1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Fusnotat:

6335. ‘Et vocavit Jacob filios suos’: quod significet ordinationem verorum fidei et bonorum amoris in naturali, constat a significatione ‘vocare’ quod sit ordinare, nam causa convocationis erat ut sisterentur vera fidei et bona charitatis in illa ordinatione; et a repraesentatione ‘Jacobi et filiorum ejus’ quod sint vera fidei et bona amoris in naturali; quod ‘Jacob’ sint illa in communi, videatur n. 3509, 3525, ¹ 3546, 3659, 3669, 3677, 3775, 3829, 4234, 4273, 4337, 5506, 5533, 5535, 6001, 6236, et quod ‘filii ejus’ seu tribus ab illis nominatae, in particulari, n. 3858, 3926, 3939, 4060. Quod ordinationem verorum fidei et bonorum amoris quae hic significatur, et in sensu interno in hoc capite sistitur, attinet, sciendum quod ‘duodecim tribus Israelis’ omnia vera et bona in uno complexu, in genere repraesentaverint, ita omnia vera et bona quae procedunt a Domino, proinde quae sunt in caelo et ex quibus caelum; et quia ² omnia in genere, etiam singula in specie repraesentantur; nam genera in se continent species sicut communia partes.

[2] Secundum bona et inde vera variantur luces in caelo, et secundum luces variantur status ³ intelligentiae et sapientiae, inde est quod per Urim et Thummim transmicuerit ac transvibrata fuerit lux, et quidem varie secundum statum rei de ⁴ qua interrogatio fuit; hoc fiebat quia duodecim tribus, per quas significabantur omnia vera et bona in genere, designatae erant in pectorali illo, seu in Urim et Thummim, singularis enim lapis pretiosus erat pro unaquavis tribu; quod lapides pretiosi essent, erat quia ⁵ significant vera spiritualia et caelestia, n. 114, 3720, et ‘aurum’ cui insculpti fuerunt, bonum, n. 113, 1551, 1552, 5658; hoc arcanum est quod per Urim et Thummim significatum est.

[3] Quod duodecim tribus talia significaverint, patet a locis in Verbo ubi nominantur, imprimis ab hereditate tribuum in terra Canaane, de qua apud Joshuam, et ab hereditate earum in regno Domini, de qua apud Ezechielem in ultimis capitibus ubi de nova terra, nova Hierosolyma, et de novo templo; et apud Johannem in Apocalypsi, 7:4-8;

tum ab ordinatione earum in deserto cum castrametabantur, quae talis erat ut per illam repraesentarent vera et bona in suo genuino ordine; inde hoc propheticum Bileami, Cum tolleret Bileamus oculos suos, et videret Israelem habitantem juxta tribus suas, venit super eum spiritus Dei, et edidit enuntiatum, et dixit; ... Quam bona sunt tabernacula tua Jacob, habitacula tua Israel; sicut valles plantantur, sicut horti juxta fluvium, sicut santalos plantavit Jehovah, sicut cedros juxta aquas, Num. 24:2, 3, 5, 6; videantur etiam quae de tribubus et de earum ⁶ ordinationibus, n. 2129, 3858, ⁷ 3862, 3926, 3939, 4060, ⁸ 4603 ostensa sunt.

Fusnotat:

8988. ‘Et adducet illum dominus [ejus] ad Deum’: quod significet statum in quem tunc intrat secundum ordinem Divinum, constat ex significatione ‘adducere ad Deum’ cum agitur de illis qui in veris sunt et non possunt in bono esse, quod sit facere ut ¹ intrent in statum secundum ordinem Divinum, per ‘adducere’ enim significatur intrare, et per ‘Deum’ ordo Divinus, de quo sequitur; quod haec significentur, patet a sequentibus in hoc versu, nam ibi describitur status eorum qui in veris sunt et non in correspondente bono, quod nempe sit status perpetuae oboedientiae; qui enim in hoc statu sunt in servitute sunt respective ad illos qui in bono sunt correspondente veris; hi enim, quia ex bono, ex affectione agunt, et qui ex affectione, ii ex voluntate agunt, ita a semet, ² nam quicquid est voluntatis apud hominem, id est ejus proprium, ³ quippe esse vitae hominis est ejus voluntas; at qui solum ex oboedientia agunt, ii non ex voluntate sua agunt sed ex voluntate domini sui, ita non a semet sed ab alio, idcirco in servitute sunt respective; ex veris agere et non ex bono est solum ex intellectuali, nam vera se referunt ad intellectuale et bona ad voluntarium, et ex intellectuali agere et non ex voluntario est ex ⁴ eo quod stat foris et servit, intellectus enim datus est homini ut recipiat vera ac introducat in voluntatem, ut fiant bona, nam vera cum fiunt voluntatis audiunt bona.

[2] At servire Domino faciendo secundum praecepta Ipsius, et sic oboediendo, non est servus esse sed ⁵ est liber esse, nam ipsissimum liberum hominis consistit in duci a Domino, n. 892, 905, 2870, 2872; inspirat enim Dominus ⁶ in ipsam voluntatem hominis bonum, ex quo agere, tametsi est ex Domino, usque appercipitur sicut a semet, ita ex libero; hoc liberum est omnibus qui in Domino sunt, et est conjunctum cum felicitate ineffabili.

[3] Quod ‘Deus’ hic sit ordo Divinus, est quia in Verbo ‘Deus’ dicitur ubi agitur de vero, et ‘Jehovah’ ubi de bono, n. 2769, 2807, 2822, 3921 fin. , 4402, 7010, 7268, 8867; quapropter Divinum Verum procedens a ⁷ Divino Bono Domini' est in supremo sensu ‘Deus’, ac Divinum ⁸ Ipsius Bonum, a quo Divinum Verum procedit, est ‘Jehovah’; causa est quia Divinum Bonum est ipsum Esse, et Divinum Verum est Existere inde, nam quod procedit, hoc existit inde; similiter se habet cum ⁹ bono et vero in caelo, seu apud angelos, et similiter in Ecclesia apud ¹⁰ homines; bonum ibi est ipsum esse, et verum est existere inde, seu quod idem, amor in Dominum et ¹¹ amor erga proximum est ipsum esse caeli et Ecclesiae, at fides est existere inde; ¹² ex his liquet unde est quod ‘Deus’ ¹³ etiam sit Divinus ordo, est ¹⁴ enim Divinum Verum procedens a Domino ¹⁵ quod facit ordinem in caelo, adeo ut ¹⁶ Illud sit ipse ordo; quod Divinum Verum sit ordo, videatur n. 1728, 1919, 7995, 8700; quapropter cum homo aut angelus recipit Divinum Verum a Domino in bono, est apud ¹⁷ illum ordo qui est in caelis, proinde est ¹⁸ Domini, caelum seu regnum, in particulari, et in tantum in quantum ex veris in bono ¹⁹ est, et postmodum in quantum in veris ex bono; et quod arcanum est, ipsi angeli apparent in forma humana in ²⁰ caelis prorsus secundum vera quae apud illos in bono, pulchritudine et splendore secundum quale boni ex veris; homines Ecclesiae similiter quoad animam in caelo; ²¹ ipsum Divinum Verum procedens a Domino inducit hoc, ut constare potest ex illis quae de caelo ut Maximo Homine, et de ejus correspondentia cum singulis in homine, ad finem plurium capitum ostensa sunt;

[4] hoc arcanum est quod intelligitur per haec verba apud Johannem in Apocalypsi,

Mensus est murum sanctae Hierosolymae centum quadraginta quattuor cubitorum, quae est mensura hominis, hoc est, angeli, 21:17;

quis ²² umquam ea verba intellecturus est, qui non scit quid significat sancta Hierosolyma, quid murus ejus, quid mensura, quid numerus 144, et sic quid ‘homo, hoc est, angelus’? per ‘novam’ ac ‘sanctam Hierosolymam’ significatur Nova Domini Ecclesia, quae Christianae quae hodie est successura est, n. ²³ 2117, per ‘murum’ significantur vera fidei quae illam Ecclesiam defendent, n. 6419, per ‘metiri’ ²⁴ et ‘mensuram’ significatur status quoad verum, n. 3104, per numerum 144 significatur simile quod per 12, nam 144 est numerus compositus ex 12 multiplicatis in 12; quod per illos numeros significentur omnia vera in complexu, videatur n. 7973; inde ²⁵ liquet quid per ‘mensuram hominis, hoc est, angeli’ significatur, quod nempe ipsum verum procedens a Domino in sua forma ²⁶ quae est homo angelus in caelo, ut supra dictum ²⁷ ; inde ²⁸ patet arcanum quod ea verba involvunt, quod ²⁹ scilicet per ea describantur vera illius Ecclesiae quae successura est Christianae quae hodie est ³⁰ ;

[5] quod sint vera ex bono, describitur in versu proxime sequente ibi, his verbis, Erat structura muri ejus jaspis, at urbs aurum purum similis vitro puro, vers. 18; per ‘jaspidem’ significatur verum quale illius Ecclesiae futurum est, nam per ‘lapides’ in genere significantur vera, n. 1298, 3720, 6426, et per ‘lapides pretiosos’ vera quae a Domino, n. 643; per ‘aurum’ significatur bonum amoris et sapientiae, n. 113, 1551, 1552, 5658. Quis usquam divinaturus est quod talia involvantur illis verbis? et quis non ex his videre potest quod innumerabilia arcana lateant in Verbo, quae nusquam alicui apparent nisi per sensum internum, et quod per eum, ut per clavem, aperiantur vera Divina qualia sunt in caelo, proinde caelum et Ipse Dominus ³¹ Qui est omne in omnibus Verbi in sensu ejus intimo?

Fusnotat: