1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Notas de rodapé:

9428. Vers. 16-18. Et commorabatur gloria Jehovae super monte Sinai, et obtexit eum nubes sex dies; et vocavit ad Moschen in die septimo e medio nubis. Et aspectus gloriae Jehovae sicut ignis comedens in capite montis oculis filiorum Israelis. Et intravit Moscheh in medium nubis, et ascendit ad montem; et fuit Moscheh in monte quadraginta dies et quadraginta noctes. ‘Et commorabatur gloria Jehovae super monte Sinai’ significat interiora Verbi Domini in caelo: ‘et obtexit eum nubes’ significat ultimum Verbi, quod obscuram ita respective: ‘sex dies’ significat quando in statu veri: ‘et vocavit ad Moschen in die septimo’ significat adventum Domini cum verum conjunctum bono: ‘e medio nubis’ significat ex obscuro quod prius ¹ : ‘et aspectus gloriae Jehovae sicut ignis comedens in capite montis oculis filiorum Israelis’ ² significat Divinum Verum in ipso caelo splendens ex bono amoris, sed apud illos qui in externo ejus separato ab interno quod laedens et vastans: ‘et intravit Moscheh in medium nubis’ significat Verbum in sensu externo: ‘et ascendit ad montem’ significat elevationem ad caelum: ‘et fuit Moscheh in monte quadraginta dies et quadraginta noctes’ significat plenarium ³ quod ad informationem et influxum.

Notas de rodapé:

9434. ‘Et aspectus gloriae Jehovae sicut ignis comedens in capite montis oculis filiorum Israelis’: quod significet Divinum Verum in ipso caelo splendens ex bono amoris, sed apud illos qui in externo ejus separato ab interno quod ¹ laedens et vastans, constat ex significatione ‘aspectus gloriae Jehovae’ quod sit apparentia Divini Veri procedentis a Domino; quod ‘aspectus’ sit apparentia coram oculis, patet, et quod ‘gloria Jehovae’ sit Divinum Verum procedens a Domino, videatur n. 9429; ex significatione ‘ignis’ quod sit amor in utroque sensu, de qua n. 4906, 5215, ² 6314, 6832, 7324, hic, ipse amor Divinus; ex significatione ‘capitis montis’ quod sit ³ intimum caeli, nam per ‘montem Sinai’ significatur caelum, n. 9420, 9427, et per supremum ejus, quod vocatur ‘caput’ et cacumen, intimum ejus, n. 9422; ex significatione ‘comedere’ quod sit consumere, ita laedere et vastare; et ex ⁴ repraesentatione ‘filiorum Israelis’ quod sint qui in externis absque internis, de qua saepius supra; ex his constare potest quod per ‘aspectum gloriae Jehovae sicut ignis in capite montis’ significetur Divinum Verum in ipso caelo splendens ex bono amoris, et per quod esset ‘sicut ignis comedens oculis filiorum Israelis’ significetur quo apud illos qui in externo ejus absque interno, esset laedens et vastans.

[2] Cum hoc ita se habet: sunt bini amores sibi prorsus oppositi amor caelestis et amor infernalis; amor caelestis est amor in Dominum et amor erga proximum, et amor infernalis est amor sui et amor mundi; illi apud quos amores infernales regnant in inferno sunt, at illi apud quos amores caelestes regnant in caelo sunt; est enim amor ipsum vitale hominis, nam absque amore prorsus nulla vita est; ex amore enim cuivis est vitae ejus calor et ignis; quod absque calore et igne vitali sit nulla vita, manifeste patet; inde sequitur quod qualis est amor talis sit vita, proinde, qualis est amor talis sit homo; quapropter quisque ex ipsis suis amoribus scire potest num caelum in illo sit vel num infernum. Amor est sicut ignis aut flamma apud hominem, et est quoque ignis seu flamma vitalis, ut dictum est, et fides est sicut lux ex illo igne seu ex illa flamma, et quoque est lux quae illuminat interiora ejus intellectus; inde quoque patet qualis lux ex qua fides ⁵ illis qui in amore caelesti sunt et qualis lux ex qua fides illis qui in amore infernali sunt; quod ex hac luce sit fides persuasiva, quae in se non est fides, sed persuasio quod ita ⁶ sit propter se et mundum, videatur n. 9363-9369. In Ecclesia hodie ponitur vita spiritualis, quae est vita ⁷ aeterna, in sola fide, ita in fide absque bonis ⁸ amoris caelestis; sed qualis illa vita sit, quisque ex illis quae nunc dicta sunt, si expendat, videre potest.

[3] Dicendum nunc est quomodo se habet cum igne Divino, qui est Divinus Amor, apud illos qui in amore caelesti sunt, et quomodo apud illos qui in amore infernali:

apud illos qui in amore caelesti sunt, est ignis seu amor Divinus continue creans et renovans interiora voluntatis ac illuminans interiora intellectus, at apud illos qui in amore infernali sunt, est ignis seu amor Divinus continue laedens et vastans; causa est quia apud hos amor Divinus cadit in opposita per quae destruitur; vertitur enim in ignem seu amorem sui et mundi, ita in contemptum aliorum prae se, in inimicitias contra omnes qui ⁹ sibi non favent, et sic in odia, in vindictas, et tandem in saevitias; inde nunc est quod ignis Jehovae apparuerit coram oculis filiorum Israelis ut comedens seu consumens; erant enim illi in amore sui et mundi, quoniam in externis absque internis.

[4] Quod ignis ille fuerit illis comedens et consumens, patet etiam alibi apud Moschen, Factum est cum audivistis vocem e medio tenebrarum, monsque ardens igne, accessistis ad me omnia capita tribuum vestrarum, et seniores vestri, et dixistis, ¹⁰ En videre fecit nos Jehovah Deus noster gloriam Suam et magnitudinem Suam, ac vocem Ipsius audivimus e medio ignis; verumtamen quare moriemur, quia comedet nos ignis magnus hic; si addimus nos audire vocem Jehovae Dei nostri amplius, utique moriemur, Deut. 5:20-22 [KJV 23-25];

videantur etiam quae n. 6832, 8814, 8819, ostensa sunt; et quod populus ille talis fuerit, ¹¹ citata n. 9380.

[5] Per ‘ignem comedentem’ etiam alibi in Verbo significatur vastatio, ac dicitur de impiis, ut apud Joelem,

Venit dies Jehovae, dies tenebrarum et caliginis, dies nubis et obscuritatis: ante eum comedit ignis, et post eum inflammat flamma; sicut hortus Eden terra ante eum, sed post eum, ¹² desertum vastitatis, 2:[1, ] :2, 3:

apud Esaiam,

Audiri faciet Jehovah gloriam vocis Suae in flamma ignis comedentis, 30:30:

apud eundem,

Quis manebit nobis igne comedente? quis manebit nobis focis aeternitatis? 33:14:

¹³ apud eundem,

Visitaberis a Jehovah flamma ignis comedentis, 29:6:

apud Ezechielem,

Posteritas tua comedetur per ignem, 23:25;

in his locis ‘ignis comedens’ est ignis cupiditatum quae ex amoribus sui et mundi, quoniam hic ignis est qui consumit hominem et qui vastat Ecclesiam. Hoc quoque repraesentatum est per ignem a coram Jehovah, qui comedit filios Aharonis Nadab et Abihu, propterea quod dederint in turibula sua ignem alienum, Lev. 10:1, 2; ‘dare in turibula ignem alienum’ est cultum instituere ex alio amore quam ex caelesti; quod talis ignis sit amor sui et mundi, et omnis inde cupiditas, videatur n. 1297, 1861, 5071, 5215, 6314, 6832, 7324, 7575, ¹⁴ 9141.

Notas de rodapé: