2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Фусноте:

118. Att Herren verkligen synes i himlen som sol, har inte blott blivit mig sagt av änglarna, utan har även blivit mig givet att se åtskilliga gånger. Vad jag hört och sett om Herren som sol, vill jag därför här med få ord beskriva. Herren synes som sol, inte i himlen, utan högt ovan himlarna; inte heller över huvudet eller hjässan, utan framför änglarnas ansikten i medelhöjd. Han synes på två ställen, på det ena framför högra ögat, på det andra framför vänstra ögat, på ett markerat avstånd. Framför högra ögat synes Han alldeles som en sol, till utseendet liksom eld och av lika storlek som världens sol. Framför vänstra ögat däremot synes Han inte som sol, utan som måne, av lika bländvithet men med större glans och av lika storlek som vår jords måne samt omgiven av flera mindre liksom småmånar, av vilka var och en likaledes är skinande vit och glänsande. Att Herren synes på två ställen med sådan skiljaktighet, är eftersom Han synes för var och en allt efter beskaffenheten av mottagandet av Honom och därför på ett sätt för dem som mottaga Honom i kärlekens goda och på ett annat sätt för dem som mottaga Honom i trons goda. För dem som mottaga Honom i kärlekens goda synes Han som sol, glödande och flammande allt efter mottagandet. Dessa är i Hans himmelska rike. Men för dem som mottaga Honom i trons goda synes Han som måne, skinande vit och glänsande allt efter mottagandet. Dessa är i Hans andliga rike ¹ . Orsaken är den, att kärlekens goda motsvarar eld. Därför är eld i andlig mening kärlek. Och trons goda motsvarar ljus, och ljus är också i andlig mening tro ² . Att Han synes framför ögonen, är eftersom det inre, som tillhör sinnet, ser genom ögonen, från kärlekens goda genom högra ögat och från trons goda genom vänstra ögat ³ . Ty alla ting som är till höger hos ängeln och även hos människan motsvarar det goda, från vilket är det sanna, och de som är till vänster motsvarar det sanna som är från det goda ⁴ . Trons goda är i sitt väsen det sanna från det goda.

Фусноте: