29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

116. Om solen i himlen.

I himlen synes inte världens sol, ej heller något som är från den solen, eftersom detta allt är naturligt. Naturen har nämligen sin begynnelse från den solen, och vad helst som frambringas genom den kallas naturligt. Det andliga däremot, i vilket himlen är, är över naturen och alldeles åtskilt från det naturliga; inte heller ha de någon gemenskap med varandra annat än genom motsvarigheter. Hur beskaffad åtskillnaden är, kan man förstå av det som förut (i nr 38) är sagt om graderna, och hurdan förbindelsen är, utav det som i de två föregående kapitlen är sagt om motsvarigheterna.