1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Фусноте:

9049. ¹ ‘Et dabis animam pro anima’: quod significet legem ordinis, quod ita facies proximo sicut vis ut ² ille tibi faciat, proinde quod ³ tibi fiet quod alteri facis, constat ex eo quod dare animam pro anima, oculum pro oculo, dentem pro dente, et sic porro, sit fieri ³ tibi sicut feceras alteri. Quod haec lex data sit filiis Israelis, erat quia lex talis est in mundo spirituali; qui ibi bonum facit alteri ex corde, bonum simile recipit; ⁴ inde qui malum facit alteri ex corde, malum simile recipit; bonum enim ex corde conjunctum est cum sua remuneratione, et malum ex corde conjunctum est cum sua punitione, inde est caelum bonis, et infernum malis; quod ita sit, ex multa experientia scire datum est; cum illis sic se habet: qui bonum facit ex corde, influit e caelo ab undequaque ⁵ bonum in cor et animam ejus qui facit, ac id inspirat inspirando, et augetur tunc simul affectio amoris pro proximo cui bonum facit, ⁶ et cum illa affectione jucundum ⁷ ,

quod est jucundum caeleste, ineffabile; causa quod ita fiat, est quia bonum amoris a Domino est in caelo universaliter regnans, ac influit jugiter secundum gradum quo expromitur in alterum; similiter se habet cum malo qui malum alteri ex corde facit, influit ex inferno malum ab undequaque in cor ejus qui facit ac id excitat excitando; augetur tunc simul affectio amoris sui, et cum illo jucundum odii ac vindictae contra illos qui se non submittunt; causa quod ita fiat, est quia malum amoris sui est in inferno universaliter regnans, et influit jugiter secundum gradum quo expromitur in alterum; cum hoc fit, statim adsunt punitores qui illum male tractant; per hoc, malum cum suo jucundo coercetur.

[2] Haec inde sunt quia leges ordinis in altera vita non sunt doctae ex libris et inde repositae in memoria, sicut apud homines in mundo, sed sunt inscriptae cordibus, ⁸ leges mali in corde malorum, et leges boni in corde bonorum, nam unusquisque homo ⁹ in alteram vitam secum portat id quod per vitam in mundo indiderat cordi suo, nempe malum apud malos et bonum apud bonos.

[3] Lex ordinis ex qua illa fluunt, est quam Dominus docuit apud Matthaeum, Omnia quaecumque volueritis ut faciant vobis homines, sic et vos facite illis; haec est Lex et Prophetae, 7:12; Luc. 6:31 ¹⁰ ; ordo est ¹¹ Divino Vero quod procedit a Domino; leges ordinis sunt vera ex bono in caelo, et vera separata a bono in inferno; separata dicuntur, non ex Domino sed ex homine; ¹² separatur bonum per non receptionem ejus.

[4] Lex ¹³ quae lex juris talionis vocatur ita describitur in Levitico,

Qui percusserit animam bestiae restituet eam, animam pro anima; si vir dederit defectum in proximo suo, quemadmodum fecit sic fiet illi, fractura pro fractura, oculus pro oculo, dens pro dente; quemadmodum defectum dederit in homine, sic dabitur in illo; percutiens bestiam restituet eam, et percutiens hominem occidetur, 24:17-21.

Quia malum habet secum poenam, ideo ¹⁴ dicitur a Domino quod ‘non resistendum sit malo’; et simul explicatur quomodo cum hac lege se habet in mundo spirituali apud illos qui in bono sunt respective ad illos qui in malo, his verbis apud Matthaeum,

Audivistis quod dictum sit, Oculum pro oculo, et dentem pro dente; Ego vero dico, Non resistendum esse malo; sed quicumque impegerit tibi alapam in dextram tuam maxillam, obverte illi etiam alteram; et si quis velit te in jus trahere et tunicam tuam auferre, permitte etiam illi pallium; quisquis adegerit te ad miliare unum, abito cum illo duo; ¹⁵ omni a te petenti dato, et cupientem mutuum accipere a te, ne averseris, ¹⁶ 5:38-41[, 42];

[5] quis non videre potest quod haec verba non secundum sensum litterae sint intelligenda? nam quis obversurus est maxillam sinistram ei qui impegerit alapam in maxillam dextram? et quis daturus pallium ei qui vult auferre tunicam? et quis daturus sua omnibus qui petunt? et quis malo non resistet? sed haec nemo intelligere potest qua non scit quid significat maxilla dextra et sinistra, quid tunica et pallium, tum quid miliare, ut et mutuum, cum reliquis; ¹⁷ agitur ibi de vita spirituali seu de vita fidei, non de vita naturali, quae est vita mundi; aperit ¹⁸ ibi Dominus in hoc capite et in sequenti interiora quae caeli sunt, sed per talia quae in mundo; quod per talia, erat causa ne homines mundani intelligerent, sed solum homines caelestes; quod homines mundani non intelligerent, erat ideo ne interiora Verbi profanarent, ¹⁹ nam sic in omnium atrocissimum infernum, quod est infernum profanatorum Verbi, se conjicerent; idcirco a Domino dictum est apud Lucam, Vobis datum est cognoscere mysteria regni Dei, reliquis vero in parabolis, ut videntes non videant, et audientes non audiant, 8:10:

et apud Johannem, Dixit Esaias, Excaecavit illorum oculos, et obturavit illorum cor, ut non videant oculis suis, et intelligant corde, et convertant se, et sanem illos, 12:40;

‘ne sanem illos’ dicitur quia qui sanantur et iterum redeunt ad falsa et mala, illi profanant; qui sunt illi intelliguntur apud Matthaeum 12:43-45.

[6] Sed dicetur nunc quid per Domini verba supra allata in sensu interno intelligitur: agitur ibi in illo sensu de illis qui per falsa volunt destruere vera fidei, ita ²⁰ vitam spiritualem apud hominem cum in tentationibus est, ²¹ in persecutionibus, et apud spiritus bonos cum in infestationibus a spiritibus malis sunt; per ‘maxillam’ significatur affectio veri interioris, per ‘dextram maxillam’ affectio veri ex bono, per ‘alapam infligere’ significatur actus laedendi illam, per ‘tunicam’ et ‘pallium’ significatur verum in forma externa, n. 4677, 4741, 4742, per ‘trahere in jus’ significatur conatus destruendi, per ‘miliare’ significatur id quod ducit ad verum, simile enim per miliare quod per viam; quod via sit quod ducit ad verum, videatur n. 627, 2333, 3477; per ‘mutuum dare’ significatur instruere; inde patet quid significatur per ‘dare omnibus qui petunt’, nempe confiteri omnia suae fidei in Dominum; quod itaque ‘non resistendum sit malo’, est quia malum nihil nocet illis qui in vero et bono sunt, tuti enim sunt a Domino.

[7] Haec sunt quae sub illis Domini verbis recondita sunt; et quia illa sunt, solum dicit Dominus, ‘Audivistis quod dictum sit, Oculum pro oculo, et dentem pro dente’, non autem plura; quia per ‘oculum’ significatur verum interius fidei, et per ‘dentem’ verum exterius fidei, ut in sequentibus videbitur. Ex his patet quomodo Dominus cum fuit in mundo, locutus ²² est, quod nempe sicut ubivis in Verbo Veteris Testamenti, simul pro angelis in ²³ caelo et simul pro hominibus in mundo, nam loquela Ipsius fuit in se Divina et caelestis, quia ²⁴ ex Divino et per caelum; sed quae locutus, sistebantur per talia quae correspondebant in mundo; illa quae correspondent, docet sensus internus.

[8] Quod ‘alapam infligere’ seu ‘percutere maxillam’ sit destruere ²⁵ vera, patet a locis in Verbo ubi ²⁶ 'percutere maxillam' dicitur; et quia id in genuino sensu significat destructionem veri, ideo in opposito significat destructionem falsi, in quo sensu occurrit apud Davidem,

Percuties omnes hostes meos maxillam, dentes impiorum confringes, Ps. 3:8 [KJV Ps. 3:7]:

apud Micham, Virga ²⁷ percutient super maxillam judicem Israelis, 4:14[KJV, 5:1]:

et apud Esaiam,

Frenum seducentis super maxillis populorum, 30:28;

‘facies’ enim significat affectiones, n. 4796, 4797, 4799, 5102, 5695, 6604; inde ²⁸ illa quae sunt faciei significant talia quae sunt affectionum et correspondent eorum functionibus ²⁹ et usibus, ³⁰ sicut oculus intellectum veri, nares perceptionem veri; illa quae oris sunt, sicut maxillae, labia, guttura, lingua, talia quae enuntiationis veri sunt, n. 4796-4805.

Фусноте:

4677. ‘Et fecit ei tunicam variorum colorum’: quod significet apparentias veri inde ex quibus spirituale naturalis cognoscitur et distinguitur, constat ex significatione ‘tunicae’ quod sit verum naturalis, de qua sequitur; et ex significatione ‘variorum colorum’ quod sint apparentiae veri ex quibus spirituale naturalis cognoscitur [et] distinguitur; quod haec per varios colores significentur, a nemine sciri potest nisi qui scit quod colores in altera vita aeque appareant sicut in mundo, et quidem colores qui pulchritudine et varietate multum excedunt hos, et nisi qui scit unde colores illi; colores qui in altera vita, sunt ex variegatione lucis ibi et sunt, ut ita dicatur, modificationes intelligentiae et sapientiae, nam lux quae ibi apparet, est ex Divino Vero quod a Domino, seu est Divinum Spirituale ab Ipso, seu quod idem, est Divina Intelligentia et Sapientia ¹ ; haec sicut lux apparet coram oculis angelorum et spirituum; inde patet quid per colores ex luce illa significatur, quod nempe qualitates veri, ita apparentiae ejus, et quod appareant ex affectionibus boni et veri; de coloribus altera vita, videantur n. 1042, 1043, 1053, 1624, 3993, 4530.

[2] Quod ‘tunica’ sit verum naturalis, prius n. 3301 dictum est, sed quia ibi non ostensum, licet hic ex aliis locis in Verbo id confirmare; quia reges in Ecclesia Judaica repraesentabant Dominum quoad Divinum Spirituale seu Divinum Verum, n. 2015, 2069, 3009, 3670, ideo filiae eorum vestiebantur tunicis variorum colorum; per ‘filias’ enim significabantur affectiones boni et veri, et inde Ecclesiae, n. 2362, 3963; de quibus ² in libro 2 Samuelis Erat super Tamare filia Davidis tunica variorum colorum, quia talibus vestiebantur filiae regis virgines amiculis, 13:18.

[3] Et quia summi sacerdotes repraesentabant Dominum quoad Divinum Caeleste seu Divinum Bonum, ideo Aharon induebatur vestibus quae repraesentabant Divinum Verum quod ex Divino Bono Domini; Divinum enim Bonum est in Domino, at Divinum Verum procedit ab Ipso; hoc erat quod repraesentabatur per ‘vestes’; similiter ac cum transformatus Dominus coram Petro, Jacobo, et Johanne, Divinum Bonum apparuit ut sol, et Divinum Verum sistebatur per vestimenta quae apparebant sicut lux, Matth. 17:2;

[4] de vestibus quibus induebatur Aharon et filii ejus, ita apud Mosen,

Aharoni facies tunicam xylini, cidarim xylini, et balteum facies opus acupictoris: et filiis Aharonis facies tunicas, et facies illis balteos, et tiaras facies illis ad gloriam et ad decus, Exod. 28:39, 40;

singula haec significabant illa quae sunt Divini Veri a Divino Bono Domini, ‘tunica xylini’ Divinum Spirituale in specie: similiter alibi apud eundem,

Sumes vestes, et indues Aharoni tunicam, et pallium ephodi, et ephodum, et pectorale, et amicies illum cingulo ephodi; ... postea filios ejus appropinquare facies, et indues illos tunicis, Exod. 29:5, 8; 11:14;

quid singula haec significant, ex Divina Domini Misericordia, dicetur ubi de illis agendum; quod ‘vestes’ in genere sint vera, videatur n. 297, 1073, 2576, 4545.

[5] Prophetae etiam induebantur tunicis, sed tunicis pili, quia per ‘prophetas’ repraesentabatur Dominus quoad vera doctrinae, et quia haec sunt naturalis ‘seu externi’ hominis, illis erant tunicae ex pilo, ‘pilus’ enim significat naturale, videatur n. 3301.

[6] Quod ‘tunica’ significet Divinum Verum a Domino, manifestius adhuc patet ex illis locis ubi ‘tunica’ nominatur in Novo Testamento; ut apud Johannem, Milites acceperunt vestimenta Ipsius, et fecerunt quatuor partes, unicuique militi partem, et tunicam; erat autem tunica inconsuta, desuper texta per totum; dixerunt itaque ad se invicem, Ne dividamus eam; ut Scriptura impleretur, dicens, Diviserunt vestimenta Mea sibi ipsis, et super tunicam Meam jecerunt sortem, 19:23, 24;

qui haec legit, putat quod ea non plus arcani involvant quam quod vestimenta fuerint inter milites divisa et quod super tunicam jacta sit sors, cum tamen singula fuerunt repraesentativa et significativa Divinorum, tam scilicet quod ‘vestimenta in quatuor partes divisa fuerint’, quam quod ‘tunica non divisa, sed super illam jacta sors’, cumprimis quod ‘tunica fuerit inconsuta et desuper texta per totum’; per ‘tunicam’ enim significabatur Divinum Verum Domini, quod quia unicum est et ex Bono, repraesentabatur per ‘tunicam quod inconsuta et desuper texta per totum’;

[7] simile significabatur per tunicam Aharonis, quae quod fuerit texta seu opus textoris, patet apud Mosen,

Fecerunt tunicas xylini opus textoris pro Aharone et filiis ejus, Exod. 39:27;

et quoque repraesentabatur quod Dominus non passus sit ut Divinum Verum in partes distraheretur, sicut factum cum veris inferioribus Ecclesiae a Judaeis.

[8] Quia Divinum Verum est unicum, nempe quod ex Divino Bono, etiam mandatum duodecim discipulis cum mitterentur ad praedicandum evangelium regni, ut non duas tunicas haberent, de quibus ita apud Lucam, Jesus misit duodecim discipulos praedicare regnum Dei; et dixit ad illos, Nihil sumite in viam, neque baculos, neque peram, neque panem, neque argentum, neque singuli duas tunicas habere, 9:2, 3:

apud Marcum, Praecepit illis, ut nihil sumerent in viam, nisi baculum tantum, non peram, non panem, non in zona aes, sedindutos calceos, nec induemini duabus tunicis, 6:8, 9:

et apud Matthaeum, Non possideatis aurum, neque argentum, neque aes in zonis vestris, nec ³ peram in viam, neque binas tunicas, neque calceos, neque baculos, 10:9, 10;

[9] singula ibi repraesentativa sunt caelestium et spiritualium regni Domini ad quod praedicandum missi sunt; quod ‘non sumerent aurum, argentum, aes, peram, panem secum’ erat quia illa significabant bona et vera quae ex solo Domino, ‘aurum’ nempe bonum, n. 113, 1551, 1552; ‘argentum’ autem verum inde, n. 1551, 2954; ‘aes’ bonum naturale, n. 425, 1551; ‘panis’ bonum amoris seu caeleste, n. 276, 680, 2165, 2177, 3478, 3735, 4211, 4217; ‘tunica’ autem et ‘calceus’ significabant vera quibus induerentur, et ‘baculus’ potentiam veri ex bono; quod baculus sit potentia illa, videatur n. 4013, 4015; quod ‘calceus’ sit infimum naturale, n. 1748, ibi quoad verum ⁴ ; tunica' est verum interius naturale; quia haec non duplicia erunt sed unica, prohibebatur ne duos baculos, duo paria calceorum et duas tunicas haberent: haec arcana sunt in mandato illo Domini, quae nequaquam sciri nisi ex sensu interno possunt.

[10] Omnia et singula quae Dominus locutus, erant repraesentativa Divinorum, ⁵ consequenter caelestium et spiritualium regni Ipsius, et sic adaequata captui hominum, et simul intellectui spirituum et angelorum; quapropter illa quae Dominus locutus impleverunt et adimplent universum caelum; inde etiam patet quantum conducit et interest nosse sensum internum Verbi; absque illo etiam ⁶ quisque ex Verbo confirmare potest quodcumque libet dogma, et quia tale apparet illis qui in malo ⁷ sunt, Verbum inde subsannant, et nihil minus credunt quam quod Divinum sit.

Фусноте: