Bibliorum

 

Jeremia 32

Study

   

1 Detta är det ord som från HERREN kom till Jeremia i Sidkias, Juda konungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars adertonde regeringsår.

2 Vid den tiden belägrade den babyloniske konungens här Jerusalem, och profeten Jeremia låg då fången i fängelsegården i Juda konungs hus.

3 Ty Sidkia, Juda konung, hade låtit spärra in honom, i det han sade: »Huru djärves du profetera och säga: 'Så säger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och han skall intaga den.

4 Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldéernas hand, utan skall förvisso bliva given i den babyloniske konungens hand, så att han nödgas muntligen tala med honom och stå inför honom, öga mot öga.

5 Och Sidkia skall av honom föras till Babel och skall förbliva där, till dess jag ser till honom, säger HERREN. När I striden mot kaldéerna, skolen I icke hava någon framgång.»

6 Och Jeremia sade: »HERRENS ord kom till mig; han sade:

7 Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och säga: 'Köp du min åker i Anatot, ty du har såsom bördeman rätt att köpa den.'»

8 Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fängelsegården, såsom HERREN hade sagt, och sade till mig: »Köp min åker i Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrätt därtill och är bördeman; så köp den då åt dig.» Då förstod jag att det var HERRENS ord

9 och köpte åkern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och vägde upp penningarna åt honom, sjutton siklar silver.

10 Jag skrev ett köpebrev och förseglade det och tillkallade vittnen och vägde upp penningarna på en våg.

11 Och jag tog köpebrevet, såväl det förseglade, som innehöll avtalet och de särskilda bestämmelserna, som ock det öppna brevet,

12 och gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min frände Hanamel och de vittnen som hade underskrivit köpebrevet, och alla andra judar som voro tillstädes i fängelsegården.

13 Och jag bjöd Baruk, i deras närvaro, och sade:

14 säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, både detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i ett lerkärl, för att de må vara i behåll för lång tid.

15 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall man komma att i detta land köpa hus och åkrar och vingårdar

16 Och sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN och sade:

17 »Ack Herre, Herre, du är ju den som har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. Intet är så underbart att du icke skulle förmå det,

18 du som gör nåd med tusenden och vedergäller fädernas missgärning i deras barns sköte efter dem; du store och väldige Gud, vilkens namn är HERREN Sebaot;

19 du som är stor i råd och mäktig i gärningar; du vilkens ögon äro öppna över människobarnens alla vägar, så att du giver åt var och en efter hans vägar och efter hans gärningars frukt;

20 du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har gjort sådana intill denna dag, både i Israel och bland andra människor, och som har gjort dig ett namn, som är detsamma än i dag.

21 Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm, och genom stor förskräckelse.

22 Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fäder att giva dem, ett land som flyter av mjölk och honung.

23 Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke höra din röst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det du hade bjudit dem att göra. Därför lät du all denna olycka vederfaras dem.

24 Se, belägringsvallarna gå redan så långt fram mot staden, att man kan intaga den och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du hotade med, det har skett, och du har det nu inför dina ögon.

25 Och likväl, fastän staden är given i kaldéernas hand, sade du, Herre Herre, till mig: 'Köp du åkern för penningar, och tag vittnen därpå'!»

26 Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,

27 jag är HERREN, allt kötts Gud; skulle något vara så underbart att jag icke förmådde det?

28 Därför säger HERREN så: Se, jag vill giva denna stad i kaldéernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, och han skall intaga den.

29 Och kaldéerna, som belägra denna stad, skola komma och tända eldstaden och bränna upp den, tillika med de hus på vilkas tak man har tänt offereld åt Baal och utgjutit drickoffer åt andra gudar, till att förtörna mig.

30 Ty allt ifrån sin ungdom hava Israels barn och Juda barn allenast gjort vad ont är i mina ögon; ja, Israels barn hava med sina händers verk berett mig allenast förtörnelse, säger HERREN.

31 Ty allt ifrån den dag då denna stad byggdes ända till nu har den uppväckt min vrede och förtörnelse, så att jag måste förkasta den från mitt ansikte,

32 för all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med sina konungar, furstar, präster och profeter, både Juda män och Jerusalems invånare, hava bedrivit, till att förtörna mig.

33 De vände ryggen till mig och icke ansiktet; och fastän de titt och ofta blevo varnade, ville de icke höra och taga emot tuktan.

34 De satte upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det så;

35 och Baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, för att där offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade bjudit dem att göra sådan styggelse eller ens tänkt mig något sådant; och så förledde de Juda till synd.

36 Men så säger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen vara genom svärd, hungersnöd och pest given i den babyloniske konungens hand:

37 Se, jag skall församla dem ur alla de länder till vilka jag i min vrede och harm och stora förtörnelse har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo bär i trygghet.

38 Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

39 Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg, så att de frukta mig beständigt; för att det må gå dem väl, och deras barn efter dem.

40 Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, så att jag icke upp hör att följa dem och göra dem gott; och min fruktan skall jag ingiva i deras hjärtan, så att de icke vika av ifrån mig.

41 Och jag skall hava min fröjd i att göra dem gott, och skall plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjärta och all min själ.

42 Ty så säger HERREN: Likasom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag ock låta allt det goda som jag lovade dem komma dem till del.

43 Och man skall komma att köpa åkrar i detta land, om vilket I sägen att det är en ödemark, där varken människor eller djur kunna bo, och att det är givet i kaldéernas hand.

44 Ja, åkrar skall man köpa för penningar, och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omnejd och i Juda städer, både i Bergsbygdens och i Låglandets och i Sydlandets städer; ty jag skall åter upprätta dem, säger HERREN.

   

Commentarius

 

Gud

  
Ancient of Days, by William Blake

Herren är själv kärlek, uttryckt i form av visdom i sig. Kärlek är alltså Hans väsen, Hans inre. Vishet - den kärleksfulla förståelsen för hur man kan omsätta kärlek till handling - är lite mer extern, vilket ger kärlek ett sätt att uttrycka sig.

När Bibeln talar om "Jehova" representerar den den inre kärleken som är Herrens väsen. Den kärleken är en, hel och fullständig i sig, och Jehova är också en, ett namn som endast tillämpas på Herren. Visdom uttrycks emellertid i en mängd olika tankar och idéer, vad skrifterna gemensamt kallar gudomlig sanning. Det finns också många imaginära gudar, och ibland kan änglar och människor kallas gudar (Herren sa att Moses skulle vara som en gud för Aron). Så när Bibeln kallar Herren "Gud" hänvisar det i de flesta fall till gudomlig sanning.

I andra fall har "Gud" hänvisning till det som kallas den gudomliga människan. Fallet där är detta:

Som människor kan vi inte engagera Herren direkt som gudomlig kärlek. Det är för kraftfullt och för rent. Istället måste vi närma oss Honom genom att förstå Honom genom gudomlig sanning. Den gudomliga sanningen är alltså Herren i mänsklig form, en form vi kan närma oss och förstå. Således används "Gud" också med hänvisning till denna mänskliga aspekt, eftersom det är ett uttryck för sanning.

(Notae: Uppenbarelseboken uppenbarad 21; Himmelska Hemligheter 300, 391, 624, 2001, 2769, 2807 [2], 4287 [4], 6905, 7268, 10154)

Ludere Video

This video is a product of the New Christian Bible Study Corporation. Follow this link for more information and more explanations - text, pictures, audio files, and videos: www.newchristianbiblestudy.org

Ludere Video

This video is a product of the New Christian Bible Study Corporation. Follow this link for more information and more explanations - text, pictures, audio files, and videos: www.newchristianbiblestudy.org

from the Writings of Emanuel Swedenborg

 

Arcana Coelestia #624

Studere hoc loco

  
/ 10837  
  

624. It is clear that a state which is not a state of the Church is the subject here from the fact that in this verse and those that follow in chapter the name God is used, whereas in previous verses it was Jehovah. When the Church does not exist the name God is used, but when it does exist, it is Jehovah; for example in Genesis 1, when the Church did not exist, He was called God, but in the next chapter when it did, He was called Jehovah God. 'Jehovah' is the holiest of names, and belongs to the Church alone. Not so 'God', for no nation was without gods. Consequently the same holiness was not attached to the name God. Nobody was allowed to utter the name Jehovah except him who had knowledge of the true faith; but anyone was allowed to utter the name God.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.