1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Примітки:

489. And I saw the seven angels who stood before God.- This signifies all the heavens more interiorly and more closely conjoined to the Lord, as is evident from the signification of the seven angels, as denoting all the heavens. For by seven are signified all (omnes) and all things (omnia), as may be seen above (n. 257, 299); and that by angels are signified the heavens, see also above (n. 90, 302, 307); and from the signification of standing before God, as denoting to be conjoined to the Lord, concerning which see also above (n. 462, 477). The reason why the seven angels who stood before God signify that now all the heavens, were more interiorly and more closely conjoined to the Lord, will be explained in the following article.

[2] And to them were given seven trumpets.- That this signifies influx from them, and thence changes of state and separations, is evident from the signification of a trumpet, which denotes Divine Truth to be revealed, and revealed clearly and manifestly, concerning which see above (n. 55, 262). In the present case, the influx of Divine Good and Truth through the heavens from the Lord is signified, for by that influx all the changes and separations treated of in what follows were effected. For as often, therefore, as the angels sounded the trumpet, a change is described, and a separation effected; wherefore by sounding the trumpet, in what follows, is signified influx.

[3] That all changes of state and separations of the evil from the good, and vice versa, which took place before the judgment, and at the judgment, were effected by means of an interior influx of Divine Good and Truth from the Lord out of heaven, in a more powerful or more gentle degree, has been stated and shewn above (n. 413, 418:1, 419:1, 426), also the manner of it, and the effects arising from it. This is signified by the angel filling the censer with the fire of the altar, and casting it upon the earth (verse 5); and afterwards, by the angels sounding. Because these things were done by the Lord through the heavens, therefore the Lord first conjoined the heavens to Himself more interiorly and closely; for otherwise danger would have threatened even the heavens, therefore this is signified by the seven angels standing before God, to stand before God denoting to be conjoined to Him. And when they are conjoined to Him more interiorly and closely, then those with whom there is no spiritual good are separated; for spiritual good alone conjoins, and not any external or natural good, which does not derive its essence, and thence its existence, from spiritual good.

[4] That the evil are separated from the good when the Lord conjoins the angels to Himself more interiorly and closely, by a strong influx into their spiritual good, and by means of this into the interiors of the evil, may be comprehended by those who possess some degree of intelligence. For by means of that influx the interiors are also opened with the evil who have only made a pretence of what is good in externals, and these being opened, the evils and falsities which lie inwardly concealed are made manifest. The reason of this is, that they have no spiritual good; and external good without spiritual good is good only in appearance, in itself pretended and hypocritical; that this is of such a quality, does not appear until the interiors are unclosed and opened up. Spiritual good is formed in man from the Lord by means of truths and a life according to them, but external good separated from internal spiritual good, is formed by a moral life which has for its end self and the world, or honours, gain, and the pleasures of the flesh. If these alone are looked to, Divine truths are regarded as of no account, except as the means of acquiring fame, which has no other end than those external things mentioned above. Concerning the nature of internal good and external good with the good, and also with the evil, more may be seen in the Doctrine of the New Jerusalem 36-53). These things are stated to enable what follows to be understood. See also what has been said upon this subject in the places cited above (n. 413, 418, 419, 426).