2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Фусноте:

119. Därav kommer det, att i Ordet Herren med hänsyn till kärleken jämföres med solen och med hänsyn till tron med månen, samt även att kärleken från Herren till Herren betecknas med solen och tron från Herren på Herren betecknas med månen, såsom på följande ställen:

»Månens ljus skall vara såsom solens ljus, och solens ljus skall vara sjufalt klarare, såsom sju dagars ljus.» (Jesaja 30:26)

»När jag utsläcker dig, skall jag övertäcka himlarna och förmörka stjärnorna; jag skall övertäcka solen med moln, och månen skall inte låta sitt ljus lysa. Ljusets alla ljus i himlarna skall jag förmörka över dig och låta mörker komma över ditt land.» (Hesekiel 32:7-8)

»Jag skall förmörka solen i dess uppgång, och månen skall inte låta sitt ljus skina.» (Jesaja 13:10)

»Solen och månen skola förmörkas, och stjärnorna skola hålla tillbaka sin glans. Solen skall vändas i mörker och månen i blod» (Joel 2:2, 10, 31; 3:15)

»Solen blev svart som en säck av hår, och månen blev som blod, och stjärnorna föll till jorden.» (Uppenbarelseboken 6:12-13)

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt ljus, och stjärnorna skola falla från himlen.» (Matteus 24:29) Så även annorstädes. På dessa ställen betecknas med solen kärleken och med månen tron och med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna ¹ . De sägas förmörkas, mista sitt ljus och falla från himlen, när de inte finnas mer. Att Herren synes som en sol i himlen, är även tydligt av Hans förvandling inför Petrus, Jakob och Johannes, i det att »Hans ansikte sken som solen» (Matteus 17:2). Herren syntes så för dessa lärjungar, när de voro bortförda från kroppen och voro i himlens ljus. Detta är orsaken till, att de forngamle, hos vilka det var en förebildande kyrka, vände ansiktet till solen i öster, när de voro i gudsdyrkan. Från dem härleder det sig, att man har givit templen riktningen mot öster.

Фусноте: