Van Swedenborgs Werken

 

Om Himlen och om Helvetet #1

Bestudeer deze passage

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Voetnoten:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

Van Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #9086

Bestudeer deze passage

  
/ 10837  
  

9086. 1 ‘Et ceciderit illuc bos vel asinus’: quod significet quod pervertit bonum aut verum in naturali, constat ex significatione ‘cadere’ quod sit pervertere, de qua sequitur, ex significatione ‘bovis’ quod sit affectio mali in naturali, ita malum ibi, de qua supra n. 9065, et ex significatione ‘asini’ quod sit verum in naturali, de qua n. 2781, 5492, 5741, 7024, 8078. Quod ‘cadere in foveam’ cum dicitur de bono et vero in naturali, quae significantur per ‘bovem et asinum’, sit pervertere, patet ex illis quae in versu sequente 2 continentur, ibi enim agitur de emendatione per verum, quod fieri potest cum bonis et veris perversis, non autem cum illis exstinctis; nam cum bonum aut verum pervertitur usque manet, sed perverse explicatum 3 ; ‘cadere’ etiam est labi per errorem.

[2] Quia hoc significatum est per ‘cadere in foveam’, ideo dictum est a Domino, Cujus vestrum asinus aut bos in puteum cadit, quem non statim extrahitis in die sabbati? Luc. 14:5;

hoc dictum est a Domino cum hydropicum in die sabbati sanavit; dies sabbati erat sanctissimus in illa Ecclesia quia significabat conjugium caeleste, quod est conjunctio boni et veri ex Domino, n. 8495, 8510; inde sanationes a Domino fiebant in die sabbati, nam sanatio involvebat sanationem vitae spiritualis, et morbus hydropicus veri et boni perversionem, ita sanatio veri perversi 4 emendationem et restitutionem; nam omnia miracula Domini involvebant et significabant status Ecclesiae, n. 5 8364, quemadmodum in genere omnia miracula Divina, n. 7337; inde nunc est quod a Domino dictum, ‘Cujus vestrum asinus aut bos in puteum cadit, quem non statim extrahitis in die sabbati?’ per quae in sensu spirituali id quod dictum est 6 significabatur; nam quicquid Dominus locutus est, ex Divino locutus est, et cum ex Divino, singulis sensus internus inest, n. 9049, 9063 fin. ; per ‘puteum’ ibi simile significatur quod per foveam, nempe falsum, n. 1688. Et quia ‘fovea’ est falsum, ideo quoque' Dominus cum de falsis Ecclesiae locutus est, dixit, Quando caecus caecum ducit, ambo in foveam cadunt, Matth. 15:14;

‘caecus’ est qui in erroneis, ‘cadere in foveam’ est pervertere verum 7 ; haec comparative dicta sunt, sed omnes comparationes in Verbo ex significativis sumptae 8 sunt, n. 9 3579, 8989.

[3] Qui credunt quod sanctum Divinum quod in Verbo, non altius reconditum lateat quam in sensu qui apparet in littera, is in his et in reliquis Verbi non aliunde videt sanctum quam ex fide quod omnia quae ibi Divinitus inspirata sint 10 ; et quod 11 inexplicabilia ibi sint arcana soli Deo 12 nota, at qui in hac fide non sunt Verbum contemnunt, solum ob stilum ad apparentiam magis humilem, quam est stilus qui ad genium mundi applicatus est, qualis est apud plures scriptores antiquos et hodiernos; at 13 sciant quod sanctum Divinum lateat in omnibus et singulis Verbi, sed consistat in eo quod omnia et singula agant 14 de Domino, de 15 Ipsius regno et 16 Ecclesia; haec sanctissima sunt, quia sunt Divina a Domino, in quibus sic est vita aeterna secundum Domini verba apud Johannem, Verba quae Ego loquor vobis, spiritus sunt et vita sunt, Joh. 6:63 17 ; sed sanctissima illa Divina patent coram angelis in caelo, quia hi non capiunt Verbum naturaliter secundum sensum litteralem sed spiritualiter secundum sensum internum; secundum hunc sensum etiam homines caperent Verbum si angelicam vitam viverent, nempe vitam fidei et amoris; quae in sensu interno Verbi continentur nec aliud sunt quam quae genuina doctrina Ecclesiae docet; genuina doctrina Ecclesiae docet Dominum, fidem in Ipsum, amorem in Ipsum, et amorem boni quod ab Ipso; hic amor est charitas erga proximum, n. 6709, 6710, 8123; qui hanc vitam vivunt illustrantur a Domino et vident sancta Verbi, et nullatenus alii; videatur Praefatio ad Gen. xviii.

Voetnoten:

1. See page 399, note 2

2. The Manuscript inserts in sensu interno.

3. explicatur

4. perversionem per falsa, et sanatio ejus

5. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

6. etiam in spirituali sensu idem

7. falso, Arcana Coelestia 2383

8. desumtae

9. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

10. sunt

11. The Manuscript inserts quae.

12. Deo solum

13. sed

14. The Manuscript inserts ibi.

15. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

16. The Manuscript inserts de.

17. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Van Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #2760

Bestudeer deze passage

  
/ 10837  
  

QUAERITE PRIMO REGNUM DEI, ET JUSTITIAM EJUS, ET OMNIA ADJICIENTUR VOBIS (Matth. 6:33)

PRAEFATIO

Quantum hallucinantur illi qui in solo sensu litterae manent, nec exquirunt sensum internum ab aliis locis ubi ille in Verbo explicatur, constare manifeste potest a tot haeresibus quarum unaquaevis suum dogma ex litterali sensu Verbi confirmat; imprimis ex magna illa quam vesanus et infernalis amor sui et mundi induxit ex Domini verbis ad Petrum,

Ego tibi dico quod tu sis Petrus, et super hac petra aedificabo Meam Ecclesiam, et portae inferni non praevalebunt ei: et dabo tibi claves regni caelorum, et quicquid ligaveris super terra, erit ligatum in caelis, et quicquid solveris super terra, erit solutum in caelis, Matth. 16:15-19.

[2] Qui sensum litterae premunt, putant quod haec dicta sint de Petro et quod illi tanta potestas data sit; tametsi norunt quod Petrus fuerit homo admodum simplex, et quod ille nusquam talem potestatem exercuerit, et quod exercere illam contra Divinum sit; usque tamen, quia ex vesano et infernali amore sui et mundi sibi arrogare volunt summam potestatem in terra et in caelo et se deos facere, hoc secundum litteram explicant, et acriter defendunt; cum tamen sensus internus eorum verborum est, quod ipsa Fides in Dominum, quae solum est apud eos qui in amore in Dominum et in charitate erga proximum sunt, illam potestatem habeat, et usque non fides sed Dominus a Quo fides; per 'petra' ibi intelligitur illa fides, ut ubivis alibi in Verbo; super illa 'aedificatur Ecclesia' et contra illam 'portae inferni non praevalent'; et illi fidei sunt claves regni caelorum, claudit illa caelum ne mala et falsa intrent, et aperit illa caelum pro bonis et veris; hic est sensus internus horum verborum;

[3] duodecim apostoli, sicut duodecim tribus Israelis, non aliud repraesentarunt quam omnia fidei talis, n. 577, 2089, 2129, 2130f; 'Petrus' ipsam fidem, 'Jacobus' charitatem, et 'Johannes' bona charitatis, videatur Praefatio ad cap. xviii Gen. similiter ac Reuben, Simeon, et Levi, primogeniti Jacobi, in Ecclesia repraesentativa Judaica et Israelitica, quod ex mille locis in Verbo constat; et quia 'Petrus' referebat fidem, illa verba ad eum dicta sunt. Ex his patet in quas tenebras conjiciunt se, et secum alios, qui explicant omnia secundum litteram, ut qui illa verba ad Petrum, quibus derogant Domino et sibi arrogant potestatem salvandi genus humanum.

LIBRI GENESEOS CAPUT VIGESIMUM SECUNDUM

2760. Apud Johannem in Apocalypsi describitur ita Verbum quoad sensum internum, Vidi caelum apertum, ecce Equus Albus, et Qui sedens super illo vocabatur fidelis et verus, et in justitia judicat et pugnat: oculi Ipsius flamma ignis, et super capite Ipsius diademata multa; habens nomen scriptum quod nemo novit nisi Ipse: et circumindutus vestimento tincto sanguine; et vocatur nomen Ipsius Verbum Dei. Et exercitus, qui in 1 caelis, sequebantur Ipsum super equis albis, induti byssino albo mundo.... Et habet super vestimento et super femore Suo, nomen scriptum, Rex regum, et Dominus dominorum, 19:11-14, 16.

Quid singula haec involvunt, nemo scire potest nisi ex sensu interno; manifestum est quod unumquodvis aliquod repraesentativum et significativum sit, nempe ‘caelum quod apertum’, ‘equus qui albus’, ‘sedens super illo quod fidelis et verus, et in justitia judicans et pugnans’, quod ‘oculi Ipsius flamma ignis’, quod ‘super capite diademata multa’, quod ‘nomen haberet quod nemo novit nisi Ipse’, quod ‘circumindutus vestimento tincto sanguine’, quod ‘exercitus qui in caelo sequerentur Ipsum super equis albis’, quod ‘illi induti byssino albo mundo’, et quod ‘super vestimento et super femore haberet nomen scriptum’; apertis verbis dicitur quod sit Verbum, et quod sit Dominus Qui Verbum, nam dicitur, ‘Vocatur nomen Ipsius Verbum Dei’, dein ‘habet super vestimento et super femore Suo nomen scriptum, Rex regum et Dominus dominorum’.

[2] Ex interpretatione singularum vocum patet quod hic describatur Verbum quoad sensum internum; quod ‘caelum sit apertum’ repraesentat et significat quod internus sensus Verbi non videatur quam in caelo et ab illis quibus caelum est apertum, hoc est, qui in amore et inde fide in Dominum sunt: ‘equus qui albus’ repraesentat et significat intellectum Verbi quoad interiora illius; quod equus albus id sit, patebit a sequentibus: ‘sedens super illo’ quod sit Verbum et Dominus Qui Verbum, constat: ‘Qui fidelis et ex justitia judicans’ vocatur ex bono, ac ‘verus et ex justitia pugnans’ ex vero; 2 nam Ipse Dominus est justitia: ‘oculi ejus flamma ignis’ significant Divinum Verum ex Divino Bono Divino Amoris Ipsius 2 : ‘super capite Ipsius diademata multa’ significant omnia fidei: ‘habens nomen scriptum quod nemo novit nisi Ipse’ significat quod quale sit Verbum in sensu interno, nemo videat quam Ipse et cui Ipse revelat: ‘circumindutus vestimento tincto sanguine’ significat Verbum in littera: ‘exercitus in 3 caelis qui sequebantur Ipsum super equis albis’ significant illos qui in intellectu Verbi quoad interiora sunt: ‘induti byssino albo mundo’ significat eosdem in amore et inde fide: ‘super vestimento et super femore nomen scriptum’ significat verum et bonum. Ex his et ex illis ibi quae praecedunt et sequuntur, patet quod circa ultimum tempus sensus internus Verbi aperietur; sed quid tunc eveniet, etiam describitur ibi vers. 17, 18, 19, 20, 21.

Voetnoten:

1. The Manuscript has caelo, so also Schmidius and AR. De Equo Albo, a work published in 1758, which is an enlargement of this subject, has caelis 11 lines lower down both the Manuscript and the First Latin Edition have caelo.

2. This passage is missing from the Manuscript and the First Latin Edition, but Swedenborg inserts it in De Equo Albo and in his own copy of Arcana Caelestia.

3. The Manuscript has caelo

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.