1
En psalm, en sång av David, vid templets invigning.
2
Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.
3
HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.
4
HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.
5
Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.
6
Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.
7
Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»
8
HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.
9
Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:
10
»Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?
11
Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»
12
Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.
13
Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.