2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

6972. ‘Et credent voci signi posterioris’: quod significet quod fidem haberent praenuntiato ex Verbo, quod fierent veri profanatores, constat ex significatione ‘credere’ quod sit fidem habere, de qua mox supra n. 6970; ex significatione ‘vocis’ quod sit annuntiatum ¹ , de qua ² n. 6971, ita quoque praenuntiatum; et ex significatione ‘leprae’, quae hic est ‘signum posterius’, quod sit profanatio veri, de qua supra n. 6963; quid profanatio, videatur n. ³ 6959, et ⁴ in locis ibi ⁵ citatis.

Footnotes:

6949. ‘Et factus in serpentem’: quod significet sensualem et corporeum hominem separatum ab interno, constat ex significatione ‘serpentis’ quod sit homo qui ratiocinatur ex sensualibus, de qua n. 195-197, 6398, 6399, ita sensuale hominis; et quia per ‘serpentem’ significatur sensuale, etiam ¹ significatur corporeum, nam sensuale habet sua a sensibus corporis; et quia sensuale in se spectatum tale est, ut mox supra n. 6948 descriptum, etiam ‘serpens’, qui est sensuale, significat omne malum in genere, n. 251, 254, 257. Quod hic per ‘serpentem’ intelligatur sensualis et corporeus homo separatus ab interno seu rationali, patet ex eo quod ‘Moscheh fugerit a coram illo’, per quod significatur horror pro illo; et quoque ex eo quod per hoc signum describatur status illorum qui ab Ecclesia spirituali si non fidem haberent, tunc enim internum eorum clauderetur, nec plus lucis caeli influeret quam ut ex sensuali separato cogitare ² possent et inde loqui. Ex sensuali separato cogitant omnes illi qui falsa defendunt contra vera, et mala contra bona, verbo, omnes qui in malo vitae sunt et inde in nulla fide; nam qui male vivit, is nihil credit; illi qui tales sunt dote ratiocinandi ³ prae aliis pollent et quoque persuadendi, imprimis simplicibus, ex causa quia ex fallaciis sensuum et apparentiis in mundo loquuntur; sciunt etiam exstinguere vel obvelare vera per fallacia, inde etiam per ‘serpentes’ significatur calliditas et astutia; ⁴ cum autem sensuale conjunctum est cum interno, seu rite subordinatum rationali, tunc per ‘serpentem’ significatur prudentia et circumspectio, n. 197, 4211, 6398.

Footnotes: