From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #30

Study this Passage

  
/ 603  
  

30. Det inre hos människan, som tillhör hennes sinne och håg, är även i en likadan ordning. Hon har ett innersta, ett mellersta och ett yttersta. Ty på människan sammanfördes, när hon skapades, allt som hör till den Gudomliga ordningen ända därhän, att hon blev Gudomlig ordning i form och därav en himmel i minsta avbild 1 . Därför har även människan gemenskap med himlarna med hänsyn till sitt inre och kommer också efter döden bland änglar - bland den innersta himlens änglar eller den mellersta eller den yttersta himlens änglar, allt efter mottagandet av det Gudomliga goda och sanna från Herren under sitt liv i världen.

Footnotes:

1. Att allt som tillhör den Gudomliga ordningen är sammanfört på människan, och att människan från skapelsen är Gudomlig ordning i form Himmelska Hemligheter 4219, 4220, 4223, 4523, 4524, 5114, 5368, 6013, 6057, 6605, 6626, 9706, 10156, 10472. Att hos människan hennes invärtes människa är danad till en bild av himlen och den utvärtes till en bild av världen, och att människan därför av de forngamle blev kallad en mikrokosm [liten värld eller en värld i smått] nr 4523, 5368, 6013, 6057, 9279, 9706, 10156, 10472. Att människan sålunda från skapelsen med avseende på sitt inre är en himmel i minsta avbildning efter bilden av den största, och att sådan är också den människa som har blivit omskapad eller född på nytt av Herren nr 911, 1900, 1928, 3624-3631, 3634, 3884, 4041, 4279, 4523, 4524, 4625, 6013, 6057, 9279, 9632.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #116

Study this Passage

  
/ 603  
  

116. Om solen i himlen.

I himlen synes inte världens sol, ej heller något som är från den solen, eftersom detta allt är naturligt. Naturen har nämligen sin begynnelse från den solen, och vad helst som frambringas genom den kallas naturligt. Det andliga däremot, i vilket himlen är, är över naturen och alldeles åtskilt från det naturliga; inte heller ha de någon gemenskap med varandra annat än genom motsvarigheter. Hur beskaffad åtskillnaden är, kan man förstå av det som förut (i nr 38) är sagt om graderna, och hurdan förbindelsen är, utav det som i de två föregående kapitlen är sagt om motsvarigheterna.

  
/ 603