0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

192. Alla framskridanden i den andliga världen ske genom förändringar av tillstånd i det inre, så att ombyten av plats inte är annat än förändringar av tillstånd ¹ . Så har också jag av Herren blivit förd in i himlarna och även till jordklot i världsalltet, och detta med hänsyn till anden, under det att kroppen förblev på samma ställe ² . Så förflytta sig alla änglar. Därför finns det inte avstånd för dem, och om det inte finns avstånd, då finns det inte heller rymder, utan i stället för dem tillstånd och deras förändringar.

Bilješke:

2625. Att orden ’vid den bestämda tiden’ står för när det Förnuftiga var sådant att det var mottagligt framgår av det som förstås med ’tid’. Det finns två företeelser, som tycks vara oundgängliga, medan människan lever i världen, därför att de ingår som väsentliga beståndsdelar i naturens ordning, nämligen rymd och tid. Att leva i världen eller naturen är därför att leva i rymd och tid. Men dessa upphör att finnas till i livet efter detta. De tycks väl också förekomma i viss omfattning i andarnas värld, och detta därför att nykomna andar från livet i kroppen bär med sig tankeföreställningar om naturliga ting. Men efter hand blir de varse att rymd och tid inte finns där, utan i stället tillstånd, och att tillstånd i det andra livet svarar mot rymder och tider i naturen – tillstånden med avseende på Varat svarar mot rymder och med avseende på Manifestationen mot tider. Om rymd eller rum, se nr 1274, 1379, 1380, 1382.

[2] Av det anförda torde det för var och en stå klart vad för slags tankeföreställningar en människa kan ha medan hon lever i världen eller naturen om de företeelser som hör till livet efter detta och om många av trons arkana. Hon torde inse att en sådan människa inte är villig att tro på något, förrän hon kan fatta det med hjälp av sådana företeelser som finns i världen, ja, med hjälp av sensorisk erfarenhet. För hon kan inte förmoda annat än att hon – om hon berövades sina tankeföreställningar, formade av rymd och tid, och ännu mer om hon berövades själva rymden och tiden – skulle helt upphöra att vara någonting och alltså inte ha någonting kvar, som hon kunde uppfatta med sina sinnen eller ha tankar om, frånsett det som var obegripligt för henne. Men det förhåller sig i själva verket alldeles tvärtom, ty änglarnas liv är sådant att det är det allra visaste och lyckligaste.

[3] Detta är skälet till att människors ålder i Ordets invärtes mening inte betecknar ålder, utan tillstånd, varför med ’ålderdom’ i denna vers inte menas ålderdom. Inte heller förstås med något tal ett tal, utan ett specifikt tillstånd, såsom exempelvis med ’ett hundra år’, varom i det följande. Av det sagda kan man inse att ’vid den bestämda tiden’ betyder det tillstånd då det förnuftiga var sådant att det var mottagligt.

[4] Vad den specifika läran angår som framläggs här – att det Gudomliga Förnuftiga var och manifesterades (esset et existeret) av Herrens Gudomliga andliga förenat med Hans Gudomliga himmelska i och med att dagarna var fulländade, så att det mänskliga kunde läggas av, och i och med att det Förnuftiga var sådant att det var mottagligt, vilket i den invärtes meningen betecknas med ’Sarah avlade och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tiden’ – bör man veta:

Det mänskliga har sin begynnelse i det innersta av det förnuftiga, se nr 2106, 2194. Herren gjorde gradvis framsteg mot föreningen av det Mänskliga Väsendet med det Gudomliga och av det Gudomliga med det Mänskliga, nr 1864, 2033, 2523.

Han gjorde det av egen makt, nr 1921, 2025, 2026, 2083, genom ständiga frestelser och segrar, nr 1690, 1737, 1813, och genom ständiga uppenbarelser från Sitt Gudomliga, nr 1616, 2500, tills Han omsider drev ut allt det mänskliga från modern, nr 1414, 1444, 2574.

Och på detta sätt gjorde Han Sitt Mänskliga – med avseende på det Förnuftiga – Gudomligt, i enlighet med vad som förklaras i denna vers.

Av allt vad här nu anförts är tydligt hur det bör förstås ’när dagarna fulländats, så att det mänskliga kunde läggas av, och när det Förnuftiga var så beskaffat att det var mottagligt’.

[5] Man kan bilda sig någon föreställning om detta av det som sker hos den som håller på att födas på nytt. Det himmelska i kärleken och det andliga i tron plantas inte in på en gång hos dem, utan successivt, av Herren. Och när genom dem människans förnuftiga har blivit så beskaffat att de kan ta emot, då, och först då, begynner hon att pånyttfödas, oftast genom frestelser, i vilka hon segrar. När detta inträffar, då är dagarna för henne fulländade till att avkläda sig den gamla människan och ikläda sig en ny. Om människans pånyttfödelse, se nr 677, 679, 711, 848, 986, 1555, 2475.