2 Mosebok 27
1
Du skall ock göra ett altare av akacieträ, fem alnar långt och fem alnar brett -- så att altaret bildar en liksidig fyrkant -- och tre alnar högt.
2
Och du skall göra hörn därtill, Som skola sitta i dess fyra hörn; i ett stycke därmed skola hörnen vara. Och du skall överdraga det med koppar.
3
Och kärl till att föra bort askan skall du göra därtill, så ock skovlar, skålar, gafflar och fyrfat. Alla dess tillbehör skall du göra av koppar.
4
Och du skall göra ett galler därtill, ett nätverk av koppar, och på nätet skall du sätta fyra ringar av koppar i dess fyra hörn.
5
Och du skall sätta det under avsatsen på altaret, nedtill, så att nätet räcker upp till mitten av altaret.
6
Och du skall göra stänger till altaret, stänger av akacieträ, och överdraga dem med koppar.
7
Och stängerna skola skjutas in i ringarna, så att stängerna sitta på altarets båda sidor, när man bär det.
8
Ihåligt skall du göra det, av plankor. Såsom det har blivit dig visat på berget, så skall det göras.
9
Du skall ock göra en förgård till tabernaklet. För den södra sidan, söderut, skola omhängen till förgården göras av tvinnat vitt garn, hundra alnar långa -- detta för den ena sidan;
10
Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver.
11
Likaledes skola för norra långsidan omhängen göras, hundra alnar långa; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av silver.
12
Och förgårdens västra kortsida skall hava omhängen som äro femtio alnar långa; stolparna till dem skola vara tio och dessas fotstycken tio.
13
Och förgårdens bredd på fram sidan, österut, skall vara femtio alnar
14
Och omhängena skola vara femton alnar långa på ena sidan därav, med tre stolpar på tre fotstycken;
15
likaledes skola omhängena på andra sidan vara femton alnar långa med tre stolpar på tre fotstycken.
16
Och till förgårdens port skall göras ett förhänge, tjugu alnar långt i brokig vävnad av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, med fyra stolpar på fyra fotstycken.
17
Alla stolparna runt omkring för gården skola vara försedda med kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken skola vara av koppar.
18
Förgården skall vara hundra alnar lång och femtio alnar bred utefter hela längden; omhägnaden skall vara fem alnar hög, av tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar.
19
Alla tabernaklets tillbehör för allt arbete därvid, så ock alla dess pluggar och alla förgårdens pluggar skola vara av koppar.
20
Och du skall bjuda Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
21
I uppenbarelsetältet, utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, skola Aron och hans söner sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga från släkte till släkte, en gärd av Israels barn.
Apocalypse Explained #631
631. For it is given to the nations, signifies since it has been perverted by evils of life and falsities of doctrine. This is evident from the signification of "the nations," as being those who are in evils in respect to life and thence in falsities in respect to doctrine, and in the abstract sense evils of life and falsities of doctrine. (That evils and falsities are signified by "nations" see above, n. 175, 331, 625.) The external of the Word and thence of the church and of worship is perverted by evils of life and falsities of doctrine, because the external of the Word, which is called the sense of its letter, is written according to appearances in the world, because it is for children and the simple-minded, who have no perception of anything contrary to appearances, therefore as these advance in age they are introduced by the sense of the letter, in which are appearances of truth, into interior truths, and thus appearances are put off by degrees, and in their place interior truths are implanted. This may be illustrated by numberless examples; as that we should pray to God not to lead us into temptations; this is said because it appears as if God so leads, and yet God leads no one into temptations; again, it is said that God is angry, punishes, casts into hell, brings evil upon the wicked, and many other like things, and yet God is never angry, never punishes or casts into hell, nor does He at all do evil to anyone, but the wrongdoer himself does this to himself by his evils, for in evils themselves are the evils of punishment. These things are nevertheless said in many passages in the Word, because it so appears. As another example, it is said that:
No one should call his father, Father; nor his master, Master (Matthew 23:8-10).
Yet they ought to be so called; but this is said because the "Father" means the Lord, who creates and begets us anew, and because He alone teaches and instructs; so when man is in a spiritual idea he will think of the Lord alone as the Father and Master; but it is otherwise when man is in a natural idea. Moreover, in the spiritual world or in heaven, no one knows any other father, teacher, or master than the Lord, because from Him is spiritual life. So in other instances.
[2] From this it can be seen that the external of the Word, and thence the external of the church and of worship, consists of apparent truths, therefore those who are in evils in respect to life apply it to favor their own loves and the principles conceived therefrom. This is why it is said that the "court," which signifies the external of the Word, "is given to the nations," and afterwards that "they shall trample down the holy city." This comes to pass in the end of the church, when men are so far worldly, natural, and corporeal that they are wholly unable to see interior truths, which are called spiritual truths; and from this it follows that they then wholly pervert the external of the Word, which is the sense of its letter. Such perversion of the sense of the letter of the Word took place also with the Jews at the end of the church with them, which is meant in the spiritual sense by:
The soldiers dividing the garments of the Lord, but not the tunic (John 19:23, 24),
which signifies that those who were of the church perverted all things of the Word in respect to the sense of its letter, but not the Word in respect to the spiritual sense, because this they did not know. (That this is what these things mean in the spiritual sense may be seen above, n. 64.) It is similar in the church at this day, because this is its end; for at this day the Word is not explained according to spiritual truths, but according to the appearances of the sense of the letter, which are applied to confirm both evils of life and falsities of doctrine; and because interior truths, which are spiritual truths, are unknown and are not received, it follows that the sense of the letter of the Word is perverted by evils of the will and falsities of thought therefrom. This, therefore, is what is meant by "the court is given to the nations."
