Biblija

 

Hesekiel 40

Studija

   

1 I det tjugufemte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, vid årets begynnelse, på tionde dagen i månaden, i det fjortonde året sedan staden hade blivit intagen, på just den dagen kom HERRENS hand över mig, och han förde mig ditbort.

2 I en syn från Gud förde han mig till Israels land och satte mig ned på ett mycket högt berg, och på detta var likasom en stad byggd söderut.

3 Och dit förde han mig, och se, där stod en man vilkens utseende var såsom koppar; han hade ett linnesnöre i sin hand, så ock en mätstång; och han stod vid porten.

4 Och mannen talade till mig: »Du människobarn, se med dina ögon och hör med dina öron, och akta på allt som jag kommer att visa dig, ty du har blivit förd hit, för att jag skall visa dig det; förkunna för Israels hus allt vad du får se

5 Och jag såg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det. Och mätstången som mannen hade i sin hand var sex alnar lång, var aln en handsbredd längre än en vanlig aln. Och han mätte murbyggnadens bredd: den var en stång, och dess höjd: den var en stång.

6 Därefter gick han till en port som låg mot öster och steg uppför dess trappsteg; och han mätte portens ena tröskel: den var en stång bred och sedan den andra tröskeln: den var en stång bred.

7 Och var vaktkammare var en stång lång och en stång bred, och avståndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttröskeln invid portens förhus på inre sidan mätte en stång.

8 Och han mätte upp portens förhus på inre sidan: det mätte en stång.

9 Han mätte upp portens förhus det höll åtta alnar, och dess murpelare: de höllo två alnar. Och portens förhus låg på inre sidan.

10 Och vaktkamrarna i porten mot öster voro tre på var sida, alla tre lika stora; och murpelarna på båda sidorna voro lika stora.

11 Och han mätte portöppningens bredd: den var tio alnar, och portens längd: den var tretton alnar.

12 Och framför vaktkamrarna var en avskrankning, som höll en aln; en aln höll ock avskrankningen på motsatta sidan; och var vaktkammare, på vardera sidan, höll sex alnar.

13 Och han mätte porten från den ena vaktkammarens tak till den andras: den var tjugufem alnar bred; och dörr låg mot dörr.

14 Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill förgårdens murpelare sträckte sig porten runt omkring.

15 Och avståndet mellan ingångsportens framsida och förhusets framsida vid den inre portöppningen var femtio alnar.

16 Och slutna fönster funnos till vaktkamrarna och till deras murpelare invändigt i porten runt omkring, och likaledes i förhusen; fönstren sutto runt omkring invändigt, och murpelarna voro prydda med palmer.

17 Och han förde mig till den yttre förgården, och jag såg att där voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring förgården; trettio tempelkamrar voro uppbyggda på stengolvet.

18 Och stengolvet gick utefter portarnas sidoväggar, så att det motsvarade portarnas längd; detta var det nedre stengolvet.

19 Och han mätte avståndet från den nedre portens framsida till den inre förgårdens yttre framsida: det var hundra alnar, både på östra sidan och på norra.

20 Sedan mätte han ock längden och bredden på den port som låg mot norr på den yttre förgården.

21 Också den hade tre vaktkamrar på var sida och likaledes murpelare och förhus, lika stora som den förra portens; den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

22 Och fönstren, förhuset och palmerna däri voro lika stora som i den port som låg mot öster; och man steg upp till den på sju trappsteg, och dess förhus låg framför dessa.

23 Och en port till den inre förgården fanns mitt emot denna port, det var i norr såsom i öster; och han mätte avståndet från den ena porten till den andra: det var hundra alnar.

24 Därefter lät han mig gå till södra sidan, och jag såg att också på södra sidan fanns en port. Och han mätte dess murpelare och förhus; de voro lika stora som de andra.

25 Och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring, likadana som de andra fönstren. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

26 Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess förhus låg framför dessa; och den var prydd med palmer på sina murpelare, på båda sidor.

27 Och en port till den inre förgården fanns ock på södra sidan; och han mätte avståndet från den ena porten till den andra på södra sidan: det var hundra alnar.

28 Därefter förde han mig till den inre förgården genom södra porten. Och han mätte den södra porten den var lika stor som de andra

29 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugu fem alnar bred.

30 Och förhus funnos runt omkring tjugufem alnar långa och fem alnar breda.

31 Och dess förhus låg utåt den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

32 Sedan förde han mig till den inre förgårdens östra sida och mätte porten där; den var lika stor som de andra.

33 Och dess vaktkamrar, murpelare och förhus voro lika stora som de andra, och fönster funnos på den och på dess förhus runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

34 Och dess förhus låg mot den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

35 Därefter förde han mig till den norra porten och mätte den; den var lika stor som de andra.

36 Så ock dess vaktkamrar, murpelare och förhus, och fönster funnos på den runt omkring. Den var femtio alnar lång och tjugufem alnar bred.

37 Och dess murpelare stodo vid den yttre förgården, och dess murpelare voro prydda med palmer på båda sidor; och uppgången därtill utgjordes av åtta trappsteg.

38 Och en tempelkammare med sin ingång fanns vid murpelarna, i portarna; där skulle man skölja brännoffren.

39 Och i portens förhus stodo två bord på var sida, och på dem skulle man slakta brännoffers-, syndoffers- och skuldoffersdjuren.

40 Och vid den yttre sidovägg som låg norrut, när man steg upp till portens ingång, stodo två bord; och vid den andra sidoväggen på porten förhus stodo ock två bord.

41 Alltså stodo vid portens sidoväggar fyra bord på var sida, eller tillsammans åtta bord, på vilka man skulle slakta.

42 Och för brännoffret stodo där fyra bord av huggna stenar, en och en halv aln långa, en och en halv aln breda och en aln höga; på dessa skulle man lägga de redskap som man slaktade brännoffers- och slaktoffersdjuren med.

43 Och dubbelkrokar, en handsbredd långa, voro fästa innantill runt om kring; och på borden skulle offerköttet läggas.

44 Och utanför den inre porten funnos för sångarna, på den inre gården, tempelkamrar, som lågo vid den norra portens sidovägg, med sin framsida åt söder; och en annan låg vid den östra portens sidovägg med sin framsida åt norr.

45 Och han talade till mig: »Denna tempelkammare, vars framsida ligger mot söder, är för de präster som förrätta tjänsten inne i huset.

46 Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr är för de präster som förrätta tjänsten vid altaret, alltså för Sadoks söner, vilka äro de av Levi barn, som få träda fram till HERREN för att göra tjänst inför honom.»

47 Och han mätte förgården; den var hundra alnar lång och hundra alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framför huset.

48 Sedan förde han mig till huset förhus. Och han mätte för husets murpelare: de höllo fem alnar var på sin sida, så ock porten bredd: den var på var sida tre alnar.

49 Förhuset var tjugu alnar lång och elva alnar brett, nämligen vid trappstegen på vilka man steg ditupp. Och vid murpelarna stodo pelare, en på var sida.

   

Iz Swedenborgovih djela

 

The Lord #27

Proučite ovaj odlomak

  
/ 65  
  

27. The Lord is called the Son of Humanity when the subject is redemption, salvation, reformation, and regeneration, as we can tell from the following:

The Son of Humanity came to give his life as a redemption for many. (Matthew 20:28; Mark 10:45)

The Son of Humanity has come to save and not to destroy. (Matthew 18:11; Luke 9:56)

The Son of Humanity has come to seek and to save that which was lost. (Luke 19:10)

The Son of Humanity came so that the world would be saved through him. (John 3:17)

The one who sows good seed is the Son of Humanity. (Matthew 13:37)

Here the subject is redemption and salvation; and since they are effected by the Lord through the Word, he refers to himself as the Son of Humanity.

The Lord said that the Son of Humanity has power to forgive sins (Mark 2:10; Luke 5:24)-that is, power to save. He also said that he was Lord of the Sabbath because he was the Son of Humanity (Matthew 12:8; Mark 2:28; Luke 6:5)-because he himself is the very Word that he is then teaching.

He also says in John,

Do not work for the food that perishes, but for the food that endures to eternal life, which the Son of Humanity will give you. (John 6:27)

Food means everything true and good in the teaching drawn from the Word and therefore from the Lord. This is also the meaning of the manna and of the bread that comes down from heaven, as well as the meaning of these words in the same chapter:

Unless you eat the flesh of the Son of Humanity and drink his blood, you will not have life within you. (John 6:53)

The flesh or bread is good actions done from love as a result of the Word, and the blood or wine is good actions done from faith as a result of the Word, both of which come from the Lord.

[2] “The Son of Humanity” means much the same in various other passages where it is found, such as the following:

Foxes have dens and birds have nests, but the Son of Humanity has nowhere to lay his head. (Matthew 8:20; Luke 9:58)

This means that the Word had no place among the Jews, as the Lord also says in John 8:37, and that the Word was not abiding in them, because they did not acknowledge him (John 5:38).

The Son of Humanity means the Lord as the Word in Revelation as well:

In the midst of seven lampstands I saw one like the Son of Humanity, clothed with a garment down to the feet and girded about the chest with a golden band. (Revelation 1:13 and following)

In this passage various images are used to represent the Lord as the Word, so he is also called “the Son of Humanity.” In David:

Let your hand be with the man of your right hand, with the Son of Humanity whom you have strengthened for yourself. Then we will not turn back from you. Bring us to life. (Psalms 80:17-19)

The man of your right hand in this passage is also the Lord as the Word, and so is the Son of Humanity. He is called “the man of your right hand” because the Lord has power from divine truth, which is also the Word; and he gained divine power when he fulfilled the whole Word. That is why he also said that they would see the Son of Humanity sitting at the right hand of the Father with power (Mark 14:62).

  
/ 65  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.

Biblija

 

Ezekiel 22:24

Studija

       

24 Son of man, tell her, You are a land that is not cleansed, nor rained on in the day of indignation.