¹ I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

² Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.

³ Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.

⁴ Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.

⁵ Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

⁶ Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten från vatten.»

⁷ Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så.

⁸ Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

⁹ Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

¹⁰ Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

¹¹ Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

¹² jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter, och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö. Och Gud såg att det var gott.

¹³ Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

¹⁴ Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år,

¹⁵ och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

¹⁶ Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så ock stjärnorna.

¹⁷ Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,

¹⁸ och till att råda över dagen och över natten, och till att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.

¹⁹ Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.

²⁰ Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.»

²¹ Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

²² Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på jorden.»

²³ Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

²⁴ Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så;

²⁵ Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

²⁶ Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»

²⁷ Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.

²⁸ Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.»

²⁹ Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda.

³⁰ Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde så.

³¹ Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte dagen.

¹ It happened, when Yahweh would take up Elijah by a whirlwind into heaven, that Elijah went with Elisha from Gilgal.

² Elijah said to Elisha, "Please wait here, for Yahweh has sent me as far as Bethel." Elisha said, "As Yahweh lives, and as your soul lives, I will not leave you." So they went down to Bethel.

³ The sons of the prophets who were at Bethel came out to Elisha, and said to him, "Do you know that Yahweh will take away your master from your head today?" He said, "Yes, I know it; hold your peace."

⁴ Elijah said to him, "Elisha, please wait here, for Yahweh has sent me to Jericho." He said, "As Yahweh lives, and as your soul lives, I will not leave you." So they came to Jericho.

⁵ The sons of the prophets who were at Jericho came near to Elisha, and said to him, "Do you know that Yahweh will take away your master from your head today?" He answered, "Yes, I know it. Hold your peace."

⁶ Elijah said to him, "Please wait here, for Yahweh has sent me to the Jordan." He said, "As Yahweh lives, and as your soul lives, I will not leave you." They both went on.

⁷ Fifty men of the sons of the prophets went, and stood opposite them at a distance; and they both stood by the Jordan.

⁸ Elijah took his mantle, and wrapped it together, and struck the waters, and they were divided here and there, so that they two went over on dry ground.

⁹ It happened, when they had gone over, that Elijah said to Elisha, "Ask what I shall do for you, before I am taken from you." Elisha said, "Please let a double portion of your spirit be on me."

¹⁰ He said, "You have asked a hard thing. If you see me when I am taken from you, it shall be so for you; but if not, it shall not be so."

¹¹ It happened, as they still went on, and talked, that behold, a chariot of fire and horses of fire separated them; and Elijah went up by a whirlwind into heaven.

¹² Elisha saw it, and he cried, "My father, my father, the chariots of Israel and its horsemen!" He saw him no more: and he took hold of his own clothes, and tore them in two pieces.

¹³ He took up also the mantle of Elijah that fell from him, and went back, and stood by the bank of the Jordan.

¹⁴ He took the mantle of Elijah that fell from him, and struck the waters, and said, "Where is Yahweh, the God of Elijah?" When he also had struck the waters, they were divided here and there; and Elisha went over.