0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

3858. Quia in nunc sequentibus agitur de duodecim filiis Jacobi, et ex illis ut patribus duodecim tribus Israelis nominatae sunt, in antecessum hic dicendum quid ‘tribus’ significant, et cur duodecim fuerint; nemo adhuc novit arcanum quod in his latet, quia historica Verbi crediderunt nude historica esse, et non in illis plus Divini ¹ , quam quod servire potuerint ad applicationes cum de rebus sanctis agitur; inde etiam crediderunt quod duodecim tribus nihil aliud significaverint quam partitiones populi Israelitici in tot distinctas gentes seu familias communes, cum tamen Divina involvant, nempe tot partitiones universales fidei et amoris, proinde quae regni Domini in caelis et in terris sunt, et ² quidem unaquaevis tribus aliquod universale; quid autem unaquaevis ³ significat, ex mox sequentibus patebit ubi de filiis Jacobi a quibus tribus illae nominatae sunt, agitur; in genere ‘ ⁴ duodecim tribus’ significarunt omnia doctrinae veri et boni, seu fidei et amoris, haec enim, nempe verum et bonum, seu fides et amor, faciunt regnum Domini, nam illa quae sunt veri seu fidei, sunt omne cogitationis ibi, et illa quae sunt boni seu amoris, sunt omne affectionis; et quia Ecclesia Judaica fuit instituta ut repraesentaret regnum Domini, ideo ⁵ partitiones populi illius in duodecim tribus illa ⁶ significabant: hoc est arcanum quod prius non detectum fuit;

[2] quod ‘duodecim’ significent omnia in genere, prius n. 577, 2089, 2129, 2130 f. , 3272 ostensum est; quod autem ‘tribus’ significent illa quae sunt veri et boni, seu fidei et amoris, ita ‘duodecim tribus’ omnia illorum, licet hic antequam de singulis in specie agitur, ex Verbo confirmare;

apud Johannem, Civitas sancta Hierosolyma nova habens portas duodecim et super portis angelos duodecim, et nomina scripta quae sunt duodecim tribuum filiorum Israelis; munus civitatis habebat fundamenta duodecim, et in iis nomina duodecim apostolorum Agni.... Mensus est civitatem calamo in stadiis duodecies mille, ... et mensus est murum ejus centum quadraginta quatuor cubitorum, quae est mensura hominis, hoc est, angeli, duodecim portae duodecim margaritae, Apoc. 21:12, 14, 16, 17, 21; quod ‘civitas sancta’, seu Nova Hierosolyma, sit nova Ecclesia Domini, patet a singulis quae ibi; in illis quae praecedunt, agitur de statu Ecclesiae qualis ante finem ejus futurus, hic de nova Ecclesia; et quia ita, sunt ‘portae, murus, fundamenta’ non aliud quam quae sunt Ecclesiae, quae sunt illa quae charitatis et fidei, haec enim Ecclesiam faciunt;

[3] inde unicuivis constare potest quod per ‘duodecim’ toties ibi nominata, tum per ‘tribus’, ut et per ‘apostolos’, non duodecim, nec tribus, nec apostoli intelligantur, sed quod per ‘duodecim’ omnia in uno complexu, ut ostensum videatur n. 577, 2089, 2129, 2130 f. , 3272; similiter per numerum centum quadraginta quatuor, hic enim est duodecies duodecim; et quia per duodecim significantur omnia, inde patet quod per ‘duodecim tribus’ significentur omnia quae sunt Ecclesiae, quae quod sint verum et bonum, seu fides et amor, ⁷ supra dictum est; similiter per ‘duodecim apostolos’, per quos quoque quod omnia Ecclesiae, hoc est, omnia fidei et amoris repraesentata sint, videatur n. 2129, 3354, 3488, 3857; inde nunc dicitur numerus ille ‘mensura hominis, hoc est, angeli’, per quod intelligitur status veri et boni; quod ‘mensura’ sit status, videatur n. 3104; quod ‘homo’ sit id quod Ecclesiae, patet ab illis quae de significatione 'hominis, n. 478, 479, 565, 768, 1871, 1894 dicta sunt, et quoque ex eo quod regnum Domini dicatur Maximus Homo, et hoc ex bono et vero, quae a Domino, de quo ad finem capitum n. 3624-3649, 3741-3750; quod ‘angelus’ sit idem, n. 1705, 1754, 1925, 2821, 3039.

[4] Similiter ⁸ ut apud Johannem, etiam apud Prophetas in Veteri Testamento agitur de nova Hierosolyma, et per illam similiter significatur nova Ecclesia Domini, ut apud Esai. 65:18, 19, seq: apud Zachariam 14; imprimis apud Ezechielem 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47, 48, ubi per novam Hierosolymam, per novem Templum, et per novam terram describitur in sensu interno regnum Domini in caelis, et regnum Domini in terris, quod est Ecclesia; ex illis ibi constare potest manifestius quam alibi quid per ‘terram’, per ‘Hierosolymam’, per Templum, et per omnia quae ibi significata sunt, et quoque quid per ‘duodecim tribus’, nam de divisione terra' et ‘hereditate ejus secundum tribus’ agitur, et quoque de ‘civitate, et ejus muris, fundamento, portis’, et de omnibus quae ‘Templi’ ibi erunt, a quibus solum illa quae de tribubus dicuntur ⁹ , hic afferre licet, Dixit Dominus Jehovih, Hic est terminus ad quem hereditabitis terram, juxta duodecim tribus Israelis: ... dividetis terram hanc juxta tribus Israelis; sed fiet, per sortem dividetis eam in hereditatem, et peregrinis peregrinantibus in medio vestri, ... cum vobis jacient sortem in hereditatem, in medio tribuum Israelis. Ezech. 47:13, 21, 22, 23: Quoad terram, erit principi ad possessionem in Israele et non affligent amplius principes populum Meum, et terram dabunt domui Israelis secundum tribus eorum, 45:8: De hereditatibus, quomodo designatae singulis tribubus, quae ibi etiam nominantur, videatur 48:1 seq. : et de portis civitatis juxta nomina tribuum Israelis, ibid. vers. 48:31-34;

[5] quod per tribus ibi non ¹⁰ tribus intellectae sint, evidenter patet, decem enim tribus jamdum tunc fuerunt per universum terrarum orbem ¹¹ dispersae, et postea nec redierunt, nec usquam redire possunt, nam gentes factae sunt, et tamen singulae nominantur quomodo hereditaturae terram, et qui termini cuivis, quis nempe terminus tribui Danis, vers. 2, quis terminus tribui Asheris, vers. 3, quis Naphtali, Menasheh, Ephraim, Reubenis, Jehudae, et de ¹² hereditate Levitarum, quis Benjaminis, quis Shimeonis, quis Jisascharis, Zebulonis, Gadis, ibid. vers.

4-29; tum quoque quod ibi duodecim portae juxta nomina tribuum Israelis, quod portae tres versus septentrionem, Reubenis, Jehudae, Levi; portae tres versus orientem, Josephi, Benjaminis, Danis; portae tres versus meridiem, Shimeonis, Jisascharis, Zebulonis; portae tres versus occidentem, Gadis, Asheris, Naphtali, ibid. vers. 31-34;

[6] inde patet quod per ‘duodecim tribus’ significentur omnia illa quae sunt regni Domini, proinde quod sint omnia fidei et amoris, quia haec faciunt regnum Domini, ut supra dictum. Quia duodecim tribus omnia regni Domini significabant, etiam duodecim tribus per ‘castrametationes’ et quoque per ‘profectiones’ illud repraesentabant, de quibus apud Mosen Quod castrametarentur juxta tribus circum Tentorium conventus, versus orientem, Judas, Jisaschar, Zebulun; versus meridiem, Reuben, Shimeon, Gad; versus occidentem, Ephraim Menasheh, Benjamin; versus septentrionem, Dan, Asher, Naphtali; et quod sicut castrametati, ita ¹³ profecti, Num. 2:1 ad fin: quod in his repraesentaverint regnum Domini, patet manifeste ¹⁴ a prophetia Bileami, in qua ita, Cum tolleret Bileamus oculos suos, et videret Israelem habitantem juxta tribus, venit super eum spiritus Dei, et edidit enuntiatum suum, et dixit, ... Quam bona sunt tabernacula tua, Jacob, habitacula tua, Israel, sicut valles plantantur, sicut horti juxta fluvium, sicut santalos plantavit Jehovah, sicut cedros juxta aquas, Num. 24:2, 3, 5, 6; quod Bileamus illa ex Jehovah locutus, manifeste dicitur ibi 8, 18, 19, 35, 38; 23:5, 12, 16, 26; 24:2, 13.

[7] ¹⁵ Ex his etiam patet quid per hereditates terrae Canaanis secundum tribus repraesentatum ¹⁶ fuerat, de quibus apud Mosen Quod tolleret summam coetus filiorum Israelis juxta domum patrum eorum, a filio viginti annorum, omnis exiens in exercitum Israelis; per sortem distribueretur terra, juxta nomina tribuum patrum eorum accipient hereditatem, Num. 26:2, 7-56; ¹⁷ 33:54; 34:19-29; et quod per Joshuam divisa sit terra ‘per sortem secundum tribus’, Jos. 13, 15-19; quod repraesentatum sit regnum Domini, ut dictum, a singulis patet, terra enim Canaan illud significavit, videatur n. 1585, 1607, 3038, 3481, 3705:

[8] ¹⁸ quod vocentur ‘exercitus’, et dicatur quod ‘secundum exercitus castrametarentur, et secundum exercitus proficiscerentur’, Num. 2:4, 6, 8, 11, 13, 15, 19, 21, [22], 23, 26, 28, 30, est quia ‘exercitus’ idem significabat, nempe vera et bona, videatur n. 3448; et ‘Dominus’ Jehovah Zebaoth seu Jehovah Exercituum, n. 3448; ‘exercitus Jehovae’ inde appellati sunt eum exierunt ¹⁹ Aegypto, ut apud Mosen,

Factum a fine triginta annorum et quadringentorum annorum, factum est in ipso die hoc exirent omnes exercitus Jehovae e terra Aegypti, Exod. 12:41;

quisque scire potest quod qui ²⁰ tales fuerunt in Aegypto, et dein tales in deserto, non appellati sint ‘exercitus Jehovae’ quam repraesentative in nullo enim bono nec vero fuerunt, pessima gens inter omnes.

[9] Inde quoque manifeste patet quid per nomina duodecim tribuum in pectorali Aharonis, quod Urim et Thummim dictum, significatum sit, de quo ita apud Mosen,

Erunt ibi quatuor ordines, duodecim lapides, lapides hi erunt juxta nomina filiorum Israelis, duodecim juxta nomina eorum; sculpturae sigilli cuivis supra nomen ejus erunt pro duodecim tribubus, Exod. 28:17, 21; 39:14;

‘Aharon’ enim repraesentabat Divinum sacerdotium Domini, quare etiam omnia illa quibus indutus fuit, Divina caelestia et spiritualia significabant, ²¹ at quae significaverint, ²² ex Divina Domini Misericordia, constabit ubi de illis agendum; ²³ in ipso pectorali quia sanctissimum fuit, repraesentationes erant omnium quae amoris et fidei in Dominum sunt; haec sunt Urim et Thummim; quod lapidibus pretiosis insculpta essent nomina, erat quia ‘lapides’ in genere significant vera, n. 1298, 3720; ‘lapides pretiosi’ vera quae pellucent a bono, n. 114; et quia singularum tribuum nomina significabant quale, idcirco etiam designabatur lapis specialis pro unaquavis tribu, Exod. 28:17, 21; 39:10-13 ²⁴ , qui lapis per colorem et pellucidum suum exprimebat quale quod significabatur per unamquamvis tribum; inde erat quod Jehovah seu Dominus per Urim et Thummim responsa dederit.

[10] Per binos lapides ²⁵ Shoham, qui super binis humeris ephodi, simile etiam repraesentabatur, sed in minore gradu quam per duodecim super pectorali; ‘humeri’ enim significabant omnem potentiam, ita omnipotentiam Domini, n. 1085; ‘pectus’ autem, seu ‘cor et pulmones’, ²⁶ amorem Divinum caelestem et spiritualem, ‘cor’ amorem Divinum caelestem ‘pulmones’ amorem Divinum spiritualem, videatur n. 3635, et ad finem hujus capitis ubi de Maximo Homine et de correspondentia ejus cum provincia cordis et cum provincia pulmonum agitur; de binis lapidibus super humeris ephodi ita apud Mosen,

Sumes duos lapides shoham, et sculpes super illis nomina filiorum Israelis, sex de nominibus super lapide uno, et nomina sex reliqua super lapide altero, juxta generationes eorum; ... pones duos lapides super humeris ephodi, lapides recordationes filiorum Israelis, Exod. 28:9-11, 12; 39:6, 7.

[11] ²⁷ Quia ‘tribus’ significabant illa quae sunt veri et boni, seu quae sunt fidei et amoris, et ²⁸ unaquaevis tribus universale quoddam eorum, et ‘tribus Levi’ amorem, ut patebit ab explicatione ad vers. 34 hujus capitis, inde sciri potest quid significabatur per quod baculos, unum pro unaquavis tribu, ponerent in Tentorio conventus, et quod solum baculus Levi floruerit amygdalis, de quibus ita apud Mosen,

Acciperet duodecim baculos, anum baculum pro capite domus patrum eorum, ... et relinquerentur in Tentorio conventus, et nomen Aharonis scriberet super baculo Levi, ... baculus Aharonis ponebatur in medio eorum: ... postridie ecce effloruit baculus Aharonis pro tribu Levi, produxit florem, ut floreret flos, et ferret amygdala, Num. 17:17-23; [AV 2-8]

significabatur quod amor omnium essentiale et principale esset in regno Domini, et quod inde omnis fructificatio; et quod Aharonis nomen super illo esset, erat quia Aharon repraesentabat Dominum quoad Divinum sacerdotium Ipsius; quod per sacerdotium Domini significetur Divinum Bonum, quod est amoris et ²⁹ misericordiae Ipsius, et per regium Domini, Divinum Verum quod ex Divino Bono, videatur n. 1728, 2015 f. , 3670.

[12] Ex his nunc quae allata sunt, constare potest quid per ‘tribus’, et per ‘duodecim tribus’, in sequentibus locis significatur; ut apud Johannem, Audivi numerum obsignatorum, centum quadraginta quatuor millia obsignati ex omni tribu Israelis, ex tribu Jehudae duodecim millia obsignati; ex tribu Reubenis duodecim millia obsignati ex tribu Gad duodecim millia obsignati; ex tribu Asher duodecim millia obsignati; ex tribu Naphtalim duodecim millia obsignati; ex tribu Menasheh duodecim millia obsignati; ex tribu Shimeonis duodecim millia obsignati; ex tribu Levi duodecim millia obsignati; ex tribu Jisaschar duodecim millia obsignati; ex tribu Zebulon duodecim millia obsignati; ex tribu Joseph duodecim millia obsignati; ex tribu Benjamin duodecim millia obsignati, Apoc. 7:4-8:

apud Mosen,

Memento dierum aeternitatis, intelligite annos generationis et generationis, ... cum hereditatem daret Altissimus gentibus, cum separaret filios hominis, constituit terminos populorum, secundum numerum filiorum Israelis, Deut. 32:7, 8:

apud Davidem,

Hierosolyma aedificata sicut civitas quae cohaeret sibi una, eo ascendunt tribus, tribus Jah, testimonium Israeli, ad confitendum nomini Jehovae, Ps. 122:3, 4:

[13] apud Joshuam, Cum transiret arca foederis Domini totius terrae coram vobis in Jordanem, sumeret duodecim viros de tribubus, Israelis, virum unum de tribu; fiet quando quieverint plantae pedum sacerdotum portantium arcam Jehovae Domini totius terrae in aquis Jordanis, aquae Jordanis exscindentur, ... consistent cumulo uno, 3:11-17;

porro Tollite e medio Jordanis, de statione pedum sacerdotum, praeparando duodecim lapides, quos transferetis vobiscum, ... et vir lapidem unum super humero suo, juxta numerum tribuum Israelis, ut sit in signum, ... quod excisae sint aquae Jordanis.... Insuper duodecim lapides erexit Joshua in medio Jordanis, sub statione pedum sacerdotum portantium arcam foederis, 4:1-9: tum, quod Elias sumpserit duodecim lapides, juxta numerum tribuum filiorum Jacobi, ad quem factum est verbum, Israel erit nomen tuum, ac struxerit altare in nomen Jehovae, 1 Reg. 18:31, 32.

[14] Quod ‘tribus’ sint bona amoris et vera fidei, etiam constat ex Domini verbis apud Matthaeum, Tunc apparebit signum Filii hominis, et tunc plangent omnes tribus terrae, et videbunt Filium hominis venientem in nubibus caeli cum virtute et gloria, 24:30;

ubi per quod plangent omnes tribus terrae significatur quod nulla amplius agnitio veri et vita boni, agitur enim ibi de consummatione saeculi: similiter apud Johannem, Ecce venit cum nubibus, et videbit Ipsum omnis oculus, et qui Ipsum perfoderunt, et lugebunt super Ipso omnes tribus terrae, Apoc. 1:7; quid sit ‘venite in nubibus caeli’, videatur Praefatio ad cap. 18 Gen. Praeterea videantur quae per experientiam de ‘duodecim’ mihi ostensa sunt, de qua n. 2129, 2130.

[15] Quod omnia fidei et amoris dicta sint ‘tribus’, est inde ³⁰ quia eadem vox in lingua originali etiam significat sceptrum et baculum; quod ‘sceptrum’ ut et ‘baculus’ sit potentia, ex Divina Domini Misericordia, alibi ostendetur; exinde involvit nomen tribus id quod bonis et veris insit omnis potentia a Domino; ³¹ ideo quoque angeli ‘potentiae’ nominati sunt, et quoque ‘principatus’, nam principes significat primaria charitatis et fidei, ut duodecim principes qui ab Ishmaele, Gen. 25:16, videatur ³² 2089, tum principes qui tribubus praeerant, Num. 7:1 ad f. , 12:4-16.

[16] Ex his, quae hactenus de duodecim tribubus dicta sunt, sciri potest cur discipuli Domini, qui postea vocati sunt apostoli, numero duodecim fuerint, et quod illi repraesentaverint Ecclesiam Domini quoad bona et vera similiter ac tribus, n. ³³ 2129, 3354, 3488, ³⁴ 3857; quod ‘Petrus’ repraesentaverit fidem, ‘Jacobus’ charitatem, et ‘Johannes’ opera charitatis, videatur Praefatio ad cap. 18, et Praef. ad cap. 22 Gen. ; tum n. 3750; quod etiam manifeste patet ab iis quae Dominus de illis et cum illis ³⁵ locutus est.

脚注:

86. De som är i himlen ha förundrat sig över, att de människor tro sig vara förståndiga som tänka sig något osynligt, det är, under någon form obegripligt, när de tänka på Gud, och att de kalla dem som tänka annorlunda oförståndiga och även enfaldiga, då det likväl är tvärtom. De tillägga, att de som så tro sig vara förståndiga må utforska sig själva, om de inte i stället för Gud se naturen, somliga den som är inför ögonen, somliga den som inte är inför ögonen, och om de inte är så blinda, att de inte veta, vad Gud är, vad en ängel, vad en ande, vad deras själ är, som skall leva efter döden, vad himlens liv hos människan är, och flera saker som höra till förståndighet; då likväl de som de kalla enfaldiga på sitt sätt veta allt detta. Dessa ha den föreställningen om sin Gud, att Han är det Gudomliga i mänsklig form, om en ängel den föreställningen, att han är en himmelsk människa, om sin själ, som skall leva efter döden, den föreställningen, att den är som en ängel, och om himlens liv hos människan den föreställningen, att det är att leva i enlighet med de Gudomliga buden. Dessa kalla änglarna därför förståndiga och lämpliga för himlen, men de förra däremot inte förståndiga.

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga.

Att det Gudomliga var i Herren från själva avlelsen, nr Himmelska Hemligheter 4641, 4963, 5041, 5157, 6716, 10125. Att Gudomlig säd var endast i Herren, nr 1438. Att Hans själ var Jehovah, nr 1999, 2004, 2005, 2018, 2025. Att sålunda Herrens innersta var själva det Gudomliga, och att det som Han iklädde sig var från modern, nr 5041. Att själva det Gudomliga var Herrens livs Vara, från vilket det Mänskliga sedan utgick och blev Tillvara från detta Vara, nr 3194, 3210, 10370, 10372.

Att inom kyrkan, där Ordet är, och genom vilket Herren är känd, Herrens Gudomliga inte bör förnekas, ej heller det från Honom utgående Heliga, nr 2359. Att de inom kyrkan som inte erkänna Herren inte ha förbindelse med det Gudomliga; annorlunda är det med dem som är utom kyrkan, nr 10205. Att det väsentliga av kyrkan är att erkänna Herrens Gudomliga och Hans förening med Fadern, nr 10083, 10112, 10370, 10728, 10730, 10816, 10817, 10818, 10820.

Att i Ordet på många ställen handlas om Herrens härliggörelse, nr 10828. Att det är så överallt i Ordets inre mening, nr 2249, 2523, 3245. Att Herren förhärligade sitt Mänskliga och inte det Gudomliga, eftersom detta i sig själv var förhärligat, nr 10057. Att Herren kom i världen för att förhärliga sitt Mänskliga, nr 3637, 4286, 9315. Att Herren förhärligade sitt Mänskliga genom den Gudomliga kärleken, som var i Honom från avlelsen, nr 4727. Att Herrens kärlek till hela mänskligheten var Herrens liv i världen, nr 2253. Att Herrens kärlek övergår allt mänskligt förstånd, nr 2077. Att Herren frälste mänskligheten därigenom, att Han förhärligade sitt Mänskliga, nr 4180, 10019, 10152, 10655, 10659, 10828. Att eljest hela människosläktet hade förgåtts i evig död, nr 1676. Om Herrens tillstånd av härliggörelse och ödmjukelse, nr 1785, 1999, 2159, 6866. Att härliggörelse, där det talas om Herren, är föreningen av Hans Mänskliga med det Gudomliga, och att härliggöra är att göra Gudomligt, nr 1603, 10053, 10828. Att Herren, när Han förhärligade sitt Mänskliga, avklädde allt mänskligt från modern, tills Han slutligen inte var hennes son, nr 2159, 2574, 2649, 3036, 10830.

Att Guds Son av evighet var det Gudomliga Sanna i himlen, nr 2628, 2798, 2803, 3195, 3704. Att Herren även gjorde sitt Mänskliga till det Gudomliga Sanna från det Gudomliga Goda, som var i Honom, när Han var i världen, nr 2803, 3194, 3195, 3210, 6716, 6864, 7014, 7499, 8127, 8724, 9199. Att Herren då anordnade allt hos sig i den himmelska formen, vilken är enligt det Gudomliga Sanna, nr 1928, 3633. Att Herren därför kallades Ordet, som är det Gudomliga Sanna, nr 2533, 2818, 2859, 2894, 3393, 3712. Att Herren allena hade förnimmelse och tanke från sig själv, och över all änglaförnimmelse och änglatanke, nr 1904, 1914, 1919.

Att Herren förenade det Gudomliga Sanna, som var Han själv, med det Gudomliga Goda, som var i Honom, nr 10047, 10052, 10076. Att föreningen var ömsesidig, nr 2004, 10067. Att Herren, när Han gick bort ur världen, även gjorde sitt Mänskliga till det Gudomliga Goda, nr 3194, 3210, 6864, 7499, 8724, 9199, 10076. Att detta förstås med att Han utgick från Fadern och återvände till Fadern, nr 3194, 3210. Att Han så blev ett med Fadern, nr 2751, 3704, 4766. Att efter föreningen det Gudomliga Sanna utgår från Herren, nr 3704, 3712, 3969, 4577, 5704, 7499, 8127, 8241, 9199, 9398. På vad sätt det Gudomliga Sanna utgår, belyst, nr 7270, 9407. Att Herren från sin egen kraft förenade det Mänskliga med det Gudomliga, nr 1616, 1749, 1752, 1813, 1921, 2025, 2026, 2523, 3141, 5005, 5045, 6716. Att härav kan vara tydligt, att Herrens Mänskliga inte var såsom en annan människas mänskliga, eftersom Han var avlad av själva det Gudomliga, nr 10125, 10826. Att Hans förening med Fadern, från vilken Hans själ var, inte var såsom mellan två, utan såsom mellan själ och kropp, nr 3737, 10824.

Att de fornäldsta inte kunde tillbedja det Gudomliga Varat, utan det Gudomliga Tillvarat, vilket är det Gudomliga Mänskliga, och att Herren därför kom i världen, för att Han skulle bliva det Gudomliga Tillvarat från det Gudomliga Varat, nr 4687, 5321. Att de forngamle erkände det Gudomliga, eftersom det visade sig för dem i Mänsklig form, och att detta var det Gudomliga Mänskliga, nr 5110, 5663, 6846, 10737. Att det Oändliga Varat inte kunde inflyta i himlen hos änglarna, inte heller hos människor, annat än genom det Gudomliga Mänskliga, nr 1646, 1990, 2916, 2034. Att i himlen intet annat Gudomligt förnimmes än det Gudomliga Mänskliga, nr 6475, 9303, 9267, 10067. Att det Gudomliga Mänskliga av evighet var det Gudomliga Sanna i himlen och det genom himlen gående Gudomliga, således det Gudomliga Tillvarat, som sedan i Herren blev det Gudomliga Varat i sig själv, från vilket det Gudomliga Tillvarat i himlen är, nr 3061, 6280, 6880, 10579. Hurudant himlens tillstånd var före Herrens ankomst, nr 6371, 6372, 6373. Att det Gudomliga inte var förnimbart annat än när det passerade genom himlen, nr 6982, 6996, 7004.

Att alla jordklots inbyggare tillbedja det Gudomliga under Mänsklig form, således Herren, nr 6700, 8541-8547, 10736, 10737, 10738. Att de fröjda sig, när de höra, att Gud verkligen har blivit Människa, nr 9361. Att Herren tager emot alla som är i det goda och tillbedja det Gudomliga under Mänsklig form, nr 9359. Att man inte kan tänka på Gud utom i Mänsklig form, och att vad som är obegripligt ej ingår i någon föreställning, således inte heller i tron, nr 9359, 9972. Att människan kan dyrka det, varom hon har någon föreställning, men inte det, varom hon inte har någon föreställning, nr 4733, 5110, 5633, 7211, 9356, 10067. Att därför av de flesta på hela jorden det Gudomliga dyrkas under Mänsklig form, och att detta är genom inflytelse från himlen, nr 10159. Att alla som är i det goda med hänsyn till levernet tänka, när de tänka på Herren, på det Gudomliga Mänskliga och inte på det Mänskliga skilt från det Gudomliga; annorlunda är det med dem som inte är i det goda med hänsyn till levernet, nr 2326, 4724, 4731, 4766, 8878, 9193, 9198. Att i kyrkan nu för tiden de som är i det onda med avseende på levernet, ävensom de som är i en från människokärlek skild tro, tänka på Herrens Mänskliga utan det Gudomliga, och även att de inte fatta, vad det Gudomliga Mänskliga är, orsakerna härtill, nr 3212, 3241, 4689, 4692, 4724, 4731, 5321, 6372, 8878, 9193, 9198. Att Herrens Mänskliga är Gudomligt, eftersom det är från Faderns Vara, som var Hans själ, belyst genom en faders likhet i barnen, nr 10269, 10372, 10823. Och eftersom det är från den Gudomliga kärleken, som var Hans livs själva Vara från avlelsen, nr 6872. Att varje människa är sådan som hennes kärlek är, och att hon är sin kärlek, nr 6872, 10177, 10284. Att Herren gjorde hela det Mänskliga, såväl det invärtes som det utvärtes, Gudomligt, nr 1603, 1815, 1902, 1926, 2093, 2883. Att Han därför uppstod med hänsyn till hela kroppen, annorlunda än någon människa, nr 1729, 2083, 5078, 10825.

Att Herrens Mänskliga är Gudomligt, erkännes på grund av Hans allestädes närvaro i den heliga nattvarden, nr 2343, 2359. Och på grund av Hans förvandling inför de tre lärjungarna, nr 3212 , och även av Gamla Testamentets Ord, i det att Han kallas Gud, nr 10154, samt Jehovah, nr 1603, 1736, 1815, 1902, 2921, 3035, 5110, 6281, 6303, 8864, 9194, 9315. Att det i bokstavsmeningen skiljes mellan Fadern och Sonen eller mellan Jehovah och Herren, men inte i Ordets inre mening, i vilken himlens änglar äro, nr 3035. Att i den kristna världen de inte ha erkänt Herrens Mänskliga som Gudomligt, att detta blev bestämt på ett kyrkomöte för påvens skull, för att han måtte erkännas som Hans ställföreträdare, nr 4738.

Att kristna i det andra livet utforskades om, hurdan föreställning de hade om den ende Guden, och att det blev utrönt, att de hade en föreställning om tre gudar, nr 2329, 5256, 10736, 10737, 10738, 10821. Att en trefaldighet eller ett trefaldigt Gudomligt i en person kan fattas och sålunda en enda Gud, men inte i tre personer, nr 10738, 10821, , 10824. Att ett Gudomligt trefaldigt i Herren erkännes i himlen, nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303. Att det trefaldiga i Herren är Själva det Gudomliga, som kallas Fadern, det Gudomligt Mänskliga, som kallas Sonen, och det utgående Gudomliga, som kallas den Helige Ande, och att detta trefaldiga Gudomliga är ett, nr 2149, 2156, 2288, 2321, 2329, 2447, 3704, 6993, 7182, 10738, 10822, 10823. Att Herren själv lär, att Fadern och Han är ett, nr 1729, 2004, 2005, 2018, 2025, 2751, 3704, 3736, 4766; och att det Heliga Gudomliga utgår från Honom, och att det är Hans, nr 3969, 4673, 6788, 6993, 7499, 8127, 8302, 9199, 9228, 9229, 9270, 9407, 9818, 9820, 10330.

Att det Gudomliga Mänskliga inflyter i himlen och bildar himlen, nr 3038. Att Herren är allt i himlen, och att Han är himlens liv, nr 7211, 9128. Att Herren bor uti sitt eget hos änglarna, nr 9338, 10125, 10151, 10157. Att därför de som är i himlen är i Herren, nr 3637, 3638. Att Herrens förbindelse med änglarna förhåller sig allt efter deras mottagande av kärlekens och människokärlekens goda från Honom, nr 904, 4198, 4205, 4211, 4220, 6280, 6832, 7042, 8819, 9680, 9682, 9683, 10106, 10811. Att hela himlen hänför sig till Herren, nr 551, 552. Att Herren är himlens gemensamma medelpunkt, nr 3633. Att alla där vända sig till Herren, som är ovan himlarna, nr 9828, 10130, 10189. Att änglarna likväl inte vända sig till Herren, utan att Herren vänder dem till sig, nr 10189. Att det inte är en änglarnas närvaro hos Herren, utan Herrens närvaro hos änglarna, nr 9415. Att det i himlen inte är någon förbindelse med Själva det Gudomliga, utan med det Gudomliga Mänskliga, nr 4211, 4724, 5633.

Att himlen motsvarar Herrens Gudomliga Mänskliga, och att i följd därav himlen i sin helhet är såsom en enda människa, och att himlen därför kallas den Största Människan, nr 2996, 2998, 3624-3649, 3636-3643, 3741-3745, 4625. Att Herren är den enda Människan, och att blott de är människor som mottaga det Gudomliga från Honom, nr 1894. I den mån de emottaga, i samma mån är de människor och Hans avbilder, nr 8547. Att änglarna därför är former av kärlek och människokärlek i mänsklig form, och att detta är av Herren, nr 3804, 4735, 4797, 4985, 5199, 5530, 9879, 10177.

Att hela himlen är Herrens, nr 2751, 7086. Att Han har all makt i himlarna och på jorden, nr 1607, 10089, 10827. Eftersom Herren styr hela himlen, därför styr Han även allt som därav beror, således allt i världen, nr 2026, 2027, 4523, 4524. Att Herren allena har makt att avlägsna helvetena, avhålla från ondskorna och hålla i det goda, således att frälsa, nr 10019.