1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Notas a pie de página:

995. 'Will be food for you' means the accompanying delight which people were to enjoy. This becomes clear from the fact that any pleasure not only stirs a person's emotion but also sustains him, like food. Pleasure without delight is not pleasure but something lifeless. It is from the delight that a pleasure has its being and gets its name. The nature of the delight however determines that of the pleasure. In themselves things of the body and of the senses are wholly material, lifeless and dead; but from the delights that spring from interior things ranged in order they receive life. From this it is clear that the nature of the life of interior things determines the nature of the delight inherent in pleasures, for delight has life within it. No other kind of delight has life except that which contains good from the Lord, for in that case it does so from the life of good itself. Hence the wording here - 'every creeping thing that is living will be food for you', that is, will be an enjoyment. Some people are of the opinion that anyone who wishes to be happy in the next life ought never to indulge in bodily and sensory pleasures, but ought to renounce all such things. They say that such bodily and worldly pursuits are what deter and withhold men from spiritual and heavenly life. But people who think in this way and who willingly reduce themselves during their lifetime to a miserable standard of living are ill-informed of the truth of the matter.

[2] Nobody is in any way forbidden to enjoy bodily and sensory pleasures, namely the pleasures of possessing land and wealth; the pleasures of positions of honour and of service to the state; the pleasures of conjugial love, and of love of infants and children; the pleasures of friendship and of social intercourse; the pleasures of the ear - the sweet sounds of music and song; the pleasures of seeing - things of beauty, which are manifold, such as nice clothes, attractive homes together with their furniture, beautiful gardens, and things of a like nature which as they blend together give delight; pleasures of smell - the pleasant odours; pleasures of taste - all the delicious and nourishing qualities of food and drink; and the pleasures of touch. Indeed, as stated, all of these are most external or bodily affections having their origin in interior affections.

[3] Interior affections, which are living, all derive their delight from good and truth, while good and truth derive theirs from charity and faith, and these in turn do so from the Lord, and so from Life itself. This is why affections and pleasures from this source are living. And because that is where genuine pleasures have their origins they are in no way denied to anybody. Indeed when this is their source, the delight that accompanies them is immeasurably greater than delight that is not from that source. The latter delight in comparison is filthy. Take for example the pleasure that goes with conjugial love; when its origins lie in truly conjugial love it is immeasurably greater than the pleasure that is not from that source - indeed, so much greater that people who dwell in truly conjugial love dwell in delight and happiness such as is heavenly, since it comes down from heaven. People also who belonged to the Most Ancient Church declared the same. The delight which adulterers gain from acts of adultery was to those people so detestable that even the thought of it filled them with horror. This makes clear the nature of any delight that does not come down from the true fount of life, which is the Lord.

[4] That the pleasures mentioned above are in no way denied anyone - indeed, far from being denied they are for the first time pleasures when they flow from their true origin - is also made clear by the fact that very many people who during their lifetime had power, position, and wealth, and enjoyed in abundance all pleasures of the body and the senses, are now in heaven among the blessed and happy. And with them now interior delights and happiness are living because they have had their origin in goods that stem from charity and in truths of faith in the Lord. And since these have originated in charity and faith in the Lord, they have looked upon all their pleasures from the point of view of use, which has been their end in view. To them the use itself has been exceedingly delightful, and from this has come the delight inherent in their pleasures. See what has been stated from experience in 945.