1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Notas a pie de página:

4280. In that lower sense the words 'he touched the hollow of Jacob's thigh' mean where conjugial love is joined to natural good. This is clear from the meaning of 'the hollow of the thigh' as the place where conjugial love is linked to it, see above in 4277. The reason why the place where it is linked to natural good is meant is that it is the place where the thigh is joined to the feet. 'The feet' in the internal sense means natural good, see 2162, 3147, 3761, 3986.

[2] As regards 'the thigh' meaning conjugial love and 'the feet' natural good, that is one of those realities known in the past which have grown old and died. The Ancient Church, which existed in an age of representatives and meaningful signs, was extremely well acquainted with these meanings, such knowledge of them constituting their intelligence and wisdom. Indeed it constituted the intelligence and wisdom not only of those who belonged to the Church but also of those outside the Church, as becomes clear from the oldest books written by gentiles and from the stories in them which are nowadays called myths - for meaningful signs and representatives spread from the Ancient Church to those gentiles. With these also 'the thighs and loins' meant that which belonged to marriage, and 'the feet' things that were natural. The origin of this meaning of 'the thighs and the feet' lies in the correspondences of all the members, organs, and viscera of the human being with the Grand Man, which - that is to say, such correspondences - are being dealt with now at the ends of chapters. The correspondences with the thigh and the feet will be discussed again further on, where actual experience will be used to corroborate that their meaning is as indicated above.

[3] These things are bound to seem like enigmas at the present day because, as has been stated, that knowledge has grown very old indeed and died. Yet how far that knowledge excels other types of knowledge becomes clear from the consideration that the internal sense of the Word cannot possibly be known without that knowledge, as well as for the reason that the angels present with man perceive the Word according to that sense. It becomes clear also from the consideration that by means of that knowledge man is provided with communication with heaven. And what is unbelievable, the internal man himself does not think in any other way; for when the external man understands the Word according to the letter the internal man does so according to the internal sense, though while living in the body a person is not at all conscious of doing so. This becomes particularly clear from the fact that when anyone enters the next life and becomes an angel he has no need to learn the internal sense but knows it instinctively, so to speak.

[4] What conjugial love is which is meant by 'the thighs' and also by 'the loins', see 995, 1123, 2727-2759; and conjugial love is the basic love of all loves, 686, 3021. Consequently people who have genuine conjugial love in them also have celestial love, which is love to the Lord, and spiritual love, which is charity towards the neighbour. For this reason the expression 'conjugial love' is used to mean not only that love itself but also all celestial and spiritual love. These kinds of love are said to be joined to natural good when the internal man is joined to the external, that is, the spiritual man to the natural - that joining together of them being meant by 'the hollow of the thigh'. The fact that with Jacob and his descendants in general no such conjunction existed will be evident from what follows, for this is the subject dealt with here in the internal historical sense.