1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Voetnoten:

10575. ‘Et dixit, Ego pertransire faciam omne bonum Meum super facies tuas’: quod significet Omne Divinum caeli et Ecclesiae super externum separatum ab interno, in quo Moscheh et gens tui praeerat, constat ex significatione ‘pertransire facere super facies ejus’ quod sit super externum separatum ab interno, in quo Mosche et gens tui praeerat, nam per ‘facies tuas’ significatur externum cultus, Ecclesiae, et Verbi, in quo ¹ internum, et per ‘ ² pertransire facere’ significatur super id; et ex significatione ‘omnis boni Jehovae’ quod sit omne Divinum caeli et Ecclesiae. Quomodo cum his se habet, constare potest ex illis quae supra de Mosche et de gente cui praeerat, dicta et ostensa sunt, quod nempe in externis separatis ab interno essent; per quod intelligitur quod in externis sanctis ³ absque interno essent cum in cultu, ⁴ et quia usque sanctum internum aderat, sed non intrabat in sanctum externum eorum; inde patet quid significatur per quod Jehovah pertransire faceret omne bonum super facies ⁵ ejus; fuit quidem ⁶ isti genti internum, sed hoc erat foedum, plenum immunditie ex amore sui et mundi; verum hoc clausum fuit cum in cultu erant, ex causa ne Divinum internum caeli, Ecclesiae, et Verbi conspurcaretur; nam si id per internum eorum conspurcaretur, nulla prorsus communicatio ⁷ externi eorum fuisset cum caelo quando in cultu et in lectione Verbi, de ⁸ qua re videantur quae prius n. 10454-10457, n. ⁹ 10462-10466, 10492, 10498, 10500, 10533, 10549-10551, 10570, dicta et ostensa sunt, ubi haec plenius explicata sunt.

Voetnoten:

10492. ‘Et cecidit in populo in die illo ad tria milia virorum’: quod significet occlusionem interni plenariam, constat ex significatione ‘cadere’ seu occidi, quod sit occludi, de qua supra n. 10490, et ex significatione ‘trium milium’ quod sit plenarium, per ‘tria’ enim significatur plenum et completum, videatur n. 2788, 4495, 7715, 8347, 9198, 9488, 9489, similiter per ‘tria milia’ quoniam numeri majores significant simile cum minoribus ex quibus per multiplicationem existunt, n. 5291, 5335, 5708, 7973; quod omnes numeri in Verbo significent res, in locis citatis n. 9488, et n. 10127, 10217, 10253.

[2] Quoniam hic nunc actum est de occlusione interni apud gentem Israeliticam et Judaicam, licet adhuc aliquid de occlusione interni dicere: mala et falsa sunt quae occludunt internum hominem, seu quod idem, amores mundani, terrestres, et corporei cum regnant, nam inde sunt omnia mala et falsa; causa quod internum ab illis occludatur, est quia amores illi oppositi sunt amoribus caelestibus, seu quod idem, mala et falsa opposita sunt bonis et veris; cum itaque opposita agunt contra se mutuo, contrahit se quod laeditur, vix aliter ac fibra cum pungitur, et alioquin omne hominis ex dolore ¹ ; quod facies ejus ex laesione et ² ex lugubri statu animi ³ se corruget, et quod abdomen hominis cum pulmone et ejus respiratione se coarctet, notum est; ita quoque se habet cum interno homine cum mala in falsa in cogitationem ac in voluntatem intrant; quod aversatio tunc sit, et ex illa contractio, percipitur, et quoque apparet in facie et in corpore;

[3] haec causa communis est quod claudatur internum; causa autem specialis est ne bona et vera intrent e caelo per internum hominem in externum, et ibi conspurcentur ac profanentur; ne itaque hoc fieret apud gentem Israeliticam, apud quam erat Verbum, et erant sancta Ecclesiae, internum apud illos plenarie occlusum est; quod plenarie occlusum sit, patet manifeste ex eo ⁴ quod tametsi inter Christianos vivunt, et tametsi in propheticis ⁵ manifeste agitur de Domino, usque ipsum prorsus non agnoscant; immo tales sunt ut ne quidem cogitare possint aliquid quod confirmat, est renuentia et aversatio interior, quoniam illis clausum est.

[4] Praeterea sciendum est quod etiam in Christiano orbe apud illos clausum sit internum ⁶ qui sciunt vera fidei ex Verbo et non vivunt secundum illa, ipsa enim vita secundum illa aperit internum hominem, alioquin resident modo in memoria ⁷ externi hominis; at vero apud illos qui negant illa, internum prorsus clausum est; et quod mirum videri potest, internum apud plures intelligentes clausum est quam apud simplices; causa est quia intelligentes in cupiditatibus eminendi et lucrandi, et inde in amoribus sui et mundi prae simplicibus sunt, et quoque in facultate confirmandi mala et falsa quae ex amoribus illis, ⁸ per scientifica, in quibus intelligentes prae simplicibus sunt; accedit quod plerique eorum de anima cogitent ex aliqua hypothesi in orbe erudito ⁹ , ex qua non aliam ¹⁰ ideam capiunt quam sicut de pneumate aut de vento in quo forte vivum; cum vicissim simplices boni non ex tali idea cogitent ¹¹ , sed solum ex idea quod anima sit homo qui vivit post mortem; inde est quod his aperiatur internum, illis autem claudatur. Sive dicas internum aperiri aut claudi sive dicas caelum, idem est.

Voetnoten: