelis, et inde Ecclesiam Ipsius in terris, ex singulis ibi constat.

[12] Haec de ‘quinque’ collata sunt ob causam quia hic et in sequentibus agitur de terra Aegypti, quod ibi in septem annis abundantiae ‘quinta’ pars annonae colligenda sit et conservanda in usum annorum famis sequentium; inde ostensum est quod per ‘quintam partem’ significentur bona et vera a Domino apud hominem recondita et reservata ad usum quando fames erit, hoc est, quando defectus et privatio boni et veri; nam nisi talia a Domino apud hominem reconduntur, nihil foret quod illum in statu tentationis et vastationis elevaret, consequenter per quod regenerari posset, ita foret is absque medio salutis in altera vita.

Footnotes:

4638. Tunc simile fiet regnum caelorum decem virginibus significat ultimum tempus Ecclesiae veteris et primum novae;

Ecclesia est regnum Domini in terra; ‘decem virgines’ sunt omnes qui in Ecclesia, nempe tam qui in bono et vero, ¹ quam qui in malo et falso; ‘decem’ in sensu interno sunt reliquiae, et quoque plenum, ita omnes; et ‘virgines’ sunt illi qui in Ecclesia; ita quoque alibi in Verbo.

[2] Quae accipientes lampades suas significat spiritualia in quibus caeleste, seu vera in quibus bonum, seu quod idem, fidem in qua charitas erga proximum, et charitatem in qua amor in Dominum, ‘oleum’ enim est bonum amoris, de quo sequitur; at ‘lampades in quibus non oleum’ sunt eadem in quibus non bonum.

[3] Exiverunt in occursum Sponsi significat receptionem eorum ² .

Quinque autem erant ex illis prudentes, quinque vero stultae significat partem eorum qui in veris in quibus bonum, et partem qui in veris in quibus non bonum; illi sunt ‘prudentes’, hi autem ‘stultae’; ‘quinque’ in sensu interno sunt aliqui, hic itaque pars eorum. Quae stultae accipientes lampades suas non acceperunt secum oleum significat quod non haberent bonum charitatis ³ in veris suis; ‘oleum’ in sensu interno est bonum charitatis et amoris.

Verum prudentes acceperunt oleum in vasis suis cum lampadibus suis significat quod haberent bonum charitatis et amoris in veris suis;

‘vasa’ sunt doctrinalia fidei.

[4] Tardante autem Sponso, dormitarunt omnes, et obdormierunt significat moram et inde dubium; ‘dormitare’ in sensu interno est ex mora pigrescere in illis quae sunt Ecclesiae, et ‘obdormire’ est dubium fovere, ⁴ ‘prudentes’ dubium in quo est affirmativum, ⁵ ‘stultae’ dubium in quo est negativum. Media autem nocte clamor factus est significat tempus quod ultimum Ecclesiae veteris et primum novae; hoc tempus est quod in Verbo vocatur ‘nox’ cum agitur de statu Ecclesiae; ‘clamor’ est mutatio. Ecce Sponsus venit, exite in occursum Ipsius significat id quod judicium, nempe acceptationem ⁶ et rejectionem. [5] Tunc excitatae sunt omnes virgines istae, et adornarunt lampades suas significat praeparationem omnium, nam qui in veris in quibus non bonum, aeque acceptari se credunt quam illi qui in veris in quibus bonum; putant enim fidem solam salvare, non scientes quod nulla fides sit ⁷ ubi non est charitas. Verum stultae prudentibus dixerunt, Date nobis de oleo vestro, quia lampades nostrae exstinguuntur significat quod velint communicari bonum veris suis inanibus, seu fidei suae vacuae, ab aliis; spiritualia enim et caelestia omnia in altera vita mutuo communicantur, sed non nisi per bonum.

[6] Responderunt autem prudentes, dicentes, Ne forte non sufficiat nobis et vobis significat quod communicari non possit quia parum ⁸ boni quod illis, auferretur; ita enim cum communicatione boni cum illis qui in ⁹ veris absque bono sunt, in altera vita se habet quasi auferunt ¹⁰ illis bonum et sibi appropriant et non cum aliis communicant, ¹¹ sed conspurcant id, quapropter non fit aliqua communicatio boni cum illis; de his ab experientia videbitur ad finem capitis ¹² seq: 37

[7] Abite vero potius ad vendentes et emite vobis ipsis significat bonum meriti; qui id jactant, sunt ‘vendentes’; etiam ¹³ illi qui in vero sunt in quo non bonum, prae aliis in altera vita meritorium faciunt omne id quod ut bonum in externa forma apparenter fecerunt, tametsi malum esset in interna, secundum illa quae Dominus dicit apud Matthaeum, Multi dicent Mihi in illo die, Domine, Domine, nonne per nomen Tuum prophetavimus, et per nomen Tuum daemonia ejecimus, et in nomine Tuo virtutes multas fecimus? sed tunc confitebor illis, Non novi vos, discedite a Me operarii iniquitatis, 7:22 [23]:

et apud Lucam, Ex quo surrexerit Paterfamilias, et occluserit januam; tunc incipietis foris stare et pulsare januam, dicentes, Domine, Domine, aperi nobis; sed respondens dicet vobis, Non novi vos unde sitis; tunc incipietis dicere, Edimus coram Te, et bibimus, et in plateis nostris docuisti; sed dicet, Dico vobis, non novi vos unde sitis, discedite a Me omnes operarii iniquitatis, [Luc 13:25], 26, 27; tales sunt qui per ‘stultas’ hic intelliguntur, quapropter de illis similiter dicitur his verbis, ‘ ¹⁴ veniunt etiam illae, dicentes, Domine, Domine, aperi nobis; Ipse vero respondens dixit, Amen dico vobis, non novi vos’.

[8] Abeuntibus autem illis ad emendum, venit Sponsus significat praeposteram applicationem. Et paratae ingressae sunt cum Ipso ad nuptias significat qui in bono et inde in vero quod recepti ¹⁵ in caelum; Caelum ¹⁶ assimilatur nuptiis ex conjugio caelesti quod est conjugium boni et veri, et Dominus ¹⁷ Sponso quia Ipsi tunc conjunguntur, inde Ecclesia vocatur Sponsa. Et clausa est janua significat quod alii non intrare possint.

[9] Postea vero veniunt etiam reliquae virgines, dicentes, Domine, Domine, aperi nobis significat quod ex sola fide absque charitate, et ex operibus in quibus non vita Domini sed vita sui, intrare velint. Ipse vero respondens, dixit, Amen dico vobis, non novi vos significat rejectionem; ‘non nosse illos’ in sensu interno est non in aliqua charitate erga proximum esse, et per illam in conjunctione cum Domino; qui non in conjunctione sunt, ‘non noti esse’ dicuntur.

[10] Vigilate itaque, quia non scitis diem, neque horam, in qua Filius hominis venturus est significat studium vitae secundum praecepta fidei, quod est ‘vigilare’; tempus acceptationis quod homini ignotum, et status significantur per ‘non scitis diem ¹⁸ neque horam in qua Filius hominis venturus’. Qui in bono, hoc est, qui facit secundum praecepta, ‘prudens’ dicitur, at qui in ¹⁹ cognitionibus veri, et non facit, ‘stultus’; etiam alibi a Domino apud Matthaeum, Omnis qui audit Mea verba et facit ea, comparabo eum viro prudenti, ... ²⁰ et omnis audiens verba Mea, sed non faciens ea, comparabitur viro stulto, 7:24, 26.

Footnotes: