1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Notes de bas de page:

8916. ‘Et montem fumantem’: quod significet ipsum bonum veri non perceptibile nisi in externa forma, constat ex significatione ‘montis’, hic montis Sinai, quod sit Divinum Bonum unitum Divino Vero in caelo, de qua n. 8805, et ex significatione ‘fumantis’ quod sit in externa forma; ¹ quod id sit fumans, est quia’ Divinum Verum seu Verbum in interna forma est instar lucis ac instar flammae, at in externa forma est instar nubis et instar fumi; causa est quia verum Divinum seu Verbum in interna forma est quale est in caelo, ita quale est in luce ibi, at ² in externa forma est quale est in mundo, ita quale est in lumine ibi, ³ et lumen mundi respective ad lucem caeli est instar nubis, seu respective ad flammam instar fumi ⁴ ; verum Divinum seu Verbum in interna forma est sensus ejus internus, et ⁵ in externa ⁶ est sensus ejus externus seu litteralis; quod hic sensus seu litteralis dicatur ‘nubes’, videatur Praefatio ad Gen. xviii, et n. 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, et quod fumus, est quia per ‘fumum’ significatur obscurum veri, n. 8819. Quod mons apparuerit fumans coram filiis Israelis, non erat quia Divinum ibi tale fuit, sed quia Divinum apparet unicuique secundum quale ejus qui illud videt; et quale illorum qui videbant ⁷ , erat ut in externis ponerent omne cultus ⁸ , et nihil in internis, et quod inde intelligerent Verbum solum secundum sensum litterae; idcirco Divinum quoad verum quod promulgabatur non aliter potuit illis apparere quam sicut fumus, hoc est, sicut obscurum; unde etiam dicitur quod steterint e longinquo, per quod significatur quod remoti fuerint ab internis; sed de his infra plura.

Notes de bas de page:

8805. ‘Et descendit Moscheh de monte ad populum’: quod significet applicationem et praeparationem per verum a Divino ad recipiendum vera in bono, constat ex significatione ‘descendere’ cum dicitur de ‘Mosche’, per quem repraesentatur verum a Divino, quod sit applicatio et quoque praeparatio per illud; ex repraesentatione ‘Moschis’ quod sit verum a Divino, de qua n. 8760, 8787, et quoque quod sit medians, n. 8787, ita quoque praeparans et applicans; ex significatione ‘montis’ quod sit Divinum in caelo, ita caelum; et ex repraesentatione ‘filiorum Israelis’ quod sint qui ab Ecclesia spirituali, ita qui in vero per quod bonum, et in bono ex quo verum, hic in bono in quo recipienda vera. Interest ¹ scire quid in specie significatur per ‘montem Sinai’, tum quid ² repraesentatur per ‘populum Israelem’, ut et quid per ‘Moschen’ ³ in hoc capite et in sequentibus Libri Exodi.

[2] Per ⁴ montem Sinai' in specie significatur caelum, e quo a Domino vera influunt; inde per quod ‘Jehovah descendit super montem illum’ significatur praesentia Ipsius in caelo; et quia caelum, in quo Jehovah, hoc est, Dominus, per ‘montem Sinai’ significatur, etiam per illum significatur Divinum Bonum unitum Divino Vero ibi, nam inde caelum est caelum.

[3] Per ⁴ ‘populum’ autem ⁴ Israelem' juxta hunc montem repraesentatur Ecclesia spiritualis quoad bonum in quo vera fidei implantanda sunt, nam prius ostensum est quod illis qui ab Ecclesia spirituali bini status sint, prior cum per vera ducuntur ad bonum, posterior cum in bono sunt et ex illo in veris; hic cum in bono cui vera implantanda sunt, qui status est status medius inter priorem et posteriorem; vera quae implantantur bono continentur in illis quae e monte Sinai a Domino promulgata sunt, et per Moschen communicata populo.

[4] Per ⁴ Moschen' repraesentatur in hoc capite et in sequentibus verum a Divino infra caelum conjunctum vero Divino in caelo, ac inde medians inter Divinum in caelo ac inter bonum cui implantanda vera, quod est Ecclesiae spiritualis, ita medians inter Dominum et populum. Haec scire interest propter intellectum sequentium in libro Exodi. Ex his ⁵ etiam constare potest quod per ‘descendit ⁶ Moscheh de monte ad populum’ significetur applicatio et praeparatio per verum a Divino ad recipiendum vera in bono.

Notes de bas de page: